Trollhättefallen

	Trollhättefallen
	Nolströmmen och Gullöfallet vid Gullön vid Fallens dagar, den 18 juli 2004. Till höger i bilden ligger den tidigare ön Önan.
Koordinater	58°16′54″N 12°16′42″Ö / 58.281666666667°N 12.278333333333°Ö
Plats	Trollhättans kommun, Sverige
Vattendrag	Göta älv
Total höjd	32 m
Typ	katarakt

Trollhättefallen är ett tidigare kataraktområde i den naturliga fallfåran i Göta älv. Det hade en fallhöjd om 32 meter, utgörande merparten av de 44 meter, som är den sammanlagda höjdskillnaden mellan Vänern och Kattegatt. Då vattenflödet ännu var oreglerat, uppgick vattenflödet till 900 kubikmeter per sekund.

Ursprungligen började fallområdet från ungefär i höjd med Stallbacka och gick förbi nuvarande tätorten Trollhättans centrala del, passerade med de mest spektakulära fallen i Göta älvs kanjon samt fortsatte ned till och med Flottbergsströmmen, nedanför Olidehålan och Helvetesfallen.

Trollhättefallen har sedan mitten av 1800-talet förändrats på olika sätt. De översta forsarna, Prästeskedsströmmen och Klafveströmmen försvann med en höjningar av älvens yta med början med byggandet av Kaveldammen i det ej slutförda slussprojektet under senare delen av 1740-talet. De största fallen torrlades vid anläggandet av Olidans och Hojums vattenkraftverk, och Helvetesfallen togs då också bort genom sprängning i älvfåran.

Historik

Det är känt att Trollhättefallen redan i början av 1400-talet användes som drivkraft för en kvarn. Under efterkommande århundraden tillkom ett stort antal kvarnar och sågverk. Under 1800-talets andra hälft anlades också en mekanisk verkstad, Önans träsliperi och andra industriella anläggningar på Önan och Malgön,^[1] men endast en obetydlig del av hela vattenkraften – endast 6 000 hästkrafter av 100 000 – uttogs på detta sätt fram till början av 1900-talet. År 1904 fick staten vattenrätten efter en process,^[1] varefter en storskalig exploatering påbörjades.

Ett första elektriskt vattenkraftverk hade anlagts av Gustaf de Laval på Önan redan på 1890-talet. År 1906 beslöt riksdagen att bygga Sveriges då största elektriskt kraftverk vid Trollhättan. Bygget påbörjades 1907, och den första etappen av Olidans kraftverk med fyra turbiner blev färdig 1910.^[1] Den tillbyggdes 1914 med fyra turbiner och slutligen 1921 med fem turbiner, till sammanlagt 13.

Betydande delar av fallområdet lades därmed under vatten och tidigare industrier har fått flytta. Därmed ändrade fallområdet karaktär från industriproduktion till kraftproduktion. Den sista utbyggnaden av kraften skedde med Hojumstationen, som färdigställdes 1943. Då torrlades också de sista delarna av de naturliga fallen och allt vatten i Göta älv kom att passera genom kraftverken.

Idag släpps vatten på i sin ursprungliga fåra vid vissa tillfällen, dels för att reglera vattenståndet i Vänern och dels som en turistattraktion under Fallens dagar, varvid flödet uppgår till omkring 300 kubikmeter per sekund. Resterande vattenmängd utnyttjas för kraftutvinning i de båda omedelbart öster om älvsträckningen belägna Hojums och Olidans vattenkraftverk.

Turistmål

Såväl Carl von Linné som Esaias Tegnér har skildrat naturskådespelet och Tegnér skrev i samband med sitt besök 1804:

”Göta kom i dans från Seves fjällar

Kölar spelte på dess lugna flod;

Plötsligt ur en borg av hällar

Trollhättan i hennes förväg stod.

Skum och fasa Trollet kring sig spydde:

Seglarn såg och bävade och flydde”

Otto Lindblad har skrivit en romans med titeln Trollhättan^[2] för sång och piano inspirerad av Trollhättefallen:

Brusande vilda ström!

Morgana, Underfee!

Sanna mig nu en dröm,

Låt mig din makt få se!

Trollhättefallen har varit ett betydande turistmål sedan första hälften av 1800-talet. Gångbron Toppöbron byggdes 1836 av Nya Trollhätte kanalbolag mellan Önan och Toppön för turister, och under andra hälften av 1800-talet byggdes turisthotellet Utsikten, senare Bellevue, på östra höjden ovanför Helvetesfallen.

Slussarna förbi Trollhättefallen

Det första slussprojektet påbörjades av Christopher Polhem 1718, men avbröts och återupptogs 1747. Även detta avbröts, varefter ett nytt projekt kom igång på 1790-talet och slutfördes 1800 med åtta slussar i två slusstrappor och den drygt två kilometer långa Bergkanalen. Denna slussled har senare ersatts i två omgångar, genom 1844 års slussled och 1916 års slussled.

Broar över Göta älv vid Trollhättefallen

Bro mellan Malgön och Gullön, 1670
Gångbro mellan Gullön och Strömsberg, byggd av Eduard Albert 1881 (rasad 1889)
Toppöbron, 1836
Oscarsbron, 1899 (ny bro 1969)
Flottbergsbron, 1907
Strömkarlsbron, 1908

Källor

Noter

^ [a b c] Grimberg, Carl. ”474 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0476.html. Läst 15 januari 2023.
^ Hela texten till Trollhättan på Wikisource

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Trollhättefallen.
Bilder & media

[:0-1] [a b c] Grimberg, Carl. ”474 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0476.html. Läst 15 januari 2023.

[2] Hela texten till Trollhättan på Wikisource

[1]

[2]