Hoppa till innehållet

Tom Alandh

Från Wikipedia
Tom Alandh
Tom Alandh på Kristallen-galan 2013.
FöddTom Hardy Alandh
13 juni 1944 (82 år)
Oscars församling
Medborgare iSverige
Utbildad vidJournalisthögskolan i Stockholm,
SysselsättningJournalist, dokumentärfilmare[1]
ArbetsgivareSveriges Television (1971–)[2]
PartnerHeleen Rebel
BarnAnna Alandh (f. 1974)
Utmärkelser
Stora journalistpriset (1987)[3]
Guldpennan (2001)
Prix Europa (2006)
Stockholms stads Bellmanpris (2008)[4]
Torgny Segerstedts frihetspenna (2011)[5]
Kristallens hederspris (2011)[6]
Cordelia Edvardsonpriset (2014)[7]
Stora journalistpriset (2017)[8][9]
Jolopriset (2019)[10]
KTH:s stora pris (2020)[11]
Redigera Wikidata

Tom Hardy Alandh, född 13 juni 1944 i Oscars församling i Stockholm, är en svensk journalist och dokumentärfilmare.[12]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Tom Alandh är son till flygingenjören Hardy Alandh (1916–1983) och korrespondenten Maud Fröberg (1917–2012).[13][14] Föräldrarna skildes tidigt och Alandh blev fosterbarn i Norra Ängby utanför Stockholm, hos muraren Oscar Björk och Greta Nilsson, som han senare gjorde en dokumentär om.[15] Fadern var en kort tid omgift med skådespelaren Lissi Alandh.[16]

Alandh studerade vid journalisthögskolan 1969–1970. Han arbetade från 1970 på SVT Kanal 1 som reporter och producent. Under 54 år producerade han över 100 dokumentärfilmer.[17] 2024 meddelade han att han gjort sin sista dokumentärfilm.[18] Han hade ett mångårigt samarbete med filmfotografen Björn Henriksson och filmklipparen Karin Elander. Tillsammans gjorde de från 1970 omkring 100 produktioner.[19] Han hade därefter ett långvarigt samarbete med fotografen Kalle Segerbäck och filmklipparen Heleen Rebel.[20]

Alandh tilldelades 1987 Stora journalistpriset och har fått flera andra utmärkelser. År 2011 mottog han hederspriset på Kristallengalan, 2017 Lukas Bonniers stora journalistpris[21] och 2020 tilldelades han KTH:s stora pris.

Alandh var sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 på Sveriges Radio P1 den 29 juni 2015.[22] Den 19 maj 2024 var han gäst i Söndagsintervjun i P1.[23]

