Tredje eskadern

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tredje eskadern
(3. eskadern)
Datum1951–1959
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypSjöförsvar
RollUtbildningsförband
StorlekEskader
FöregångareGöteborgseskadern
HögkvarterGullmarenbasen,
Grebbestadsbasen
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Tredje eskadern (3. eskadern), var ett fartygsförband inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1951–1958. Förbandet var i krigsorganisationen baserade till Gullmarenbasen i Skredsvik och Grebbestadsbasen i Grebbestad.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tredje eskadern blev 1951 namnet på förutvarande Göteborgseskadern och var ett krigsförband inom Väskustens Marinkommando (MKV). Till följd av Försvarsbeslutet 1958 avvecklades krigsförbandet 1959. 3. eskaderns uppgifter på västkusten övertogs av 1. fregattflottiljen.

På grundval av internationella krigserfarenheter och som resultat av kommendör Helge Strömbäcks teknisk-taktiska utredning 1942, skulle Kustflottans operativa anfallsförband efter kriget bestå av tre snabba (30 knop) operationsgrupper, senare benämnda eskadrar. Dessa skulle vardera bestående av en kryssare, fyra större jagare och sex stora motortorpedbåtar samtliga av nya typer. Eskadern skulle ersätta de tidigare pansarskepps- och jagardivisionerna som huvudstridsförband inom Kustflottan.

Efter kriget fattades beslut om att inte bygga den tredje kryssaren, utan denna skulle i stället ersättas av fyra större så kallade pansarjagare. Någon beställning av sådana fartyg gjordes dock aldrig varför den tredje eskadern aldrig kunde utrustas som avsetts, utan den kom i stället att för en period utgöras av befintliga krigsförband avsedda för Väskustens Marinkommando (MKV).

3. eskadern utgjordes i allt väsentligt av kryssaren Gotland, en division stadsjagare samt en division motortorpedbåtar.

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Eskadern kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

  • Anfallsföretag
  • Ubåtsjaktföretag
  • Mineringsföretag
  • Eskortföretag
  • Spaningsföretag

Vapensystem[redigera | redigera wikitext]

Huvudstridsmedel var tung (53 cm) torped, medelsvårt ( 15 och 12 cm) och lätt (40) allmålsartilleri, sjunkbomber samt minor.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Krigsorganisationen[redigera | redigera wikitext]

1952[redigera | redigera wikitext]

1956[redigera | redigera wikitext]

1958[redigera | redigera wikitext]

Eskaderstaben bestod av eskaderchef, eskaderadjutanter, eskaderingenjör. Staben var sjögående med placering ombord på kryssaren. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Väst- och Sydsverige.

3. eskadern var i krigsorganisationen baserad i Gullmarenbasen (GullB) och i Grebbestadsbasen (GraB) Västkustens Marinkomando (MKV).

Namn, beteckning och stabsplats[redigera | redigera wikitext]

Namn
Tredje eskadern (F) 1951 1959
Tredje eskadern (K) 1951 1959
Beteckning(ar)
3. eskadern (F) 1951 1959
3. eskadern (K) 1951 1959
Stabsplats
Gullmarenbasen 1951 1959
Grebbestadsbasen 1951 1959

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
  • Braunstein, Christian; Birke, Sune, "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
  • Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt, "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
  • Hafström, Georg,(redaktör), "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
  • Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer,"Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
  • Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
  • Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
  • Rosenius, Frank, von Hofsten (red) Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
  • von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan, "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
  • Wallerfelt, Bengt ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5