Tristan Tzara

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tristan Tzara
Lajos Tihanyi: Tristan Tzara (1927).
Lajos Tihanyi: Tristan Tzara (1927).
PseudonymS. Samyro
Född16 april 1896
Moinești, Kungariket Rumänien
Död25 december 1963 (67 år)
Paris, Frankrike
YrkeFörfattare
NationalitetKungariket Rumänien (1896–1925)
Frankrike (1925–1963)
Verksam1911-1963
Genrerpoesi, drama, essä
Litterära rörelserDadaism, surrealism
DebutverkLa Première aventure céleste de monsieur Antipyrine (1916)
Make/makaGreta Knutson (1925-1942)
BarnChristophe Tzara (1927–2018)

Tristan Tzara, ursprungligen Samy eller Samuel Rosenstock, född 16 april 1896 i Moinești i Bacăuprovinsen, i den historiska regionen Moldova i furstendömet Rumänien, död 25 december 1963 i Paris, var en rumänskfödd, fransk poet, essäist och dramatiker som redan i 20-årsåldern blev en central banérförare åt dadaismen i Zürich. Han stod även den efterföljande franska surrealismen nära i Paris, men anses solitär och trogen en egen poetisk vision under hela sitt liv. På svenska är Tzara representerad i antologier alltsedan 1930-talet. 2004 utkom en första enskild volym med ett litet urval av hans tidiga poesi, Dada är allt!.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Samuel Rosenstocks föräldrar var judiska rumäner, vilka sägs ha talat jiddisch som modersmål.[1] Såväl far som farfar var företagare inom skogsnäringen, men diskrimineringslagar gjorde varken dem eller den unge Samuel till fullvärdiga medborgare av landet förrän efter 1918.[2] Efter några grundläggande skolår i födelsestaden skickades han till Bukarest för högre studier. Här fick han undervisning i bl. a. franska, matematik och musik. Efter studentexamen tog han kurser i matematik och filosofi vid huvudstadens universitet. Hösten 1915 begav han sig till Zürich för fortsatta studier vid universitetet där. Detta var under första världskriget och han befann sig i det neutrala Schweiz huvudstad, där han blev en i kretsen kring Hugo Balls litterära Cabaret Voltaire våren 1916 och en centralgestalt i framväxten av dadaismen. Franskan var och förblev hans författarspråk från och med nu.

Till Paris flyttade han i december 1919. Fram till maj 1921 skapade han där tillsammans med bland andra André Breton och Louis Aragon en mängd dadaistiska upptåg. Därefter övergick Breton och Aragon till utvecklandet av surrealismen. Tillsammans med en grupp surrealister såg de till att högljutt avbryta en föreställning av Tzaras pjäs Le Coeur à gaz i juli 1923, för att demonstrera sin litterära oavhängighet av dadaismen.

Maison Tzara i parisstadsdelen Montmartre.

1925 gifte sig Tristan Tzara med den svenskfödda bildkonstnären och poeten Greta Knutson. Samma år fick Adolf Loos, den österrikiske företrädaren för funktionalismen, det senaste skriket inom arkitekturen, i uppdrag att rita deras hus, Maison Tzara, vilket under några år blev en samlingspunkt för konstnärer och författare. Sonen Christophe föddes 15 mars 1927. Makarna var gifta fram till 1942.

Det dröjde till 1929 innan Tzara blev en del av surrealistgruppen. I likhet med Aragon och Paul Éluard blev han senare också medlem av Franska kommunistpartiet och var under ett par år inblandad i understödet till republiken i spanska inbördeskriget. Under den tyska ockupationen av Frankrike från 1940 och fram till krigsslutet var Tzara aktiv inom den franska motståndsrörelsen.

Tristan Tzara dog i lungcancer. Svärdottern Claude Sarraut berättar i en memoarbok hur Christophe Tzara, som var utbildad läkare, hjälpte honom att dö, genom att ge honom en sista dödlig dos med morfin.[3] Han ligger begravd på Montparnassekyrkogården i Paris.

