Tony Stigsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tony Stigsson
Information
Född6 november 1956 (62 år)
Lönsboda, Sverige
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1975–2008
GradGeneralmajor
BefälSkaraborgsbrigaden (1995–1998)
Skaraborgs regemente och Skaraborgsbrigaden (1998–1999)
UTB GRO/HKV (1999–2000)
Operationsledningen (2000–2003)
OPIL (2004–2005)

Stig Kent Tony Stigsson, född 6 november 1956 i Lönsboda, är en svensk före detta generalmajor (armén). Han var tidigare chef för Operativa insatsledningen (OPIL) vid Försvarsmaktens högkvarter.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stigsson började sin militära bana som värnpliktig vid Norra skånska regementet (P 6) i Kristianstad som följdes 1975 av Pansartruppernas kadett- och aspirantskola vid Göta livgarde (P 1) i Enköpings garnison. År 1978 utnämndes han till officer efter studier vid Krigshögskolan Karlberg. Åren 1985 och 1988 tog han examen på högre kurser på Militärhögskolan. Stigsson har senare genomgått övriga kurser som United Nations Staff Officers Course 1992, managementutbildning vid Försvarshögskolan 1998 och Högre Operativ Chefskurs 2000. Dessutom har han genomfört en kurs i strategi och operationer i Monterey, Kalifornien, 2001 och CJTF-kurs (Combined Joint Task Force) i Brunssum, Holland, under våren 2002. Stigsson var under åren 1992–1993 ställföreträdande bataljonschef vid den svenska FN-bataljonen i Libanon.

Tony Stigsson invaldes 2001 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[1]

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Tony Stigsson greps tidigt 2005 för misstanke om våldtäkt, misshandel, kvinnofridskränkning och vårdslöshet med försvarshemligheter. Han dömdes, mot sitt nekande, till sex månaders fängelse för två fall av misshandel (senare ändrat i Hovrätten till tre månader) medan övriga åtalspunkter ogillades i båda domstolarna. Den 28 april 2008 beslutade Statens ansvarsnämnd att avskeda Stigsson från tjänsten inom Försvarsmakten.[2]

Den 16 oktober 2008 överklagade Tony Stigsson beslutet.[3]

Stigsson var tidigare ordförande för Svenska brottningsförbundet.[4]

Befordringar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga Krigsvetenskapsakademiens matrikel, läst 2017-03-17.
  2. ^ Aftonbladet. 28 april 2008
  3. ^ Sverige Radio. 16 oktober 2008. Läst den 25 februari 2012.
  4. ^ Allmänna försvarsföreningen 19 maj 2008

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune (2000). Sveriges regementschefer 1700–2000. Stockholm: Probus bokförlag. ISBN 9187184745