Ulf Olsson (1951–2010)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Ulf Olsson.
Ulf Olsson
FöddUlf Håkan Olsson
19 december 1951
Höör, Sverige
Död10 januari 2010 (58 år)
Sundsvall, Sverige
DödsorsakSjälvmord[1]
NationalitetSverige Svensk
Känd förHelénmordet
ÅtalMänniskorov, grov våldtäkt och mord[1]
StraffRättspsykiatrisk vård
Brottslig statusAvliden
MakaOkänd (1982-83)
Okänd (1985-86)
Barn1

Ulf Håkan Olsson[2], född 19 december 1951 i Höör i dåvarande Malmöhus län, död 10 januari 2010 i Sundsvall,[3] var en svensk dömd mördare. Olsson dömdes mot sitt nekande 2005 för två mord begångna 1989.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Olsson föddes i Höör men flyttade till Hörby när han var fyra år. Han hade fyra syskon och blev misshandlad av föräldrarna samt mobbad i skolan. Tidigt i tonåren började Olsson rymma hemifrån och levde ibland i flera dagar i skogen. Han hoppade så småningom av skolan och började jobba som springpojke. Olsson blev inlagd på psyket i Lund där han behandlades i två månader och när han kom ut gick han till sjöss, på en båt mellan Brasilien och Japan. År 1976 gick han en kurs för blivande verktygsmakare i Malmö. I februari 1977 träffade Olsson en kvinna som han flyttade ihop med i Tyringe i norra Skåne. Under förhållandet misshandlade han flickvännen och sköt ihjäl deras blandrashund på en skjutbana. Förhållandet tog slut 1980.[4]

Olsson, som var 13 år äldre, träffade i början av 1980-talet en 16-årig flicka. Hon skulle senare bli hans första hustru. Olsson misshandlade även henne och dödade hennes katt i ett badrum. År 1982 gifte de sig men förhållandet varade bara till året efter. En 26-årig kvinna satte in en kontaktannons i en lokaltidning sommaren 1985 som Olsson svarade på. De gifte sig i december samma år och bodde hemma hos Olsson i Örkelljunga, dit han hade flyttat. Olsson var vid tiden med i hemvärnet och hade en Ak 4:a som han, enligt senare förhör, sköt ihjäl deras kattunge med. De skilde sig 1986 och Olsson flyttade till en liten stuga utanför Höör 1987.[4]

Under en personalfest 1989 träffade Olsson en 22-årig kvinna som arbetade på samma företag i Höör. Efter att Olsson fått jobb i Vimmerby i Småland flyttade han dit 1990, och hon några månader senare. De fick en son tillsammans. Olsson gjorde slut med henne i februari 1991 efter att ha sett henne röka på balkongen vilket han ogillade. Olsson bodde ensam kvar i Vimmerby och blev känd som en egendomlig enstöring. Han dömdes för att ha klistrat fast skruvar på vägarna och orsakat punkteringar på åtskilliga bilar. En vårdnadstvist utvecklades mellan Olsson och hans hustru där Olsson var med i tv och berättade att han inte fick träffa sin son.[4] År 1993 medverkade Olsson i SVT-dokumentären Kronofogden kommer av Tom Alandh som handlade om hur Kronofogden i Vimmerby arbetade.[5][6]

Dom, efterspel och död[redigera | redigera wikitext]

Olsson dömdes i hovrätten[när?] till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad 1989. Trots domen fortsatte Olsson att hävda sin oskuld. Han bodde i Vimmerby från 1990, året efter de mord han dömdes för skedde, tills det att han greps den 24 juni 2004.

Olsson gav år 2006 ut en bok om sitt liv, Utan rättssäkerhet.

Tidigt på morgonen den 10 januari 2010 påträffades Ulf Olsson död i sin cell på Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall efter att ha tagit sitt eget liv genom hängning.[7][8] Olsson hade tidigare på morgonen lagt ut ett avskedsbrev på sin blogg där han fortsatte hävda sin oskuld och avslutade med: "Det bästa för mig är helt enkelt att bara få dö, än att sitta här som en levande död".[1][9]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Bergfeldt, Carina (den 10 januari 2010). ”Ulf Olsson död – tog sitt liv”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6405053.ab. Läst 10 januari 2010. 
  2. ^ ”Personrapport Ulf Olsson”. Ratsit. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402213317/http://www.ratsit.se/BC/ReportSmall.aspx?ID=LqclU-ZRj49bEI2GDS-Z_N-NVNvN7lssuqAatminet8. Läst 10 januari 2010. 
  3. ^ Julander, Oscar; Mossberg, Ulf (10 januari 2010). ”Ulf Olsson har hittats död”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1839636/ulf-olsson-har-hittats-dod. Läst 10 januari 2010. 
  4. ^ [a b c] Cantwell, Oisín (28 november 2004). ”- Jag fick barn med Ulf Olsson”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10506431.ab. Läst 20 mars 2014. 
  5. ^ ”Tsunamihjälpprojekt blir TV-dokumentär”. Sveriges Radio. 12 april 2005. Arkiverad från originalet den 25 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100125135358/http://www.sr.se/cgi-bin/malmo/nyheter/artikel.asp?artikel=594050. Läst 10 januari 2010. 
  6. ^ Stenius, Yrsa (27 november 2004). ”Barndom i helvetet får ondskan att gro”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article249038.ab?service=print. Läst 10 januari 2010. 
  7. ^ Kristoffersson, Daniel; Näslund, Annsofie (11 januari 2010). ”Ulf Olsson knäcktes när han inte fick permission”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1840064/ulf-olsson-knacktes-nar-han-inte-fick-permission. Läst 11 januari 2010. 
  8. ^ Lindstedt 2011, s. 320
  9. ^ Olsson, Ulf (2010), "Epilog", blogginlägg 10 januari. Arkiverad version.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lindstedt, Alf, red (2011). Nordisk kriminalkrönika: historiska fall (1). Malmö: Svenska Polisidrottsförlaget i samarbete med Svenska polisidrottsförbundet. ISBN 978-91-975114-6-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]