Tredje eskadern

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Tredje flygeskadern.
Tredje eskadern
(3. eskadern)
Marinen vapen bra.svg
Vapensköld för Svenska marinen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnTredje eskadern
Datum1951–1959
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypFartygsförband
RollKrigs- och utbildningsförband
StorlekEskader
FöregångareGöteborgseskadern
EfterföljareFörsta fregattflottiljen
Del avKustflottan
HögkvarterGullmarsbasen,
Grebbestadsbasen
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Tredje eskadern (3. eskadern) var en eskader inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1951–1959. Förbandsledningen var krigsplacerad i Gullmarsbasen i Skredsvik och Grebbestadsbasen i Grebbestad.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tredje eskadern blev 1951 namnet på förutvarande Göteborgseskadern och var ett krigsförband inom Västkustens marinkommando (MKV). På grundval av internationella krigserfarenheter och som resultat av kommendör Helge Strömbäcks teknisk-taktiska utredning 1942, skulle Kustflottans operativa anfallsförband efter kriget bestå av tre snabba (30 knop) operationsgrupper, senare benämnda eskadrar. Dessa skulle vardera bestående av en kryssare, fyra större jagare och sex stora motortorpedbåtar samtliga av nya typer. Eskadern skulle ersätta de tidigare pansarskepps- och jagardivisionerna som huvudstridsförband inom Kustflottan.

Efter kriget fattades beslut om att inte bygga den tredje kryssaren, utan denna skulle i stället ersättas av fyra större så kallade pansarjagare. Någon beställning av sådana fartyg gjordes dock aldrig varför den tredje eskadern aldrig kunde utrustas som avsetts, utan den kom i stället att för en period utgöras av befintliga krigsförband avsedda för Västkustens marinkommando (MKV). Tredje eskadern utgjordes i allt väsentligt av kryssaren Gotland, en division stadsjagare samt en division motortorpedbåtar. Till följd av försvarsbeslutet 1958 avvecklades krigsförbandet 1959. Tredje eskaderns uppgifter på västkusten övertogs av Första fregattflottiljen.

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Eskadern kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

  • Anfallsföretag
  • Ubåtsjaktföretag
  • Mineringsföretag
  • Eskortföretag
  • Spaningsföretag

Materiel vid förbandet[redigera | redigera wikitext]

Huvudstridsmedel var tung (53 cm) torped, medelsvårt (15 och 12 cm) och lätt (40) allmålsartilleri, sjunkbomber samt minor.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Eskaderstaben bestod av eskaderchef, eskaderadjutanter, eskaderingenjör. Staben var sjögående med placering ombord på kryssaren. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Väst- och Sydsverige.

Krigsorganisationen[redigera | redigera wikitext]

1952

1956

1958

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Tredje eskadern var i krigsorganisationen baserad i Gullmarenbasen (GullB) och i Grebbestadsbasen (GraB), Västkustens marinkomando (MKV).

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen titulerades eskaderchef och hade tjänstegraden kommendör.

  • 1951–1959: ???

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Tredje eskadern 1951-??-?? 1959-??-??
Beteckning(ar)
3. eskadern 1951-??-?? 1959-??-??
Stabsplats
Gullmarsbasen 1951-??-?? 1959-??-??
Grebbestadsbasen 1951-??-?? 1959-??-??

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
  • Braunstein, Christian; Birke, Sune, "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
  • Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt, "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
  • Hafström, Georg,(redaktör), "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
  • Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer,"Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
  • Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
  • Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
  • Rosenius, Frank, von Hofsten (red) Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
  • von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan, "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
  • Wallerfelt, Bengt ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5