Torium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torium
Nummer
90
Tecken
Th
Grupp
3
Period
7
Block
f
Ce

Th

Uqb
AktiniumToriumProtaktinium
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Aktinoid
Relativ atommassa 232,0381(1) u
Utseende Silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 11724 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 2028 K (1755 °C)
Kokpunkt 5061 K (4788 °C)
Molvolym 19,80 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 16,1 kJ/mol
Ångbildningsvärme 514,4 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 180 pm
1:a jonisationspotential 587 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1110 kJ/mol
3:e jonisationspotential 1930 kJ/mol
4:e jonisationspotential 2780 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Rn] 6d2 7s2
e per skal 2, 8, 18, 32, 18, 10, 2
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4 (svag bas)
Elektronegativitet 1,3 (Paulingskalan)
Diverse
Ljudhastighet 2490
Elektrisk konduktivitet 6,53·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Toriumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
228Th syntetisk 1,9116 år α 5,520 224Ra
229Th syntetisk 7340 år α 5,168 225Ra
230Th syntetisk 75380 år α 4,770 226Ra
232Th 100 % 1,405·1010 år α 4,083 228Ra
Säkerhetsinformation

Självantändningspunkt 403,15 K (130 °C)[1]

Övriga faror
Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Torium är ett radioaktivt grundämne och tillhör aktiniderna. Isotopen torium-230 kallas även jonium.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Prästen Hans Morten Thrane Esmark fann ett svart mineral på Løvøya, Norge och gav ett prov till sin far, professor Jens Esmark, en känd mineralog som inte kunde identifiera det. Han skickade därför ett prov till den svenske kemisten Jöns Jakob Berzelius för undersökning 1828. Berzelius namngav ämnet efter den fornnordiske åskguden Tor.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Torium finns i små mängder i de flesta berg- och jordarter, det är omkring tre gånger vanligare än uran och ungefär lika vanligt som bly.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Den naturligt förekommande toriumisotopen 232Th är fertiult och kan transmuteras till uranisotopen 233U, vilken kan användas för att driva kedjereaktioner i kärnkraftverk. Torium har använts som bränsle i forskningsreaktorer men också i kraftproducerande reaktorer. Tidigare har forskning mest gjorts i Tyskland och USA men idag forskas det också i Indien, Kina och flera länder i olika omfattning.

Indien, som har omkring 25 % av världens toriumreserver, planerar sitt kärnkraftsprogram för att slutligen uteslutande använda torium och fasa ut uran. Dessa ambitiösa planer använder både snabba och termiska reaktorer samt bridreaktorer. Advanced Heavy Water Reactor och KAMINI-reaktorerna är delar av programmet.

Torium har tidigare även brukats som glödnät till fotogenlyktor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Technical data for Thorium” (på engelska). periodictable.com. http://periodictable.com/Elements/090/data.html. Läst 6 november 2015. 

Se även[redigera | redigera wikitext]