Ultima
| Ultima | |
| Utvecklare | Origin Systems, Blue Sky Productions, Looking Glass Studios, Electronic Arts, Bioware Mythic |
|---|---|
| Utgivare | Origin Systems, Electronic Arts |
| Genre | Rollspel |
| Plattform(ar) | Amiga, Apple II, Atari 8-bit, Atari ST, Commodore 64, Commodore 128, FM Towns, MS-DOS, MSX, Mac OS, Master System, NES, PC-98, PlayStation, SNES, VIC-20, Windows, X68000 |
| Första spel | Ultima I: The First Age of Darkness (1981) |
| Senaste spel | Underworld Ascendant (2018) |
Ultima är en serie datorrollspel skapad av Richard Garriott och ursprungligen utvecklad av Origin Systems. Den första delen gavs ut 1981 och serien har beskrivits som en av de mest inflytelserika rollspelsserierna i dator- och tv-spelshistorien, särskilt vad gäller öppna spelvärldar, moraltematik och interaktiva miljöer.[1] Serien utspelas huvudsakligen i den fiktiva världen Britannia och följer hjälten Avataren i kampen mot olika hot, däribland tyrannen Mondain, demonvarelsen Exodus, anti-hjälten Lord Blackthorn och den kosmiska antagonisten Guardian.
Serien omfattar nio huvudtitlar, flera sidospår som Ultima Underworld och Worlds of Ultima, konsolspin-offer samt det tidiga MMORPG:et Ultima Online. Rättigheterna till varumärket ägs sedan 1992 av Electronic Arts.[2]
Spel
[redigera | redigera wikitext]Huvudserie
[redigera | redigera wikitext]Huvudserien delas ofta in i tre ”åldrar”, där varje trilogi har ett eget tematiskt fokus.
Age of Darkness – Ultima I–III
[redigera | redigera wikitext]- Ultima I: The First Age of Darkness (1981) – etablerar världen Sosaria och kampen mot trollkarlen Mondain.
- Ultima II: The Revenge of the Enchantress (1982) – för handlingen till jorden genom tidsresor för att stoppa Mondains lärjunge Minax.
- Ultima III: Exodus (1983) – låter spelaren bekämpa den demoniska entiteten Exodus, barn till Mondain och Minax.
De tre första delarna har tydliga inslag från tidiga datorrollspel och bordsrollspel, med turordningsbaserad strid, enkel grafik och fokus på strider snarare än berättelse.[1]
Age of Enlightenment – Ultima IV–VI
[redigera | redigera wikitext]- Ultima IV: Quest of the Avatar (1985) – introducerar dygdsystemet; målet är inte att besegra en fiende utan att uppnå moraliskt föredöme.
- Ultima V: Warriors of Destiny (1988) – skildrar Lord Britishs försvinnande och Lord Blackthorns tyranni under en förvrängd tillämpning av dygderna.
- Ultima VI: The False Prophet (1990) – kretsar kring konflikten mellan människor och gargoyler och behandlar frågor om kulturkrockar och demonisering av ”den andre”.
Denna trilogi anses ofta vara seriens tematiska kärna, där frågeställningar kring moral, religion och politiskt styre står i centrum och spelaren belönas för konsekvent dygdigt agerande snarare än traditionell ”god” eller ”ond” inriktning.[3]
Age of Armageddon – Ultima VII–IX
[redigera | redigera wikitext]- Ultima VII: The Black Gate (1992) – Avataren återvänder till ett Britannia som infiltrerats av kulten The Fellowship, styrd av varelsen Guardian.
- Ultima VII Part Two: Serpent Isle (1993) – utspelas på Serpent Isle, en isolerad kontinent med egna magiska traditioner.
- Ultima VIII: Pagan (1994) – följer Avataren på den av Guardian erövrade världen Pagan.
- Ultima IX: Ascension (1999) – avslutar huvudsagan med en slutlig konfrontation mellan Avatar och Guardian.