Dokumentärfilmer

[redigera | redigera wikitext]
  • 1981 – En sak ångrar jag
  • 1983 – Uppdrag Sverige ”Så var de bara två…”
  • 1984 – Svenska makthavare – Van att få som han vill…
  • 1984 – Svenska makthavare – Vem fan är Ulf Lönnqvist
  • 1984 – Svenska makthavare – Stålmannen 1984
  • 1985 – Fräls oss ifrån ondo
  • 1987 – Nacka – myten och människan
  • 1988 – Solvalla
  • 1988 – Den blomstertid nu kommer
  • 1988 – En rufflares väg
  • 1988 – Martina – med lust och glädje stor
  • 1988 – Folkhemmets förlorade heder: Med sprickor i grunden och flagnad fasad
  • 1989 – Underbart är kort – en film om Monica Zetterlund
  • 1990 – Drömyrke
  • 1991 – Svenska bostäder – Kåken
  • 1991 – Svenska bostäder – Hemmet
  • 1991 – Svenska bostäder – Härbärget
  • 1991 – Inlandsbanan – De som tog tåget...
  • 1992 – När bollen var rund
  • 1992 – En kungamördares bekännelser
  • 1993 – Sverige–Jugoslavien tur och retur
  • 1993 – Kronofogden kommer – vems är skulden?
  • 1993 – Folke Pettersson slår till
  • 1994 – En rufflares väg – tur och retur
  • 1995 – Det dubbla straffet
  • 1996 – Olof Palme
  • 1996 – Det var bara en neger…
  • 1997 – Tiona – Berras brud
  • 1997 – Cornelis
  • 1998 – Hem till Sarajevo
  • 1998 – Martina – mot alla odds
  • 1998 – Gustav och Maria – en kärlekshistoria
  • 1999 – Annika – ett brott, ett straff, ett liv
  • 2000 – Majid Jelili – Sverige
  • 2000 – Bosse Högberg – en film om kärlek, sjukdom och feta smällar
  • 2001 – Den gamle och rocken – på turné med Owe Thörnqvist
  • 2001 – Det goda livet
  • 2001 – Det svåra livet
  • 2002 – En man kom från Texas
  • 2002 – Två bröder – två världar
  • 2003 – Jocke hette Sussis man
  • 2003 – Ulf hette Annelies man
  • 2004 – Det nya livet
  • 2004 – Vad hände med rufflaren?
  • 2004 – Kungen och jag – och folket runt omkring
  • 2004 – Jag vill leva
  • 2005 – Det finns bara en Ingemar Johansson
  • 2005 – När havet tog och världen gav
  • 2006 – Blott en afton bor jag här
  • 2006 – Lindansaren
  • 2007 – Vi hänger me' – Uffe och Nacka på turné
  • 2007 – När Facit fanns och Åtvid var bäst på plan
  • 2008 – Vi som överlevde Rågsved
  • 2008 – Eva och Sven och teatern
  • 2008 – Diskuskastarens dröm
  • 2008 – Martina och jag
  • 2009 – Bergmans hushållerska (med Anita Haglöf)
  • 2009 – Scener ur ett vardagsliv (med Anita Haglöf och Erland Josephson)
  • 2010 – Istället för sommar
  • 2010 – Tom Alandh i Sverige: Fem reportage inför riksdagsvalet 2010:
    • Framtiden i Dorotea
    • Kulturen i Tensta
    • Tryggheten i Klippan
    • Solidariteten i Vimmerby
    • Lag och ordning i Kungsör
  • 2010 – Att stå utanför och se in…
  • 2011 – Leva livet
  • 2011 – Drömmen om Sverige
  • 2011 – Musikresan
  • 2013 – Vad hände med grabbarna på kåken?
  • 2013 – Vad hände med Stålmannen?
  • 2013 – Vad hände med barnen?
  • 2013 – Samtal med Bengt Lagerkvist
  • 2013 – Anna Lindh
  • 2014 – ...och förlåt oss våra skulder
  • 2014 – Alltid på mors dag – Elitloppet
  • 2014 – Gymnasten som lärde sig gå
  • 2015 – Jan Allan och trumpeten som försvann
  • 2015 – Hellre en skrynklig själ än ett slätstruket liv
  • 2015 – Ur Svennis skugga
  • 2015 – Sämsta bandet ever?
  • 2016 – Krokiga vägen till Lyckliga gatan
  • 2016 – Ibland är det tungt att vara människa
  • 2017 – Oscar och Greta och huset de byggde
  • 2017 – Muck! Men sen då, Kenneth Viken?
  • 2017 – Heja Kosovo friskt humör
  • 2017 – Martina har sett alla mina filmer
  • 2018 – Jan Johansson – en liten film om en stor konstnär
  • 2019 – Silbersky
  • 2020 – Det sköra livet
  • 2020 – Mörtfors-Tarzan
  • 2021 – Partiledaren som klev ut ur kylan
  • 2021 – Ett par dagar i november med Jan Troell
  • 2022 – När världen kom till Ronneby
  • 2023 – Kåge Jonsson – vardagens betraktare
  • 2023 – Beskedet
  • 2024 – Hej och tack för mig
  • 2024 – 100-åringen som tror på framtiden
  • 2025 – Lång dags färd med Krister Henriksson

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1975 – Döden talar man ju inte om : intervjuer
  • 1982 – Nio liv – än sen då?
  • 1992 – Hågkomster ur ett dåligt minne, Monica Zetterlund i samarbete med Tom Alandh
  • 2007 – Till Z : röster om Monica Zetterlund (red. Tom Alandh)
  • 2007 – Sprickor och ljus : krönikor från GP 1994–2007

Priser och utmärkelser i urval

[redigera | redigera wikitext]

Tom Alandhs berättarpris

[redigera | redigera wikitext]

Alandh beslöt att använda en del av KTH:s stora pris, som han fick 2020, till ett eget pris, "Tom Alandhs berättarpris". Priset på 25000 kr skall delas ut under tio år till journalister som skapar bra berättande journalistik inom text, radio och tv. Pristagaren utses av Alandh och en jury från Journalistförbundet.[30]

