Tongastorfotshöna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tongastorfotshöna
Status i världen: Starkt hotad[1]
MegapodiusPritchardiiBuller.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljStorfotshöns
Megapodiidae
SläkteMegapodius
ArtTongastorfotshöna
M. pritchardii
Vetenskapligt namn
§ Megapodius pritchardii
AuktorGray, 1864
Synonymer
  • Vulkanstorfotshöna
  • Tongastorfothöna
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tongastorfotshöna[2] (Megapodius pritchardii) är en utrotningshotad fågel i familjen storfotshöns inom ordningen hönsfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Tongastorfotshönan är en medelstor (38 centimeter), brungrå storfotshöna. Den är blekare på huvud och hals, och brunare på rygg och vingar. På baksidan av huvudet syns en kort rundad tofs. Näbben är gul, benen gula till ljusröda. I ansiktet och på strupen är befjädringen gles, vilket gör att den röda huden under skiner igenom. Lätet är från hanen en tredelad vissling, oftast utförd i duett med honans krrrr.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer idag i skogar på ön Niuafo'ou i norra Tonga.[3] Den har även införts på Fonualei.[1] Historiskt förekom den historiskt även i andra delar av Tonga, men också Samoa och Niue.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten återfinns i lövskog, både gammal och ung,[5] men verkar behöva områden med lite växtlighet för att födosöka bland löv och i jorden. Den lever huvudsakligen av maskar och insekter, men även små reptiler, frön och frukt.[6] Liksom många andra storfotshöns ruvar den inte själv sina ägg utan gräver ner dem i jorden, i tongastorfotshönans fall i het vulkanisk aska. Det gör att dess häckningsplatser begränsas till lös jord nära vulkaniska öppningar i marken, antingen i skog eller öppen aska, eller på stränder till kratersjöar.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Tongastorfotshönan är en mycket fåtalig fågel med under en population på högst 1.000 individer och minst 250. Utbredningsområdet är vidare begränsat till två små öar. Även om populationen på Fonualei tros öka antas den på Niuafo'ou minska till följd av predation och ägginsamling. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad, men noterar att ökningen på Fonualei kan betyda att den placeras i en lägre hotkategori i snar framtid.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Thomas Pritchard (1829-1909), brittisk konsul i Fiji 1857-1862.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Megapodius pritchardii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Steadman, David W.; Worthy, Trevor H.; Anderson, Atholl J.; Walter, Richard (2000). ”New species and records of birds from prehistoric sites on Niue, southwest Pacific”. Wilson Bulletin 112 (2): sid. 165–186. doi:10.1676/0043-5643(2000)112[0165:NSAROB]2.0.CO;2. 
  5. ^ Göth, A.; Vogel, U. 1995. Status of the Polynesian Megapode Megapodius prithchardii on Niufo'ou (Tonga). Bird Conservation International 5: 117-129.
  6. ^ Rinke, D. R.; Soakai, L. H.; Usback, A. 1993. Koe Malau Life. Brehm Fund for International Conservation, Bonn.
  7. ^ Todd, D. 1983. Pritchard's Megapode on Niuafo'ou Island, Kingdom of Tonga. World Pheasant Association Journal: 69-68.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]