Till hundraårsdagen av Tristan Tzaras födelse uppfördes 1996 ett dadamonument av den rumänskfödde, tyske skulptören Ingo Glass längs Bacăuvägen i födelsestaden Moineşti. DADA står det på en 25 meter lång sträcka med 10 meter höga och 2, 6 meter breda bokstäver i armerad betong, vilka tillsammans väger 120 ton.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Författarnamnet Tristan Tzara växte fram under studieåren vid läroverket och universitetet i Bukarest då han publicerade en hel del dikter på rumänska.[4] Förnamnet Tristan sägs referera till hjälten i den gamla keltiska sagan om Tristan och Isolde så som denna återges i Richard Wagners opera med samma namn. Efternamnet Tzara [Ţara] betyder "jord" eller "land" på rumänska.[5]

I Zürich formades hans poesi delvis av estraden och den fysiska kontakten med en bildad kabaretpublik på Cabaret Voltaire från februari 1916 och därefter på Zunft zur Waag från sommaren samma år. Här uppfann Tzara simultandikten för sceniskt bruk, första gången framförd i mars 1916 på Cabaret Voltaire tillsammans med Richard Huelsenbeck och Marcel Janco, då alla tre läste varsin egen dikt på olika språk samtidigt.[6] Detta utvecklade han senare tillsammans med Hans Arp och Walter Serner till en skrivform för flera personer, där deras ord och meningar på olika språk bildade en enda text. Tzara debuterade för övrigt denna tid med ett stycke för teater kallat La Première aventure céleste de monsieur Antipyrine. I Zürich och senare i Paris verkade han också som redaktör för tidskriften Dada (1917-21), där alla hans dadamanifest ursprungligen publicerades. Dada utkom bara med sju nummer, men uppmärksammades internationellt.

1931 gav han ut den långa, närmast episka dikten L'Homme approximatif, författad åren 1925–1930 och betraktad som ett mästerverk. Enligt Artur Lundkvist markerar dikten en höjdpunkt inom den litterära surrealismen. Ett av Tzaras främsta diktverk från efterkrigstiden, La Face intérieure, påbörjades efter den spanska revolutionens och republikens nederlag och fortsatte att författas under tiden som partisan i Frankrike. Det är daterat 1938-43, men utgivet först tio år senare.[7]

Under 1950-talet utförde han litteraturhistoriska och språkhistoriska arbeten av betydelse. Han fördjupade sig i François Villons poesi och såg bland annat till att rader som tidigare tillskrivits en viss Jean Vaillant återbördades till Villon. Han upptäckte även 1600 anagram i Villons verk och lyckades förlänga hans levnadsålder med två år.[8] Enligt François Buot, som skrivit en biografi över Tzara, lämnade han efter sig ett lika digert arbete om François Rabelais, vilket ännu inte har utgivits.

Hans samlade verk gavs ut mellan 1975-91 i sex volymer.

Ett svenskt dikturval utgavs 2004. Detta inleds med den tidiga diktsviten Program för biograf Abstrakta Hjärtat från första året i Paris, år 1920. De sju dadamanifest som publicerades i bokform på franska första gången 1924 är allihop översatta till svenska i standardverket Moderna manifest (1973). Utdrag ur den långa surrealistiska dikten Den ungefärliga människan (L'Homme approximatif) är med i antologin Vithåriga revolvrar (1966) tillsammans med en del andra dikter.

Verkförteckning (urval)[redigera | redigera wikitext]

Dikter[redigera | redigera wikitext]

  • Vingt-cinq poèmes, illustrerad av Hans Arp, (Zürich: Collection Dada, 1918) Online (I.D.A.))
    • Femogtyve digte, en dansk tolkning av Manni Crone och Roland Paardekooper (Forlaget Bebop, 2003)
  • Cinéma calendrier du cœur abstrait maisons (Paris, 1920), illustrerad med träsnitt av Hans Arp
    • Program för biograf Abstrakta Hjärtat, ingår i DADA ÄR ALLT! (Bakhåll, 2004)
  • De nos oiseaux (1923)
  • Indicateur des chemins du coeur (1928)
  • L'Arbre des voyageurs (1930)
  • L’Homme approximatif (1931)
    • Approximate Man, en engelsk tolkning av Mary Ann Caws. Ingår i: "Approximate Man" and Other Writings (Detroit: Wayne State University Press, 1973; Boston: Black Widow Press, 2005)
  • Où boivent les loups (1932)
  • Minuits pour géants (1932)
  • Le Désespéranto (1933)
  • L'Antitête (1933)
  • Grains et issues (1935)
  • La Main passe (1935)
  • Ramures (1936)
  • Sur le champ (1937)
  • Midis gagnés (1939)
  • Ça va (1943)
  • Entre-temps (1946)
  • Le Signe de vie (1946)
  • Terre sur terre (1946)
  • Phases (1949)
  • Parler seul (1950)
  • De Mémoire d'homme (1950)
  • Le Poids du monde (1951)
  • La Face intérieure (1953)
  • Miennes (1955)

