Trikloreten
| Trikloreten | |
| | |
| Systematiskt namn | Trikloreten |
|---|---|
| Övriga namn | trikloretylen |
| Kemisk formel | C2HCl3 |
| Molmassa | 131,39 g/mol |
| Utseende | färglös vätska |
| CAS-nummer | 79-01-6 |
| SMILES | ClC=C(Cl)Cl |
| Egenskaper | |
| Densitet | vätska: 1,47 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 1,28 g/l (25 °C) |
| Smältpunkt | -73 °C |
| Kokpunkt | 87,2 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| LD50 | 5650 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Trikloreten (trivialnamn tri), C2HCl3, förr trikloretylen,[1] är vid rumstemperatur en färglös vätska med karakteristisk kloroformliknande lukt. Ämnet framställs ur tetrakloretan genom kokning med kalk, är olösligt i vatten och beständigt mot alkali samt angriper ej metaller. Ämnet är obrännbart, kokar vid 87,2 °C och har en densitet på 1,47 gram per kubikcentimeter.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Trikloretylen har använts som lösningsmedel för fett. Några tillämpningar var:
- Avfettning före ytbehandling av metallföremål
- fläckborttagning på textilier
- kemisk tvätt
Ämnet har också använts som utgångsmaterial för syntes av ett flertal organiska ämnen.
Tri löser vissa plaster, och kan/kunde därför användas för limning ("kallsvetsning") av dessa. Mot polystyren reagerar tri skadligt, genom att inte lösa utan i stället initiera sprickbildning.
Hälsofara och förbud
[redigera | redigera wikitext]Ämnet har haft användning som narkosmedel. Denna egenskap har medfört sniffning. Ämnet är numera även klassat som cancerogent och skadligt för nervsystemet. Av dessa anledningar säljs tri ej längre i öppna handeln, och av arbetsmiljöskäl förbjöds 1996 användningen av tri helt i Sverige.[2]
Vid upphettning kan bildas den farliga gasen fosgen (karbonylklorid).
Som ersättningmedel för tri, till exempel i kemtvättautomater, används det mindre hälsofarliga (men inte helt ofarliga) ämnet perkloretylen.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”trikloreten”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/trikloreten. Läst 30 november 2017.
- ^ Kornebäck, Fredrik: "Svenskt tri-förbud håller". Dagensarbete.se, 2000-07-11. Läst 2012-05-28.