Pristagare

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, Svensk filmdatabas person-ID: 254703.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Dokumentärfilm har en annan resonanslåda. Det låter lite mer., Svenska Dagbladet, läs online, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Fotbollsidolen Nacka Skoglund - Stora Journalistpriset, läs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Stockholms stad, kulturförvaltning, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Tom Alandh får Frihetspennan, SVT Nyheter, 24 oktober 2011, läs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  6. ↑ "Mästarnas mästare" årets tv-program, Svenska Dagbladet, läs online, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Tom Alandh får Cordelia Edvardson-priset, Medievärlden, 29 september 2014, läs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Tom Alandh vinner Lukas Bonniers Stora journalistpris, Sveriges Television, 23 november 2017, läs online, läst: 23 november 2017.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Tom Alandh vinner Lukas Bonniers Stora journalistpris, SVT Nyheter, 23 november 2017, läs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  10. ↑ Tom Alandh får 2019 års Jolopris, Medievärlden, 15 februari 2019, läs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  11. ↑ 2020 - Tom Alandh, Kungliga Tekniska högskolan, läs online, läst: 10 september 2020.[källa från Wikidata]
  12. ↑ Tom Alandh på Svensk Filmdatabas
  13. ↑ Stockholms befolkning 1945, Arkiv Digital.
  14. ↑ Sveriges Dödbok 1815–2022, Sveriges Släktforskarförbund.
  15. ↑ Ny dokumentär: Tom Alandh om sin egen uppväxt SVT Nyheter den 9 januari 2017.
  16. ↑ Sveriges befolkning 1960, Arkiv Digital.
  17. 1 2 ”2020 - Tom Alandh”. KTH. https://www.kth.se/om/nyheter/centrala-nyheter/dokumentarfilmaren-tom-alandh-far-kth-s-stora-pris-2020-1.994979. Läst 10 september 2020.
  18. ↑ ”Tom Alandh – trägen filmare stämplar ut”. Sveriges Radio. 17 maj 2024. https://sverigesradio.se/avsnitt/tom-alandh-tragen-filmare-stamplar-ut. Läst 19 maj 2024.
  19. ↑ Håkan Lindqvist: Tom Alandh – Björn Henriksson – Karin Elander Ett berättarteam Journalisten 13 april 2000. Åtkomst den 20 maj 2024.
  20. ↑ ”Tom Alandh gör sina sista filmer: ”De är så korkade här uppe””. Dagens ETC. 27 februari 2024. https://www.etc.se/kultur-noje/kvinnan-bakom-fenomenet-tom-alandh. Läst 18 mars 2024.
  21. ↑ Frid, Karin (23 november 2017). ”Tom Alandh vinner Lukas Bonniers Stora journalistpris”. Sveriges Television. https://www.svt.se/kultur/tom-alandh-vinner-lukas-bonniers-stora-journalistpris. Läst 23 november 2017.
  22. ↑ Sommar & Vinter i P1: Tom Alandh
  23. ↑ ”Tom Alandh – trägen filmare stämplar ut”. Sveriges Radio. 19 maj 2024. https://sverigesradio.se/avsnitt/tom-alandh-tragen-filmare-stamplar-ut. Läst 19 maj 2024.
  24. ↑ ”Fotbollsidolen Nacka Skoglund - Stora Journalistpriset”. www.storajournalistpriset.se. Arkiverad från originalet den 11 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200111191237/https://www.storajournalistpriset.se/timeline/90-talet1/1987/pristagare-1987/tv/fotbollsidolen-nacka-skoglund/. Läst 11 januari 2020.
  25. ↑ Stockholms stad, kulturförvaltning Arkiverad 2 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  26. ↑ ”Tom Alandh får Frihetspennan”. SVT Nyheter. 24 oktober 2011. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tom-alandh-far-frihetspennan. Läst 11 januari 2020.
  27. ↑ ”Tom Alandh får Cordelia Edvardson-priset”. Medievärlden. 29 september 2014. https://www.medievarlden.se/2014/09/tom-alandh-far-cordelia-edvardson-priset/. Läst 11 januari 2020.
  28. ↑ ”Tom Alandh vinner Lukas Bonniers Stora journalistpris”. SVT Nyheter. 23 november 2017. https://www.svt.se/kultur/tom-alandh-vinner-lukas-bonniers-stora-journalistpris. Läst 11 januari 2020.
  29. ↑ ”Tom Alandh får 2019 års Jolopris”. Medievärlden. 15 februari 2019. https://www.medievarlden.se/2019/02/tom-alandh-far-2019-ars-jolopris/. Läst 11 januari 2020.
  30. 1 2 ”Kadhammar blev den första”. Säffletidningen. 16 mars 2021.
  31. ↑ Laureén, Anna Lena (21 augusti 2022). ”Så fylls de ryska nyhetssändningarna med Kremls propaganda”. Dagens Nyheter.
  32. ↑ Sundin, Anders (1 mars 2023). ”Gävles röst i världen får prestigefyllt berättarpris”. Gefle Dagblad.
  33. ↑ Lundquist, Hanna (8 maj 2024). ”Hon får Tom Alandhs berättarpris”. Journalisten.
  34. ↑ ”Ulf Stolt får Tom Alandhs berättarpris”. Journalisten. 21 januari 2025.
  35. ↑ Håkansson, Sara (31 mars 2026). ”Karin Eriksson”. Journalisten.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tom_Alandh&oldid=59507428”