Ultima VII uppmärksammades särskilt för sin öppna spelvärld och höga grad av interaktivitet, medan Ultima VIII och Ultima IX fick blandad kritik för förändringar i spelupplägget och tekniska problem.[4]
Samlingar och nyutgåvor
[redigera | redigera wikitext]Flera samlingsutgåvor har getts ut, bland annat:
- Ultima Trilogy I–II–III (1989)
- Ultima: The Second Trilogy (IV–VI)
- Ultima Collection (1997), som samlade större delen av serien för MS-DOS.[5]
Under 2010-talet har flera delar återutgivits digitalt via plattformar som GOG.com.[6]
Spin-offer och relaterade spel
[redigera | redigera wikitext]Ultima Underworld
[redigera | redigera wikitext]Ultima Underworld: The Stygian Abyss (1992) och Ultima Underworld II: Labyrinth of Worlds (1993), utvecklade av Blue Sky Productions/LookingGlass, var förstapersonsrollspel med fri rörelse i 3D-miljöer. De räknas ofta som tidiga föregångare till senare ”immersive sim”-spel som System Shock och Deus Ex.[7]
Worlds of Ultima och övriga sidospår
[redigera | redigera wikitext]Spin-off-serien Worlds of Ultima använder motorn från Ultima VI:
- Worlds of Ultima: The Savage Empire (1990)
- Worlds of Ultima: Martian Dreams (1991)
Därutöver finns actionbetonade sidospel som Ultima: Runes of Virtue I–II till handhållna konsoler samt diverse konsolspel som anpassningar av huvudserien.
Ultima Online
[redigera | redigera wikitext]Ultima Online (1997) utvecklades av Origin Systems som ett av de första kommersiellt framgångsrika massiva onlinerollspelen. Spelet erbjuder en persistent version av Britannia där tusentals spelare kan interagera samtidigt, bygga hus, bedriva handel och ägna sig åt både samarbete och konflikter.[8]
Spelet blev en oväntad framgång och nådde enligt samtida uppgifter över 200 000 abonnenter under slutet av 1990-talet.[9] Ultima Online har därefter uppdaterats med ett flertal expansioner och fortsatte att vara aktivt långt in på 2000-talet.
Lord of Ultima och Ultima Forever
[redigera | redigera wikitext]Lord of Ultima (2010) var ett webbläsarbaserat strategispel utvecklat för Electronic Arts onlinetjänst, där kopplingen till rollspelsserien främst bestod i namn och estetiska referenser.[10] Spelet lades ned 2014.
Ultima Forever: Quest for the Avatar (2013) var ett free-to-play-rollspel för mobila plattformar som försökte återbesöka tematiken från Ultima IV men kritiserades bland annat för sin mikrotransaktionsmodell och stängdes redan 2014.[11]
Förpackningar
[redigera | redigera wikitext]En del av Ultima-seriens profil var de påkostade fysiska utgåvorna. Spelen såldes ofta i stora kartonger med tryckta tygkartor över världen, manualer i form av fiktiva böcker (som Book of Mystic Wisdom, Book of Fellowship och The Codex of Infinite Wisdom), samt olika ”amuletter” eller föremål, såsom ankh-symboler, mynt eller tarotkort.[12] Dessa inslag fungerade både som stämningshöjare och som delar av spelets kopieringsskydd.
Kopieringsskydd
[redigera | redigera wikitext]Flera spel i serien använde sig av manualbaserat kopieringsskydd: spelaren kunde behöva slå upp symboler, ord eller kartkoordinater i de tryckta böckerna för att kunna fortsätta. I vissa fall var informationen integrerad i spelets fiktion, vilket innebar att kopieringsskyddet samtidigt fungerade som en del av världsbynaden och ”immersionen”.[12]
Återkommande inslag
[redigera | redigera wikitext]Värld och struktur
[redigera | redigera wikitext]Serien utspelas huvudsakligen i Britannia, en värld som genomgår flera omvälvningar från Ultima I till Ultima IX. Tidiga spel refererar till världen som Sosaria, som senare omformas till Britannia efter Lord Britishs seger över Mondain. Världen innehåller återkommande städer, helgedomar och platser som dygdhelgedomarna, Castle Britannia och ön Skara Brae.[1]
Många spel innehåller också resor i tid och rum, där spelaren kan besöka alternativa världar, månar och andra planeter.
