Ulla Isaksson

Från Wikipedia
Version från den 18 mars 2017 kl. 03.45 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (→‎top: bildstorlek, replaced: | bildstorlek = 230px → | bildstorlek = <!-- låt mallen bestämma bildstorlek --> med AWB)
Ej att förväxla med författaren Ulla Linder (1873–1954)
Ulla Isaksson
Ulla Isaksson omkring 1960
Ulla Isaksson omkring 1960
Född12 juni 1916
Stockholm
Död24 april 2000 (83 år)
Vallentuna
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19401994
Make/makaDavid Isaksson (1938–63)
Erik Hjalmar Linder (1963–94)
SläktingarHans Isaksson (son)

Ulla Margareta Linder Isaksson, född Lundberg 12 juni 1916 i Stockholm, död 24 april 2000 i Vallentuna,[1] var en svensk prosa- och filmmanusförfattare.

Biografi

Ulla Isaksson var dotter till disponent Knut Lundberg och Greta Brasch. Hon tog studentexamen 1937 och debuterade som författare 1940.

Den första filmateriseringen av ett Isakssonverk var Kvinnohuset (1952). Isakssons novell Det vänliga, värdiga från 1954 filmatiserades 1958 av Ingmar Bergman med titeln Nära livet. Detta ledde till att Bergman anlitade henne till att skriva manus för filmen Jungfrukällan (1960). Hennes roman Klänningen filmatiserades av Vilgot Sjöman 1964. Paradistorg blev film 1977 i regi av Gunnel Lindblom och Bergman gjorde 1986 en TV-film av romanen De två saliga från 1962.

Isaksson skrev tillsammans med sin man Erik Hjalmar Linder en biografi i två delar över författaren och journalisten Elin Wägner, Elin Wägner, amazon med två bröst, 1882-1922, Bonniers 1977, och Elin Wägner, dotter av moder jord, 1922-1949, Bonniers 1980. 1994 publicerades Ulla Isakssons självbiografiska Boken om E, som handlar om hur hennes make Erik Hjalmar Linder drabbades av Alzheimers sjukdom. Boken om E filmatiserades 2001 i regi av Bille August med titeln En sång för Martin.

Ulla Isaksson var 1938–1963 gift med David Isaksson och från 1963 gift med författaren och litteraturvetaren Erik Hjalmar Linder. Hon hade två söner i första äktenskapet: Hans Isaksson (1942–2015) och Gunnar Isaksson (1946–2010).[2]

Bibliografi

Filmografi

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ ISAKSSON, DAVID, civilingenjör, verkst direktör, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 628.

Vidare läsning

  • Forser, Tomas (2003). ”Ulla Isaksson: 1916-2000 : minnesteckning”. Minnestal hållna på högtidsdagen (1966) (Göteborg : Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg, 1966-) 2001/2003,: sid. [19]-23 : ill.. ISSN 0349-893X. ISSN 0349-893X ISSN 0349-893X.  Libris 9751454
  • Gavelius Renwik, Ingrid (1990). ”Mor/dotter-motivet i Ulla Isakssons roman "Födelsedagen"”. Fenix (Stockholm) 8(1990):3/4,: sid. 292-319. 0280-8617. ISSN 0280-8617.  Libris 9261526
  • Heith, Anne (1996). ”Könens narrativisering: likhet - särart - postmodernism : en läsning av Ulla Isakssons roman Födelsedagen”. Litteratur og kjønn i Norden / redigert av Helga Kress (Reykjavík : Háskólaútgáfan, 1996): sid. [662]-671.  Libris 2270172
  • Heith, Anne (1991). ”Ulla Isaksson: kvinnoskildrare - ja : moderlighetsprästinna - nej”. Nytt om kvinneforskning 15(1991):5,: sid. 93-101. 0333-0265. ISSN 0333-0265.  Libris 9262818
  • Horst, Agaath van der (1985). Kvinnohuset: en litterär och en historisk bild. Groningen: Univ., Skandinaviska inst. Libris 9218748 
  • Laugier, Valerie M. (1997). Kristeva across borders: when writing "as a woman" is not enough. Ann Arbor: UMI. Libris 2664903 
  • Littberger Caisou-Rousseau, Inger (1996). Ulla Isakssons romankonst. Stockholm: Bonnier. Libris 7149547. ISBN 91-0-056265-3 
  • Röster om Ulla Isaksson: ABF-seminarium 16 november 1996. Stockholm: ABF Stockholm. 1997. Libris 7768075. ISBN 91-87980-05-3