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

  • La Première aventure céleste de monsieur Antipyrine, en pjäs illustrerad med färglagda träsnitt av Marcel Janco (Zürich, 1916) Online (International Dada Archive)
  • Le Coeur à gaz (1921, utgiven 1946)
  • Mouchoir de nuages (1924)
  • La Deuxième aventure céleste de M. Antipyrine (1938)
  • La Fuite: poème dramatique en quatre actes et un épilogue (1947)

Essäer[redigera | redigera wikitext]

  • Sept manifestes Dada, med teckningar av Francis Picabia (1924)
  • Essai sur la situation de la poésie (1931)
  • Le Surréalisme et l'après-guerre (1947)
  • Le Secret de Villon (Œuvres complètes 6, 1991))

Redaktörskap[redigera | redigera wikitext]

Samlade verk[redigera | redigera wikitext]

  • Œuvres complètes, 6 volymer (Flammarion, 1975-1991)

Svenska[redigera | redigera wikitext]

Antologier[redigera | redigera wikitext]

I tidskrifter och dagstidningar [9][redigera | redigera wikitext]

  • "På vägen av havets stjärnor" (översättning Eugen Wretholm). I tidskriften Poesi, 1950: nr 2, s. 64-68
  • "Apollinaire - den dräpte skalden" (anonym översättning). I tidskriften Röster i radio, 1954: nr 11, s. 9, 14
  • "Sånger och osånger" (översättning Arne Häggqvist). I tidskriften Bonniers litterära magasin, 1964: nr 1, s. 43
  • "Att göra en dadaistisk dikt: ur Sju dadamanifest" (översättning Torsten Ekbom). I dagstidningen Dagens nyheter, 9 aug 1965
  • "Orsak att leva" (översättning Lasse Söderberg). I tidskriften Lyrikvännen, 1973: nr 4, s. 31
  • "[Två dikter]", (översättning Lasse Söderberg resp. Claes Ejdemyr). I Lyrikvännen, 1978: nr 1, s. 41-42
  • Ur Dada Almanach, ett utdrag ur "Chronique Zurichoise 1915-1919", ett av Tzaras bidrag i antologin "Dada Almanach" (1920), Lyrikvännen 1/78, s 43-44.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • François Buot: Tristan Tzara: l'homme qui inventa la révolution dada (Paris: Éditions Grasset, 2002)
  • Mary Ann Caws: "Introduction". Ingår i Tristan Tzara: "Approximate Man" & Other Writings (Black Widow, 2005)
    • "Dada's Temper, Our Text: An Essay". Ingår i samma volym (Black Widow, 2005)
  • Paul Cernat: Avangarda românească și complexul periferiei: primul val (Bukarest: Cartea Românească, 2007)
  • Steven E. Colburn: "Tristan Tzara". Ingår i Rosemary M. Canfield Reisman (red.): Surrealist Poets (Salem Press, 2012)
  • Peter Glas: "Efterord". Ingår i Tristan Tzara: Dada är allt! (Bakhåll, 2004)
  • Bengt Holmqvist: Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), sid. 119-123; 137-140
  • Irina Livezeanu: From Dada to Gaga: The Peripatetic Romanian Avant-Garde Confronts Communism. Ingår i Mihai Dinu Gheorghiu/ Lucia Dragomir (red.): Littératures et pouvoir symbolique. Colloque tenu à Bucarest (Roumanie), 30 et 31 mai 2003 (Paris: Maison des Sciences de l'homme, Editura Paralela 45, 2005)
  • Artur Lundkvist: Poeter i profil: tolv poetporträtt (1958)
  • Claude Sarraut: Before you forget everything! (2010)
  • Lasse Söderberg: "Efterord". Ingår i Greta Knutson: Månstycken (Ellerströms, 2006)

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cernat, s 35.
  2. ^ Livezeanu, s 241.
  3. ^ Claude Sarraut (2010)
  4. ^ Tzaras ungdomsdikter på modersmålet rumänska, skrivna 1911-15, då han alltså var 15-19 år gammal, utgavs 1934 under titeln Primele Poème.
  5. ^ Buot (2002), s. 20-22.
  6. ^ Lyssna på denna inspelning av simultandikten L'Amiral cherche une maison à louer. (ubusound.memoryoftheworld.org)
  7. ^ Omdömen av Artur Lundkvist (1958).
  8. ^ Om Tzaras verk Le Secret de Villon.
  9. ^ Bygger på bibliografin "Dadister och surrealister på svenska" i Bakhåll. 1994 (även kallad "Stora katalogen"), s. 31-33.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]