Dygdsystemet
[redigera | redigera wikitext]Från och med Ultima IV blir dygdsystemet seriens mest kända inslag. Spelaren förväntas agera i enlighet med åtta dygder – ärlighet, medkänsla, tapperhet, rättvisa, uppoffring, heder, ödmjukhet och andlighet – som kombineras ur principerna sanning, kärlek och mod.[13] Systemet påverkar både hur spelet bedömer Avataren och vilka möjligheter som öppnas i handlingen.
Rollfigurer
[redigera | redigera wikitext]Huvudpersonen kallas Avataren och representerar i fiktionen spelaren själv, hämtad från jorden till Britannia genom så kallade moongates. Återkommande figurer är bland andra Lord British (en alter ego-figur för Richard Garriott), följeslagarna Iolo, Shamino, Dupre, Mariah och Jaana, samt antagonister som Mondain, Minax, Exodus, Lord Blackthorn och Guardian.
Fiktiva språk och alfabet
[redigera | redigera wikitext]Spelen använder flera fiktiva språk och alfabet. Britannian runes är ett alfabet som ersätter latinska bokstäver på skyltar och kartor, medan gargoyle-språket och – i senare spel – ophidiska symboler introduceras för att ge världen en känsla av historisk och kulturell djup.[14]
Mottagande
[redigera | redigera wikitext]Ultima-serien fick överlag goda omdömen under 1980- och början av 1990-talet och sålde enligt en artikel i New York Daily News över två miljoner exemplar fram till slutet av 1990-talet.[15] Framför allt Ultima IV–VII nämns ofta som milstolpar i rollspelshistorien.[1]
Tidskriften Next Generation placerade 1996 serien på plats 12 i sin lista över de 100 bästa spelen genom tiderna, med motiveringen att Ultima konsekvent hade ”drivit genren framåt” med varje ny del.[16] I en senare omröstning listade Computer Gaming World flera enskilda Ultima-titlar bland de bästa PC-spelen genom tiderna.[17]
Ultima Online mottogs som ett pionjärprojekt för onlinerollspel, även om spelet samtidigt kritiserades för tekniska problem och balansfrågor vid lanseringen.[18]
Arv
[redigera | redigera wikitext]Ultima har haft stort inflytande på både västerländska och japanska rollspel. Ultima III och Ultima IV nämns som inspirationskällor för serier som Dragon Quest och Final Fantasy, liksom för senare västerländska serier som The Elder Scrolls och Gothic.[19]
Seriens fokus på moralval, konsekvens och en sammanhängande, interaktiv spelvärld har också återkommit i senare rollspel från bland andra BioWare och Bethesda.[4] Fanprojekt som Ultima: The Reconstruction har dokumenterat och gjort äldre versioner, demo-program och alternativa översättningar tillgängliga.[20]
Efter att Electronic Arts lagt ned Origin Systems har inga nya enspelarspel i huvudserien släppts, men varumärket har fortsatt att användas i onlinesammanhang och genom retrosläpp. Richard Garriott har själv arbetat med andliga efterföljare som Shroud of the Avatar: Forsaken Virtues, som tydligt refererar till dygdsystemet och strukturen från Ultima-spelen.[21]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 november 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 Barton, Matt (23 februari 2007). ”The History of Computer Role-Playing Games Part 2: The Golden Age (1985–1993)” (på engelska). Gamasutra. Arkiverad från originalet den 25 april 2012. https://web.archive.org/web/20120425092816/http://www.gamasutra.com/view/feature/130124/the_history_of_computer_.php. Läst 28 november 2025.
- ↑ Barton, Matt (11 april 2007). ”The History of Computer Role-Playing Games Part 3: The Platinum and Modern Ages (1994–2004)” (på engelska). Gamasutra. Arkiverad från originalet den 25 april 2012. https://web.archive.org/web/20120425012036/http://www.gamasutra.com/view/feature/130125/the_history_of_computer_.php. Läst 28 november 2025.
