Tremulant (fonetik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Artikulationssätt
Nasal
Klusil
Frikativa
Affrikata
Lateral
Approximant
Halvvokal
Likvida
Flapp
Tremulant
Ejektiva
Implosiva
Klickljud

Tremulanter (även vibranter[1]) är samlingsnamnet på foner som produceras genom att artikulationsområdet vibrerar.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Vanligtvis bildas de genom att tungspetsen eller uvula vibrerar. Ett fåtal språk har den bilabiala tremulanten [ʙ]. De främre tremulanterna bildas genom att tungbladet och tungspetsen förs mot tandvallen (alveoli). Luftströmmen får tungspetsen att snabbt öppna och sluta förträngingen. Samma princip gäller för uvulans rörelser när det uvulara tremulanterna bildas. Tung- och uvula vibrationernas frekvens ligger oftast kring 25-30 Hz.[2]

I svenskan[redigera | redigera wikitext]

I svenskan används allmänt två tremulater som är fonematiskt identiska:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Engstrand, Olle (2007). Fonetik light s. 15
  2. ^ Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, s. 148-149

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
  • Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur