Tyrgils Knutssons ätt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tyrgils Knutssons ätt
Ett gult lejon på ginstyckad sköld i rött och blått
UrsprungVästergötland
StamfarOkänd Knut (okänt efternamn)
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1300-talet?
SvärdssidanKnut Magnusson

Tyrgils Knutssons ätt är en konventionell nutida benämning på en uradlig frälseätt från Västergötland som uppkallats efter marsken Tyrgils Knutsson.

Vapen: Ätten förde ett gult lejon på ginstyckad sköld i rött och blått

Historia[redigera | redigera wikitext]

Stefan Söderlind har i sin utredning Tyrgils Knutssons härkomst i Personhistorisk tidskrift 1952, redogjort för sina försök att klarlägga vilka olika familjeband Tyrgils Knutsson kan ha haft, och vad man tidigare har trott. Redan arkivmannen och genealogen Peder Månsson Utter (1566-1623), hänförde Tyrgils Knutsson till vad man förr kallade Folkungaätten och numera Bjälboätten i en ättledning som gick via Folke Filbyter som stamfader i åtta led till Tyrgils Knutsson via Ingevald, Folke den tjocke, Birger Brosa, med flera, en uppräkning som i stort följdes av Johannes Messenius (omkring 1579-1636) och Johan Peringskiöld (1654-1720), vilka sannolikt tolkade Tyrgils Knutssons sigill med ett stående lejon i ginstyckat fält, som snarlikt Bjälboättens med tre strömmar i ginbalk. Olof von Dalin (1708-1763) hänförde Tyrgils Knutsson till Trolleätten, för vilket han fick stöd av Carl Lagerbring (1751-1822) och Gabriel Anrep (1821-1907), men i mindre uträckning av Karl Henrik Karlsson (1856–1909) och Gustaf Elgenstierna (1871-1948) vilka ansåg att det danska dokumentet som placerade Tyrgils Knutsson bland Trollarna, samt utredningar baserade på denna text, inte var tillförlitligt.

Man tror i liket med tidigare historiker, att han hade en nära släktskap med konungahuset, eftersom han utsågs till fadder åt hertig Valdemar Magnusson med vilken hans dotter Kristina gifte sig med, samt senare utsågs till rikets ledare. Tyrgils Knutssons döttrar bar dessutom samma namn, Kristina och Margareta, som två av Birger Brosas döttrar.[1] Vidare tror man att han hade en anknytning till Västergötland, genom sina besittningar där, och varifrån han ger sin hustru morgongåva. Kung Birger Magnusson och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar gästade honom på hans gård Aranäs 1304, och han fängslades 6 december 1305 på sin gård Lena[2] i samma landskap. det har emellertid också framhållits att kopplingen till Västergötland bygger på Erikskrönikan och Östergötland är också nämnt som hans anknytning, med anledning av godsinnehav. [3]

Utgående från Tyrgils Knutssons patronymikon har man velat identifiera anfadern Knut (med okänt patronymikon) vilken möjligen var gift med en dotter till Sigtrygg Bengtsson (Boberg) och dennes hustru som var halvsyster till Birger Jarl. I källor från 1200-talet med namnet Knut förekommer åtminstone fem Knut, 2 med namnet Knut Dansson, 1 med namnet Knut Filipsson, 1 med namnet Knut Mattsson och 1 med namnet Knut Magnusson (lagman). De båda förstnämnda för titeln dominus och borde sålunda vara riddare, men ingenderas sigill verkar finnas bevarat. De förekommer i breven endast vid ett tillfälle i februari 1253. Den sist nämnda anses vara Tyrgils Knutssons brorson: [3]

  1. COA Knut Dansson (molnskura).png
    Knut Dansson (molnskura), lågfrälse, vilken hade sonen Dan Knutsson. Bror till Lars Dansson (molnskura), häradshövding i Valkebo härad med sätesgård i Bjärsvik, Nykil.[4] vilken 21 december 1368 skänkte sin brorson Dan Knutsson, gift med Ingeborg Thorisdotter (eller Tordsdotter?), [5] 2 attungar i Åkerby i Gårdeby socken.[6] [7]
  2. Knut Dansson, riddare, nämnd februari 1253, okänt sigill, är troligen ej samma person som ovan nämnde Knut Dansson (molnskura).[3]
  3. Knut Filipsson, riddare, nämnd februari 1253, okänt sigill. Knut Filipssons härstamning är okänd, möjligen bror till Johan och Birger Filipsson (Aspenäsätten), som avrättades av Magnus Ladulås år 1280. Ingår i Karl Henrik Karlssons översikt, dock med ett väl motiverat frågetecken, placerad som Tyrgils och Magnus Knutssons far.[3]
  4. COA-sv-Lejonbalk Birgitta Knutsdotter.png
    Knut Matsson (Lejonbjälke) (okända föräldrar), riddare, lagman i Närkes lagsaga tidigast 1279, senast 1283, riksråd senast 1288, dog 1289. Knut Matsson förde i sitt vapen en kluven sköld med lejon och en bjälke.[8]Knut Matsson (Lejonbjälke), lagman i Närke och Sveriges drots, den andra i ordningen. [3]
  5. COA family sv Folkungaättens lagmansgren.svg
    Knut Magnusson (lagman), (nämnd 1304-1339), riddare, riksråd, lagman, vilken anses vara Tyrgils Knutssons brorson, och anges i Äldre svenska frälsesläkter som son till Magnus Knutsson (Tyrgils Knutssons ätt). Han förde liksom Tyrgils Knutsson ett lejon i vapnet samt var lagman först i Värmland och sedermera i Västergötland.

Källäget kring Tyrgils Knutsson har än så länge erbjudit en utmaning, och redan Johannes Messenius skrev på 1600-talet att Herr Knuts härstamning kan icke utredas.[9] Hjalmar Linder har i De Svenske Lagmännens Ställning Till Konung Och Folk Till Och Med Ar 1347 uttryckt att han tror, att herr Knut (Mattsson) är Tyrgils Knutssons far, medan Stefan Söderlind uttrycker sig ''Tyrgils Knutssons härkomst'' mer försiktigt: [3]

Knut Mattsson ligger ur bevisningens synpunkt bäst till; från hans vapen kunde ju verkligen Tyrgils Knutssons härröra. Båda förekommer dessutom som riksråd i september 1288....man kan väl ej alldeles avvisa möjligheten, att Knut Mattsson var Tyrgils Knutssons far, men det är icke möjligt, att på de angivna svaga grunderna bygga ett positivt omdöme.
– Personhistorisk tidskrift]] 1952, nr 1-2

Söderlind lyfter i sammanhanget också fram Tyrgils knutssons relation till Fånötten och kaniken Folke Jonsson (Fånöätten)s roll, när marsk Tyrgils fängslades på sin gård Lena, och fördes till Stockholm, samt att Folke som testamentsexekutor kom över stora delar av Tyrgils Knutssons gods, vilket ledde till en arvstvist, där 1338 kung Magnus Eriksson bedömde Knut Magnusson, Södermanlands lagman Lars Ulfsson och fru Helena Gustavsdotter (Tyrgil Knutssons brorssons sondotter) vara rätta arvingar.[3]

Kung Magnus dömer i arvstvisten mellan ärkebiskop Peter å ena sidan, samt Helena Göstavsdotter, lagmännen Knut Magnusson och Lars Ulfsson jämte deras medarvingar å den andra sidan, den senare parten lagligen berättigad att övertaga Johan Folkesons efterlämnade gods.

Vidare tror man att Tyrgils Knutsson var hans son, och att Tyrgils hade två döttrar, Kristina som under en period var gift med hertig Valdemar Magnusson av Finland, och Margareta, död 1319, som var gift med Knut Folkasson (Algotssönernas ätt)

Senare började enligt Söderlind blickarna riktas mot fem personer, fyra med vapen som liknade Tyrgils Knutsson, och en kvinna som uppges vara släkt med honom:[3]

  1. Fru Ingeborg Ulfsdotter (Ulv) som kallade Tyrgils Knutsson för sin cognatus i ett brev den 1 december 1296. Hennes far var Ulf Karlsson (Ulv).
  2. Riksrådet Karl Ulfsson till Ulvåsa har ett liknande vapen som Tyrgils Knutsson.
  3. Västgätalagmannen Knut Magnusson. Han uppges »mycket sannolikt» eller t. o. m. »otvivelaktigt» vara Tyrgils Knutssons brorson. Hans far och Tyrgils Knutssons bror skulle vara herr Magnus Knutsson, som förekommer i ett diplom av år 1286. Hans sigill liknar också Tyrgils Knutssons. Vidare förekommer han i flera brev med Bengt Hafridsson ovan, och västgötalagmannen Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten)s söner.
  4. Västgätalagmannen Bengt Hafridsson har ett liknande vapen, och han är nämnd i Hafrid Sigtragsdotters testamente, daterat Baltak den 21 oktober 1286, där förutom herr Bengt nämns två barn till fru Hafrid, Kristina i Gudhem och Ringfrid, och där Magnus Knutsson (ovan) förekommer som sigillant.
  5. I Äldre svenska frälsesläkter anges den ovan nämnda riddaren Magnus Knutsson som bror till Tyrgils Knutsson, alltså också en son till den okända Knut och riddaren (dominus) Magnus Knutsson beseglar 1286 en uppgörelse mellan Hafrid Sigtryggsdotter (Boberg) och hennes barn vilka förde ett lejon i skölden, genom Hafrid Sigtryggsdotters testamente, utfärdat på Baltak i Vartofta härad 21 oktober 1286: :[10]
Håfrid Sigtryggsdotter upprättar sitt testamente; till nunneklostret i Gudhem skänker hon sina gods i Espered(?)1 med alla tillägor samt sitt kapell vid den heliga Katarinas altare på samma plats, där hon även väljer sin gravplats, till klostret i Varnhem 1 mark lödigt, till vart och ett av klostren i Västergötland 1 mark lödigt, till hospitalen i Lödöse och Skara 1 mark lödigt vardera, till varje sockenpräst i de socknar, där hon äger gods, 1 mark penningar och till kyrkan i ”anguthorp” 1 åker. Vidare friger hon Tove och hennes två spädbarn samt stadfäster ånyo en gåva till sin dotter Kristina från Gudhem. Hon kungör dessutom att hon gjort ett jordabyte med sin son herr Bengt, varvid hon tilldelat honom sina gårdar ”hualstadhi” och ”hørydhær” och i utbyte fått gårdarna ”grafryd” och ”espiryd” ur hans farsarv; därefter skänkte hon nämnda ”grafryd” till sin dotter Ragnfrid. Medlare i denna överenskommelse var herr Håkan Tunesson, herr Magnus Knutsson, herr Ormer, herr Peter från ”anguthorp” m.fl. Sigillanter är kung M(agnus) av Sverige, biskopen i Skara, herr Magnus Knutsson, prästen Peter i ”anguthorp” och utfärdaren
– SDHK-nr: 1353

Äldre svenska frälsesläkter anger vidare tre söner till denne Magnus Knutsson:

  1. Knut Magnusson (nämnd 1304-1339), riddare, riksråd, lagman
  2. Gustav Magnusson (nämnd 1316-1320), riddare
  3. Ragvald Magnusson

Giftet med Birgitta, känd genom makarnas gemensamma gravskrift i gråbrödraklostret (Riddarholmskyrkan) i Stockholm. Tyrgils gifte sig igen, någon gång efter 23 juli 1303 i Stockholm, med Hedvig, dotter av greve Otto III av Ravensberg och Hedvig av Lippe.[11]

Släktträd[redigera | redigera wikitext]

Detta släktträd är upprättat efter Gustaf Elgenstierna, men några av uppgifterna har inte kunnat verifieras. [11]

  1. Knut, vars identitet man inte känner, förslag har ställts att det kan ha varit Knut Matsson (Lejonbjälke), lagman i Närke och Sveriges drots, den andra i ordningen. [3]
    1. Tyrgils Knutsson, Det är oklart om Tyrgils Knutsson var gift två eller tre gånger, men 1296, i sitt första eller andra äktenskap var han gift med en kvinna vid namn Birgitta. 1303 gifte han sig med grevinnan Hedvig von Ravensberg. [12] [1]
      1. Margareta, död 1319, gift med Knut Folkasson (Algotssönernas ätt)
      2. Kristina, gift 13021305 med hertig Valdemar Magnusson av Finland. Äktenskapet upplöstes tre dagar efter att Tyrgils arresterats.
    2. Magnus Knutsson, levde troligen 1286, riddare. Var troligen den riddare (»dominus») med detta namn, som beseglade vid en uppgörelse 1286 i Baltaks socken i Vartofta härad i Västergötland mellan Hafrid Sigtryggsdotter (Boberg) och hennes barn, som förde ett lejon i skölden.
      1. Knut Magnusson (nämnd 1304-1339), riddare, riksråd, lagman.
        1. Birgitta Knutsdotter. Omtalas i mostern Katarinas testamente 1322 och var då ogift. Dog senast 1395 på Huseby i Borgesyssel i Norge. Var 1350 gift med norska riksrådet riddaren Jon Hafthorsson (Roos af Hjelmsäter), som föddes senast 1312 och levde ännu 1388. Deras barn ärvde efter modern gods i Trögds härad i Uppland, i Oppunda, Åkers och Österrekarne härad i Södermanland, i Tuhundra och Åkerbo hd i Västmanland, bl. a. Ervalla i likanämnd sn i Fellingsbro hd, samt i Kumla, Sundbo och Örebro hd i Närke, förutom talrika gods i Östergötland och Småland uppenbarligen även gods i Grums och nuv. Karlstads hd i Värmland. Makarnas son Håkan Jonsson upptog sin morfars vapen.
      2. Gustav Magnusson (nämnd 1316-1320), riddare. Nämns första gången 1316 tillsammans med brodern Knut. Beseglade 1318 jämte denne Lars Ulfsson (Ama) och hans hustru Ingrid Anundsdotters testamente. Var riddare 1320 och troligen död 1338.
        1. Helena Gustavsdotter. Kallas 1338 »nobilis matrona», då hon jämte farbrodern Knut Magnusson och Södermanlands lagman riddaren Lars Ulfsson (Ama) uppträder som arvinge till kaniken Folke Jonsson (Fånöätten). Kanske den fru Elin Gustavsdotter, om vilken 1390 säges, att hon givit jord i Gudhems hd i Västergötland till Dala kyrka i samma hd.
      3. Ragvald Magnusson. Beseglar med dominus-titel 29.1 1315 jämte sin broder lagman Knut ett bytesbrev mellan Bengt Hafridsson (Bengt Hafridssons ätt) änka Margareta och dottern Ramfrid. Även herr Ragvalds son Gustav säges besegla. Denne är dock ej känd från något annat dokument, vadan diplomets filii möjligen kan vara en felskrivning för fratris och avse brodern Gustav. Uppträder återigen tillsammans med riddarna Knut och Gustav Magnusson denna gång som sigillvittne till Lars Ulfsson (Ama) och hans hustru Ingrid Anundsdotters testamente men bär här jämte dominus den överraskande titeln prepositus Skarensis, där prepositus, som på kontinenten och i England, kanske är liktydigt med prefeetus, dvs. slottsfogde på slottet Gälakvist. Förekommer med endast dominus-titeln sista gången 29.2 1337 som vittne åt Nils Ingevaldsson (Hammerstaätten) och kallas av honom cognatus. Det fragment av herr Ragvalds sigill, som hänger under detta brev, tolkas av utgivaren som innehållande en stående fågel.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

[3] [1] [11]

  1. ^ [a b c] Om marsken Torgils Knutssons släktförhållanden. Ett meddelande av Sven Axelsson, Boliden, Personhistorisk Tidskrift 1950, nr 1-2
  2. ^ ”Kung Birgers hämnd”. Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kung-birgers-hamnd/. Läst 22 oktober 2010. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Tyrgils Knutssons härkomst av Stefan Söderlind, Personhistorisk tidskrift 1952, nr 1-2
  4. ^ DiVA portal
  5. ^ SDHK-nr: 15701
  6. ^ SDHK-nr: 9376
  7. ^ 1368 december 21. Bjärsvik i (Ny-)kils socken
  8. ^ Lejon i heraldiken i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  9. ^ (Scondia, II, 12, S. 142): »Folchungorum fortassis propago.»
  10. ^ SDHK-nr: 1353
  11. ^ [a b c] Tyrgils Knutssons ätt på adelsvapen-wiki
  12. ^ 1296, herra Dorgils drottsete feck dottur Suia kongs