- ↑ Maher, Jimmy (7 april 2017). ”Ultima VI” (på engelska). The Digital Antiquarian. https://www.filfre.net/2017/04/ultima-vi/. Läst 28 november 2025.
- 1 2 Barton, Matt (11 april 2007). ”The History of Computer Role-Playing Games Part III: The Platinum and Modern Ages (1994–2004)” (på engelska). Gamasutra. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071027093514/http://www.gamasutra.com/view/feature/1571/the_history_of_computer_.php?page=3. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Ultima Collection” (på engelska). MobyGames. https://www.mobygames.com/game/8793/ultima-collection/. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Ultima series released” (på engelska). GOG.com. 30 mars 2012. Arkiverad från originalet den 26 april 2012. https://web.archive.org/web/20120426063004/http://www.gog.com/en/news/ultima_series_released. Läst 28 november 2025.
- ↑ Nutt, Christian (8 februari 2011). ”The Godfathers of Immersive Sim: Looking Glass Studios” (på engelska). Gamasutra. Arkiverad från originalet den 26 april 2012. https://web.archive.org/web/20120426090650/http://www.gamasutra.com/view/feature/130596/the_godfathers_of_immersive_sim_.php. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Ultima Online” (på engelska). Origin Systems. Arkiverad från originalet den 12 oktober 1999. https://web.archive.org/web/19991012082231/http://www.owo.com/products/uo/. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Origin Systems – Company Info” (på engelska). Origin Systems. Arkiverad från originalet den 10 maj 2000. https://web.archive.org/web/20000510043030/http://www.owo.com/. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”EA announces Lord of Ultima” (på engelska). Eurogamer. 20 april 2010. https://www.eurogamer.net/lord-of-ultima-announced. Läst 28 november 2025.[död länk]
- ↑ ”An Update on Ultima Forever” (på engelska). Electronic Arts. 29 augusti 2014. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140828173417/https://www.ea.com/news/an-update-on-ultima-forever. Läst 28 november 2025.
- 1 2 Addams, Shay. ”The Official Book of Ultima, Second Edition” (på engelska). Compute Publications. https://archive.org/details/The_Official_Book_of_Ultima. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Virtues” (på engelska). The Codex of Ultima Wisdom. https://wiki.ultimacodex.com/wiki/Virtues. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Britannian Runes” (på engelska). The Codex of Ultima Wisdom. https://wiki.ultimacodex.com/wiki/Britannian_Runes. Läst 28 november 2025.[död länk]
- ↑ Li, Kenneth (28 september 1997). ”To Rule Britania and the net” (på engelska). New York Daily News: s. 42–43.
- ↑ ”Top 100 Games of All Time” (på engelska). Next Generation. 1 september 1996. sid. 46–53. https://archive.org/details/nextgen-issue-021/page/n47/mode/2up. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”150 Best Games of All Time” (på engelska). Computer Gaming World. 1 november 1996. https://www.cgwmuseum.org/galleries/index.php?year=1996&pub=2&id=143. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Ultima Online Launches” (på engelska). GameSpot. 6 oktober 1997. Arkiverad från originalet den 13 oktober 1997. https://web.archive.org/web/19971013152231/http://www.gamespot.com/news/97_10/06_ultimaonline/index.html. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Final Fantasy Creator Hironobu Sakaguchi” (på engelska). 1UP.com. Arkiverad från originalet den 5 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130505014918/http://1up.com/features/final-fantasy-creator-hironobu-sakaguchi. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Ultima: The Reconstruction” (på engelska). http://reconstruction.voyd.net/index.php?event=project&topic=Main. Läst 28 november 2025.
- ↑ ”Shroud of the Avatar: Forsaken Virtues” (på engelska). Kickstarter. 8 april 2013. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304083133/https://www.kickstarter.com/projects/portalarium/shroud-of-the-avatar-forsaken-virtues-0. Läst 28 november 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- The Codex of Ultima Wisdom – fan-wiki om Ultima-serien
| ||||||||||||||||||||||||||