Tuvsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tuvsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pectoral Sandpiper3.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidris
Art Tuvsnäppa
C. melanotos
Vetenskapligt namn
§ Calidris melanotos
Auktor Vieillot, 1819
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tuvsnäppa[2] (Calidris melanotos) är en vadarfågel som ingår i familjen snäppor.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tuvsnäppan är 19–24 centimeter stor, har en vingbredd på 26–45 centimeter och väger 31–126 gram. Den har gråbrun rygg: brunast hos hanen i sommardräkt, och gråast på vintern. Bröstet är grått med en skarp gräns nedåt. Benen är gulaktiga. Ungfåglarna är mer färgstarkt mönstrade på ovansidan med rödbrun färgning och vita mantelstrimmor. D

Tuvsnäppan är lik spetsstjärtad snäppa (Calidris acuminata) som häckar inom en del av tuvsnäppans utbredningsområde, men denna har dock ett annat bröstmönster, diskretare ögonbrynsstreck och gråare hjässa.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den häckar på sumpig tundra i nordöstra Asien och i Nordamerika. Den är en långväga flyttfågel. De nordamerikanska och de flesta asiatiska fåglarna övervintrar i Sydamerika, men några asiatiska häckfåglar övervintrar i Australien och Nya Zeeland. Under flytten och vintertid påträffas tuvsnäppan normalt vid sötvatten.

Tuvsnäppans flyttmönster kan liksom många andra fåglar som häckar i Arktis ha påverkats av växthuseffekten. För hundra år sedan passerade tuvsnäppor genom norra Ohio i början eller mitten av maj och igen i slutet av augusti. Idag ses de allra flesta redan i april och de flesta fåglar återvänder inte förrän mitten av september. [4][5]

Tuvsnäppan i Europa[redigera | redigera wikitext]

Tuvsnäppan visar sig ofta i Västeuropa och räknas inte som ovanlig på Irland och i Storbritannien. Möjligen är det asiatiska häckfåglar som passerar Europa på väg till övervintiringsområden i Sydafrika.[6] I Sverige är tuvsnäppan en sällsynt men regelbunden gäst som ses med flera exemplar årligen.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tuvsnäppan äter mestadels insekter och andra ryggradslösa djur. Under parningsleken blåser hanen upp sitt bröst. Tuvsnäppan lägger sitt bo på marken och lägger oftast fyra ägg.

Man har funnit att tuvsnäppan i mycket sällsynta fall kan hybridisera med spovsnäppa (Calidris ferruginea). Deras avkomma kallas då för coxsnäppa (C. melanotos X C. ferruginea).

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 25.000-100.000 individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska även kallats gråbröstad snäppa.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Calidris melanotos Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ ”Annotated Ohio state checklist”. Ohio Ornithological Society. 2004. Arkiverad från originalet den 18 juli 2004. https://web.archive.org/web/20040718101517/http://www.ohiobirds.org/publications/OBRClist.pdf. 
  5. ^ Henninger, W.F. (1906). ”A preliminary list of the birds of Seneca County, Ohio”. Wilson Bulletin 18 (2): sid. 47–60. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/wilson/v018n02/p0047-p0060.pdf. 
  6. ^ Lees, A.C.; Gilroy, J.G. (2004). ”Pectoral Sandpipers in Europe: vagrancy patterns and the influx of 2003”. British Birds 97 (12): sid. 638–646. https://www.researchgate.net/publication/279447311_Pectoral_Sandpipers_in_Europe_vagrancy_patterns_and_the_influx_of_2003. 
  7. ^ Tuvsnäppa i Artportalen
  8. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]