Torium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torium
Nummer
90
Tecken
Th
Grupp
N/A
Period
7
Block
f
Ce

Th

Uqb
AktiniumToriumProtaktinium
[Rn] 6d2 7s2
90Th
   

Toriummetall i ampull, korroderat.
Toriummetall i ampull, korroderat.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 11724 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 2028 K (1755 °C)
Kokpunkt 5061 K (4788 °C)
Molvolym 19,80 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 16,1 kJ/mol
Ångbildningsvärme 514,4 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 180 pm
Jonisationspotential Första: 587 kJ/mol
Andra: 1110 kJ/mol
Tredje: 1930 kJ/mol
Fjärde: 2780 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Rn] 6d2 7s2
e per skal 2, 8, 18, 32, 18, 10, 2
Electron shell 090 Thorium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4 (svag bas)
Elektronegativitet 1,3 (Paulingskalan)
Diverse
Ljudhastighet 2490 m/s
Elektrisk konduktivitet 6,53·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Toriumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
228Th {syn.} 1,9116 år α 5,520 224Ra
229Th {syn.} 7340 år α 5,168 225Ra
230Th {syn.} 75380 år α 4,770 226Ra
232Th 100 % 1,405·1010 år α 4,083 228Ra
Säkerhetsinformation
Övriga faror
Radioaktiv
Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Torium är ett radioaktivt grundämne och tillhör aktiniderna. Isotopen torium-230 kallas även jonium.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Rent torium är ett grått, eldfängt pulver eller, i kompakt form, en platinaglänsande, relativt mjuk och tänjbar metall. Den angrips endast långsamt av utspädda syror och alkali men "löses" snabbt av koncentrerad saltsyra och kungsvatten.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Prästen Hans Morten Thrane Esmark fann ett svart mineral på Løvøya, Norge och gav ett prov till sin far, professor Jens Esmark, en känd mineralog som inte kunde identifiera det. Han skickade därför ett prov till den svenske kemisten Jöns Jakob Berzelius för undersökning 1828. Berzelius namngav ämnet efter den fornnordiske åskguden Tor.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Torium finns i små mängder i de flesta berg- och jordarter, det är omkring tre gånger vanligare än uran och ungefär lika vanligt som bly.

Halten av torium i den yttersta jordskorpan har uppskattats till ett par tusendels procent. Den viktigaste råvarukällan är monazitsand som förekommer främst i Sydindien, USA, Kanada och Brasilien.[1]

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Den naturligt förekommande toriumisotopen 232Th är fertiult och kan transmuteras till uranisotopen 233U, vilken kan användas för att driva kedjereaktioner i kärnkraftverk. Torium har använts som bränsle i forskningsreaktorer men också i kraftproducerande reaktorer. Tidigare har forskning mest gjorts i Tyskland och USA men idag forskas det också i Indien, Kina och flera länder i olika omfattning.

Indien, som har omkring 25 % av världens toriumreserver, planerar sitt kärnkraftsprogram för att slutligen uteslutande använda torium och fasa ut uran. Dessa ambitiösa planer använder både snabba och termiska reaktorer samt bridreaktorer. Advanced Heavy Water Reactor och KAMINI-reaktorerna är delar av programmet.

Torium har tidigare även brukats som glödnät till fotogenlyktor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.

Se även[redigera | redigera wikitext]