Torsten Ehrenmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torsten Ehrenmark
Torsten Ehrenmark, 1960-tal.
Torsten Ehrenmark, 1960-tal.
Pseudonym Torckel Petmoij, Th. Eh-k.[1]
Född Karl Gunnar Torsten Ehrenmark[2]
22 april 1919
Lindesberg, Örebro län, Sverige
Död 10 mars 1985 (65 år)
London, England
Yrke journalist, kåsör, författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Genrer noveller, kåseri
Debutverk Petmoijs besvärligheter (1953)
Maka Birgitta Ehrenmark
Ehrenmarks fastrar och farmor. Från vänster: fastern Olga (född 1896), farmodern Berta (född 1864) och fastern Margit (född 1902)
Åbackegatan 6-8, fasad
Åbackegatan 6-8, fasad mot gården

Karl Gunnar Torsten Ehrenmark, född 22 april 1919 i Lindesberg, Örebro län, död 10 mars 1985 i London, var en svensk journalist, kåsör, författare och översättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Ehrenmark föddes i Lindesberg men flyttade som mycket liten till sina farföräldrar i Örebro, där han växte upp i stadsdelen Örnsro. Ehrenmarks föräldrar, Bertil Ehrenmark och Gunilla, född Höglund Lidén, var skådespelare. De skilde sig 1931. Ehrenmark hade en ett år yngre syster som bodde hos modern i Stockholm och som han under stora delar av barndomen aldrig träffade. Systern avled 1944.[3] Farföräldrarna, skohandlaren Karl Edvard Ehrenmark, född 21 april 1870 i Kumla och modern, hans hustru, Berta Viktoria Kindlund, född 4 oktober 1864 i Askersund,[4] ägde det hyreshus på Åbackegatan 6-8 i vilket de bodde.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen 1938[2] blev Ehrenmark volontär vid Nerikes Allehanda 1938–1939. Under 1939–1940 arbetade han vid bl a Sundsvalls Tidning, år 1941 vid Östgöta Correspondenten och som vikarie vid Dagens Nyheter sommaren 1942. Åren 1942–1955 var han vid Stockholms-Tidningen och blev sedan Londonkorrespondent för Aftonbladet 1955–1961. År 1961–1962 var han utrikeskorrespondent för Aftonbladet i New York, för Dagens Nyheter i Paris 1963–1969 och för samma tidning i London från 1969 till sin död.[5]

Han var under en lång följd av år sommarpratare i radio (Sommarvärd varje år 1963–1984 och Vintervärd 1969, 1971 och 1973)[6] och skrev kåserisamlingarna Årets Ehrenmark som kom varje år från 1966 till hans död 1985. Även efter hans död fortsatte utgivningen av Årets Ehrenmark ända till 1995 genom återutgivningar av tidigare kåserier. I sina kåserier skrev han underhållande om stort och smått som han råkade ut för, både som journalist och privatperson. Han hade en speciell, stillsam och torr humor med mycket självironi. Han har även skrivit memoarer i samma stil, Jag minns min blåa cheviot. Återkommande personligheter i hans kåserier är Hustrun, sonsonen Hemska Simon samt den människoätande hunden Gäsper, som var en boxer. Han blev genom sitt skrivande under årens lopp även en sorts PR-man för Örebro och hela Närke.

Under sin tidiga karriär som dagstidningskåsör skrev han under pseudonymen Petmoij eller ibland Torckel Petmoij. De flesta av hans kåserier är illustrerade av tecknaren Poul Ströyer. Han var även verksam som översättare av deckare och teaterpjäser (komedier).

Som kåsör och utrikeskorrespondent har han varit en stor förebild och inspirationskälla för många yngre journalister, exempelvis Herman Lindqvist och Staffan Heimerson. Ehrenmark var gift från 1942 med Birgitta Ehrenmark, född Höglund. Paret tog ut lysning 18 maj 1942[7]. I äktenskapet föddes två söner. Han ligger begravd på Norra Kyrkogården i Örebro.

