Gulbukig grönduva

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Treron waalia)
Gulbukig grönduva
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Gulbukig grönduva i Gambia.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteTreron
ArtGulbukig grönduva
T. waalia
Vetenskapligt namn
§ Treron waalia
Auktor(Meyer, 1793)
Synonymer
  • Gulbröstad grönduva

Gulbukig grönduva[2] (Treron waalia) är en fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar som förekommer i Afrika strax söder om Sahara, men även på sydvästra Arabiska halvön.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig grönduva är en 28 centimeter lång duva, lik afrikansk grönduva (Treron calvus), men har grått på huvud, hals och övre delen av bröstet tydligt åtskilt från lysande gult på nedre delen av bröstet och buken. Den har stora lila skulderfläckar samt kastanjefärgade centrala stjärtfjädrar. Ungfågeln är mattare och saknar det lila på vingen.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Den gulbukiga grönduvans läte liknar afrikansk grönduva, en märklig och inte alls duvlik komplex serie med gnällande, sprakande och morrande inslag. Gulbukig grönduva är dock ännu mer sprakande och vass i tonen, ett nästan galet spinnande och skrattande.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln påträffas i Afrika i Sahelregionen strax söder om Sahara från södra Mauretanien, Senegal och Gambia till Eritrea och norra Somalia samt vidare söderut till norra Uganda.[5] Den förekommer även på ön Sokotra samt sydvästra Arabiska halvön i Jemen, sydvästra Saudiarabien och allra västligaste Oman (Dhofar).[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten påträffas i skogklädda dalar och halvarida gräsmarker från havsnivån till 1 900 meters höjd, framför allt kring fruktbärande fikonträd.[4] Häckning är noterad från december till september i Västafrika, november till maj i delar av Östafrika och april till maj i resten av Östafrika.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och exploatering. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som frekvent förekommande till lokalt mycket vanlig.[6]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av det abessinska namnet Waalia för arten.[7] På svenska har den även kallats gulbröstad grönduva.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Treron waalia Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c] Redman, Nigel; Stevenson, Terry; Fanshawe, John (2016). Birds of the Horn of Africa: Ethiopia, Eritrea, Djibouti, Somalia, and Socotra. Bloomsbury. ISBN 9780691172897 
  5. ^ [a b c] Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M., de Juana, E. & Boesman, P. (2018). Bruce's Green-pigeon (Treron waalia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54298 7 oktober 2018).
  6. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]