Transkaukasiska demokratiska federativa republiken

Transkaukasiska demokratiska federativa republiken
	Transkaukasiska demokratiska federativa republiken
	Закавказская демократическая федеративная республика Zakavkazskaja Demokratitjeskaja Federativnaja Respublika (Ryska)
	Flagga
	Ryska transkaukasien direkt efter bildandet av den Transkaukasiska demokratiska federativa republiken
Huvudstad	Tiflis
Största stad	Baku, Jerevan, Tbilisi
Språk	Ryska, georgiska, azerbajdzjanska, armeniska
Statsskick	Förbundsrepublik
Bildades	24 februari 1918 ;
Upphörde	26 maj 1918 (Georgien) ; 28 maj 1918 (Armenien och Azerbajdzjan)
– uppgick i	Demokratiska republiken Georgien ; Demokratiska republiken Armenien ; Demokratiska republiken Azerbajdzjan
Areal	186 100 km² ;
Valuta	Transkaukasisk Rubel
Idag del av	Georgien, Azerbajdzjan, Armenien

Transkaukasiska demokratiska federativa republiken (TDFR, Закавказская демократическая Федеративная Республика (ЗКДФР), Zakavkazskaja Demokratitjeskaja Federativnaja Respublika (ZKDFR); även känt som Transkaukasiska Federationen) (februari 1918-maj 1918) var en kortvarig stat utgjord av dagens moderna stater Azerbajdzjan, Armenien och Georgien i Södra Kaukasus.

Historia

Efter Februarirevolutionen installerade Rysslands provisoriska regering den Transkaukasiska specialkommittén (особый Закавказский Комитет) för att leda området.

Sejm

I november 1917, efter Oktoberrevolutionen, bildades den första regeringen för självständiga Transkaukasien i Tbilisi. Det "Transkaukasiska kommisariatet" (sejm) och "Transkaukasiska kommittén" existerade under några månader efter att Bolsjeviken tog makten i St. Petersburg. Sejmen leddes av den georgiske Mensjeviken Nikolaj Tjcheidze

TDFR

Den 10 februari 1918 samlades Sejmen och tog beslutet att skapa självständighet. 24 februari 1918 proklamerade Sejm den "Transkaukasiska demokratiska federativa republiken". Den 3 mars 1918 följde Erzincans vapenstillestånd upp Freden i Brest-Litovsk som markerade Rysslands uttåg från Första världskriget. Vid freden i Brest-Litovsk återfick Osmanska riket Batum, Kars och Ardahan.

Mellan den 14 mars och april 1918 hölls Trabzons fredkonferens mellan Osmanska riket och Sejms delegation. Den 5 april accepterade ledaren för den Transkaukasiska delegationen, Akaki Tjchenkeli, freden i Brest-Litovsk som en grund för fler förhandlingar.^[1] Stämningen som rådde i Tiflis var mycket annorlunda. Tiflis erkände existensen av ett krig mellan dem själva och Osmanska riket.^[1] Kort därefter inledde den tredje armén sin framfart och tog Erzerum och Kars.

11 maj 1918 öppnades en ny fredskonferens i Batum.^[2] Vid denna konferens utökade Osmanska riket sina krav till att inkludera Tiflis liksom Alexandropol och Echmiadzin där man ville bygga en järnväg för att länka samman Kars och Julfa med Baku. De armeniska och georgiska medlemmarna i republikens delegation började uppehålla sig. Med början den 21 maj ryckte den osmanska armén fram återigen. Konflikten ledde till Sardarapatkriget (21-29 maj), kriget om Karakilisa (24-28 maj) och kriget om Bash Abaran (21-24 maj).

Den 26 maj 1918 började federationen att upplösas, genom den georgiska självständighetsförklaringen (Demokratiska republiken Georgien), följt den 28 maj av den armeniska (Demokratiska Republiken Armenien) och azerbajdzjans (Demokratiska Republiken Azerbajdzjan).

Se även

Transkaukasiska SFSR

Referenser

^ [a b] Richard Hovannisian "The Armenian people from ancient to modern times" Sidorna 292-293
^ Ezel Kural Shaw "History of the Ottoman Empire and Modern Turkey". Sida 326

[ric-1] [a b] Richard Hovannisian "The Armenian people from ancient to modern times" Sidorna 292-293

[2] Ezel Kural Shaw "History of the Ottoman Empire and Modern Turkey". Sida 326

[1]

[2]