Minnesmärken - med mera[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Petmoijs besvärligheter (1953)
  • För sömnlösa dagar (1954)
  • Petmoijs petitesser (1955)
  • Utan avbrott för skivspelning (1966 Årets Ehrenmark 1)
  • Händige herrn (1967 Årets Ehrenmark 2)
  • Resor till Ingenstans (1967)
  • Hr Ehrenmarks olympiad (1968)
  • Hr Ehrenmark i Mexico (1968)
  • I fel kläder (1968 Årets Ehrenmark 3)
  • När det blommar (1969 Årets Ehrenmark 4)
  • Mannen i sjömanskostymen (1970 Årets Ehrenmark 5)
  • En smörgåsätares bekännelser (1970)
  • ... men glad jag är ändå (1971 Årets Ehrenmark 6)
  • Hamlet i fotbollsskor (1972 Årets Ehrenmark 7)
  • Resor till ingenstans (1972)
  • Roligare än så här (1973 Årets Ehrenmark 8)
  • Går det så går det (1974 Årets Ehrenmark 9)
  • Ingenting att skatta åt (1975 Årets Ehrenmark 10)
  • Nu är det klippt (1976 Årets Ehrenmark 11)
  • Lustigt nog (1977 Årets Ehrenmark 12)
  • Årets Ehrenmark reser västerut (1978 Årets Ehrenmark 13)
  • Mina halvfranska år (1979 Årets Ehrenmark 14)
  • Jorden runt på 8 dagar (1979)
  • Ehrenmark krossar kanalen (1980 Årets Ehrenmark 15)
  • Det luktar skämt (1981 Årets Ehrenmark 16)
  • Så lagom roligt (1982 Årets Ehrenmark 17)
  • En av de aderton (1983 Årets Ehrenmark 18)
  • Instängd på norra halvklotet (1983)
  • Mina olympiska vinterspel (1984)
  • Mina olympiska sommarspel (1984)
  • Pytten är serverad (1984 Årets Ehrenmark 19)
  • Älgar, fonder och röda näckrosor (1985 Årets Ehrenmark 20)
  • Jag minns min blåa cheviot (1985)

Postum utgivning[redigera | redigera wikitext]

  • Med sås på slipsen (1986)
  • Mina osvenska år (1987)
  • Pubar, golvdrag och en kopp te (1988)
  • Här är New York (1989)
  • Franska bilder (1990)
  • Spårhunden (1991)
  • Gräshoppan i Mjölby (1992)
  • Svensken i England: journalistik ur Aftonbladet 1955-1957 Urval och redigering av Gunnar Ståhl (1992)
  • Svensk utlänning (1993)
  • Pepparkakor (1994)
  • Till bärkassens lov (1995)

Översättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Otryckta pjäsöversättningar
  • Neil Simon: Det omaka paret: en ny komedi (The odd couple) (för Sandrew 1965)
  • Bill Manhoff: Tre trappor upp utan hiss: en komedi (The owl and the pussycat) (för Sandrew 1966)
  • Terence Frisby: En flicka på gaffeln: komedi (There's a girl in my soup) (för Sandrew 1967)
  • Jules Feiffer: Smärre mord, små små mord, små små mord av kärlek: en pjäs (Little murders) (för Kungliga Dramatiska Teatern 1968)
  • Terence Frisby: Upp i smöret (The bandwagon) (för Sandrew film & teater 1971)
  • Gene Stone och Ray Cooney: Stanna till frukost (Why not stay for breakfast?) (för Svenska riksteatern 1977)
  • Micheál Mac Liammóir: The importance of being Oscar (The importance of being Oscar) (för Riksteatern 1978)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Årets Ehrenmark 1973: Tjuguandra kapitlet vari vår hjälte misslyckas att lura Hitler, läst 17 januari 2017
  2. ^ [a b] Svenskt författarlexikon 1951-1955, läst 17 januari 2017
  3. ^ Årets Ehrenmark 1972: Fjortonde kapitlet vari vår hjälte får en syster, läst 17 januari 2017
  4. ^ Gävle Heliga Trefaldighets kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010056/A I/23 g (1891-1895), bildid: C0030998_00213
  5. ^ "Till minne av Herr Ehrenmark", läst 18 oktober 2011
  6. ^ Sveriges Radio 27 juni 1963: Torsten Ehrenmark 1963
  7. ^ SvD 18 maj 1942: Lysningar, läst 17 januari 2017
  8. ^ Nerikes Allehanda 22 juli 2010: Det är lätt att spåra ur, läst 17 januari 2017
  9. ^ Tåg i Bergslagen: Lär känna förebilderna för våra tågnamn, läst 17 januari 2017

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]