Transatlantiska slavhandeln

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Transatlantisk slavhandel.
Målning av François-Auguste Biard föreställande slavhandel.
Stowage of a British slave ship, Brookes (1788)

Transatlantiska slavhandeln var den transport av slavar från Västafrika över Atlanten till Amerika som pågick under tidigmodern tid, från 1500-talet, fram till 1850-talet, då slavhandel och slaveri förbjöds. Slavättlingarna utgör huvuddelen av afroamerikanerna i Nordamerika, Centralamerika, Karibien och Sydamerika.

Handeln var ett led i den så kallade triangelhandeln, där skepp anlände till Västafrika med europeiska manufakturvaror, som användes till att köpa slavar av inhemska slavhandlare; förde slavar till Amerikas plantager, varifrån de hämtade exportgrödor som bomull och tobak, som sedan fördes tillbaka till Europa. Den Transatlantiska slavhandeln betecknar den slavhandel som ägde rum på Afrikas västkust, medan den arabiska slavhandeln samtidigt ägde rum på Afrikas östkust.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Slaveri existerade sedan gammalt i Afrika liksom i de flesta andra kulturer, och afrikanska slavhandlare handlade med slavar som ofta hade tillfångatagits i krig.

Slavhandel med utlandet hade existerat i nästan tusen år innan européerna inledde den transatlantiska slavhandeln, då den arabiska slavhandeln på Afrika inleddes redan under 700-talet under den tidiga medeltiden. Arabiska slavhandlare köpte då slavar av afrikanska slavhandlare och transporterade dem sedan till slaveri i Mellanöstern, och antalet människor som föll offer för den arabiska slavhandeln på Afrika beräknas till mellan 11 och 14 miljoner.[1]

Förlopp[redigera | redigera wikitext]

När européer från 1500-talet koloniserade Amerika, började även de driva slavhandel med inhemska afrikanska slavhandlare för att skaffa slavarbetskraft till plantagerna i Amerika. Tillvägagångssättet var till stora delar detsamma som de arabiska slavhandlarnas.

Européerna slöt avtal med inhemska afrikanska makthavare och slavhandlare. Utöver inhemska afrikanska härskare kom även en inhemsk slavhandlarklass så som signare, ättlingar till européer och afrikaner, att spela en stor roll. Afrikanska slavhandlare tillfångatog då människor, som fördes till slavforten nere vid kusten. I slavforten såldes de till europeiska slavhandlare, som sedan skeppade dem över Atlanten med hjälp av slavskepp och sålde dem i USA, Västindien eller Latinamerika. Kända centrum för slavhandeln var slavkusten och Gorée.

De oerhört svåra förhållandena på slavskeppen, där människor packades tätt invid varandra under den långa resan över Atlanten, ledde till att ett stort antal människor avled under resan från Afrika till Amerika.

Den transatlantiska slavhandeln kom att handla med i stort jämförbara mängder människor som den arabiska slavhandeln [1], men den skilde sig från den arabiska slavhandeln genom sin könsfördelning: i den förra gick det två kvinnor på varje man, i den senare två män för varje kvinna.[1] Skillnaden berodde på slavhandelns natur, då den arabiska slavhandeln fokuserade på slavar avsedda för sexuellt slaveri och hushållsarbete i haremen och därför fokuserade på kvinnor, medan den transatlantiska slavhandeln istället lade fokus på hårt kroppsarbete inom plantage- och jordbruksdriften, och därför fokuserade på män.

De europeiska länder som handlade med slavar var främst (uppräknade i storleksordning): Portugal, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Nederländerna. Det första slavskeppet seglade från Afrika till Amerika år 1526. Slavhandeln var som störst under 1700-talet.

Upphörande[redigera | redigera wikitext]

Efter sekelskiftet 1800 började slavhandeln minska. Kanada förbjöd slavhandeln genom Act Against Slavery 1793, Storbritannien genom Slave Trade Act 1807 och USA genom Act Prohibiting Importation of Slaves samma år, och den brittiska Royal Anti-Slave Squadron började från 1808 kväva den afrikanska slavhandeln genom att borda slavskepp och förstöra slavfort. Från 1819 fram till 1867 samarbetade Storbritannien och USA genom sin Blockade of Africa för att blockera all slavhandel, något som ledde till att den började dö ut.[2]

När Brasilien slutligen förbjöd sin slavhandel år 1850 upplevde den transatlantiska slavhandeln sin slutgiltiga nedgång, även om ett enstaka illegalt slavskepp tog sig fram till USA så sent som år 1859.

Den arabiska slavhandeln på Afrika kom dock att fortsätta till långt in på 1900-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”BBC - Religions - Islam: Slavery in Islam” (på brittisk engelska). www.bbc.co.uk. http://www.bbc.co.uk/religion/religions/islam/history/slavery_1.shtml. Läst 11 april 2020. 
  2. ^ Falola, Toyin; Warnock, Amanda (2007). Encyclopedia of the middle passage. Greenwood Press. sid. xxi, xxxiii–xxxiv. ISBN 9780313334801
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]