Tragedi
Tragedi (egentligen "bocksång", bildat av de grekiska orden tragos, "bock", och oide, "sång") är en dramatisk genre som sedan antiken spelat en central roll i västerlandets kultur. En tragedi är motsatsen till en komedi, och har i regel ett olyckligt slut. Författare (i synnerhet antika) som främst ägnar sig åt tragedier kallas tragöder.
Historik
Den klassiska antika tragedin fick sin form hos tragöderna Aischylos, Sofokles och Euripides på 400-talet f. Kr. Dess ursprung är dunkelt men anses ha samband med Dionysosfesternas satyrer i bockgestalt. En tragedi i klassisk bemärkelse skildrar en i något hänseende betydande människas lidande, som resulterar i psykisk eller fysisk undergång, enligt Aristoteles ej orsakad av ondska eller brottslighet utan av en relation. Aristoteles tillämpade också katharsisbegreppet på tragedin; ovisst är dock om han därmed avsåg en rening av åskådarens sinne eller av handlingen.[1]
I den antika tragedin är huvudpersonen av förnäm börd. På 1500-talet fördes detta tragedibegrepp vidare och på 1600-talet ikläddes det fransk-klassicismens regeltvång. Kring 1700-talets mitt uppstod det borgerliga sorgespelet (Diderot, Lessing m. fl.); tragik var ej längre förbehållen högättade personer.[1]
En modernare berömd tragediförfattare är William Shakespeare, vars stora tragedier, som Romeo och Julia och Hamlet, utgör milstolpar i världslitteraturen.
Källor
- ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.
Se även
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|