Hoppa till innehållet

Ultima I: The First Age of Darkness

Från Wikipedia
Ultima I: The First Age of Darkness
UtvecklareRichard Garriott; Origin Systems
UtgivareCalifornia Pacific Computer Company; Sierra On-Line; Origin Systems; Electronic Arts
GenreRollspel
Antal spelareenspelarspel
FormatDOS
Commodore 64
MSX
Apple IIGS
Spelserie
UppföljareUltima II: The Revenge of the Enchantress

Ultima I: The First Age of Darkness är ett rollspel för Apple II utvecklat av Richard Garriott och ursprungligen utgivet av California Pacific Computer Company 1981.[1] Spelet är den första delen i Ultima-serien och en tidig kommersiell datorrollspelstitel, ofta lyft som ett av de spel som etablerade genrens grundformer.[2][3]

Spelet utspelar sig i den fiktiva världen Sosaria, där spelaren måste resa mellan olika länder, utforska grottor både ovan och under jord, resa i rymden och slutligen färdas bakåt i tiden för att besegra den onde trollkarlen Mondain.[1] Ultima I blev en försäljningsframgång på Apple II och portades under 1980-talet till flera andra hemdatorer. 1986 gav Origin Systems ut en kraftigt omarbetad version med förbättrad grafik och prestanda, där spelet för första gången fick undertiteln The First Age of Darkness.[4]

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Enligt spelets bakgrundshistoria skapade trollkarlen Mondain för mer än tusen år sedan en magisk juvel som gav honom odödlighet. Med hjälp av denna har han fyllt Sosaria med monster och tyranni, vilket splittrat rikets härskare.[1] Härskaren Lord British söker efter en hjälte som kan stoppa Mondain, och denna kallelse besvaras av spelaren.

För att kunna besegra Mondain måste spelaren hitta en tidsmaskin och resa tillbaka till tiden innan juvelen fullbordats. Fyra lorder, en i varje land, bär varsin ädelsten som behövs för att driva tidsmaskinen. I utbyte mot varje ädelsten kräver de att spelaren fullföljer ett uppdrag i en grotta och dödar ett särskilt monster.[5]

När tidsmaskinen väl har aktiverats kan spelaren resa till det förflutna, förstöra juvelen och konfrontera Mondain. Efter att trollkarlen besegrats förs hjälten tusen år in i framtiden och belönas av Lord British, som utropar spelaren till rikets räddare.[5]

Spelupplägg

[redigera | redigera wikitext]

Ultima I kombinerar flera olika presentationslägen. Övervärldskartan och städerna visas i toppvy, medan grottorna skildras i ett enklare förstapersonsperspektiv, en vidareutveckling av tekniken från Garriotts tidigare spel Akalabeth.[2] Striderna är turordningsbaserade, och spelaren styr en ensam figur vars egenskaper – såsom styrka, smidighet och intelligens – påverkar både strid och magianvändning.[1]

Spelaren kan välja mellan olika karaktärsklasser (till exempel krigare eller magiker) och raser, samt investera poäng i grundegenskaper. Utöver att gå till fots kan spelaren resa med häst, skepp, luftfarkost och – senare i spelet – rymdskepp.[5] Rymdsekvenserna spelas i ett separat actionbetonat läge där spelaren måste skjuta ner fiendefarkoster för att bli ”space ace”, ett krav för att kunna slutföra spelet.[5]

Världen är uppdelad i fyra länder, var och en med egna städer, slott och grottor. Inne i städerna kan spelaren köpa utrustning, proviantera, få rykten från krogar och ta emot uppdrag. I grottorna möter man starkare fiender men kan också hitta skatter och höja sina värden. De olika lorderna ger spelaren specifika uppdrag – exempelvis att döda ett visst monster på en viss våning i en grotta – som knyter samman progressionen genom spelet.[1]

Jämfört med många tidigare rollspel på dator betonade Ultima I en öppen spelvärld där spelaren själv väljer i vilken ordning uppdragen ska utföras, snarare än en linjär bana. Senare historieskrivningar om rollspel pekar på spelet som ett tidigt exempel på ”öppen värld” i datorrollspel.[2][6]

Utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Efter den oväntade framgången med hobbyprojektet Akalabeth började Richard Garriott utveckla ett mer ambitiöst rollspel under sin första termin vid University of Texas.[7][4] Stora delar av Akalabeths kod återanvändes som underprogram för grottsektionerna, medan städer, uppdrag, en sammanhängande bakgrundshistoria och ett mer avancerat användargränssnitt lades till.[2]

Spelet programmerades i Applesoft BASIC på en Apple II, medan Garriotts vän Kenneth W. Arnold skrev rutiner i assembler för det rutbaserade grafiska systemet, vilket gjorde Ultima till ett av de första kommersiella rollspelen med färggrafik i den stilen.[8][9] Arbetsnamnet var Ultimatum, men eftersom namnet redan användes av ett brädspel förkortades det till Ultima.[7]

Spelet gavs först ut av California Pacific Computer Company 1981 för Apple II. Inom ett år hade det sålt omkring 20 000 exemplar, och den totala försäljningen uppskattas till cirka 50 000 kopior under de första åren.[10][4] Efter att California Pacific gått i konkurs tog Sierra On-Line över utgivningen och portade spelet till Atari 8-bit-datorer.[2]

1986 beslutade Garriott att låta sitt nystartade företag Origin Systems skriva om spelet helt i assembler. Denna nyversion – ofta kallad ”1986-remaken” – fick kraftigt förbättrad hastighet, uppdaterad grafik och vissa mindre ändringar i innehållet, bland annat nya stadskartor och förändrat ekonomisystem.[4] Den släpptes först till Apple II och därefter till Commodore 64 och MS-DOS. Senare följde versioner för bland annat MSX2 (utgiven av Pony Canyon i Japan), FM Towns, PC-88, PC-98, Apple IIGS och Sharp X1.[11]

Mottagande

[redigera | redigera wikitext]

Vid lanseringen fick Ultima ett mycket positivt mottagande i datorspelspressen. Tidskriften Softline skrev 1981 att Ultima ”verkar vara det bästa” tillgängliga rollspelsäventyret för Apple II och berömde den imponerande grafiken.[12] Deirdre L. Maloy recenserade spelet i Computer Gaming World 1982 och beskrev det som ”ett av de bästa fantasyrollspel som gjorts till dator”.[13]

Senare retrospektiva artiklar i Computer Gaming World 1991 och 1993 kallade spelet ”verkligen episkt till omfånget” och lyfte fram det som ett av de första spelen med utomhusmiljöer och dialog med icke-spelbara figurer, även om man samtidigt kritiserade ett något obalanserat stridssystem. Tidningen sammanfattade Ultima I som ”en klassiker man inte bör missa”.[14][15]

I historieskrivningar över datorrollspel pekas Ultima I ofta ut som ett nyckelspel för genrens tidiga utveckling, tillsammans med Wizardry: Proving Grounds of the Mad Overlord. Matt Barton beskriver det som en av de titlar som etablerade många av de konventioner som senare CRPG:er byggde vidare på,[2] och Rowan Kaiser har i en essä på Engadget framhållit Ultima-serien som ”den viktigaste” rollspelsserien i västlig spelhistoria.[3]

Sammanställda recensioner

[redigera | redigera wikitext]
 Mottagande
Recensionsbetyg
Publikation Betyg
Softline (Apple II)[12] Positiv recension (ingen siffersatt skala)
Computer Gaming World (Apple II)[13] Mycket positiv recension

Arv

[redigera | redigera wikitext]

Ultima I: The First Age of Darkness lade grunden för en av de mest inflytelserika rollspelsserierna på dator. Spelets blandning av utforskning, uppdrag, grottkrypande och inslag av rymdstrid återkom och vidareutvecklades i flera av uppföljarna.[2][4]

Den öppna strukturen – där spelaren fritt kan resa mellan länderna, välja uppdrag och experimentera med olika färdmedel – har i efterhand beskrivits som en tidig föregångare till senare ”öppen värld”-spel.[6] Spelets visuella stil och tekniska lösningar för rutbaserad grafik inspirerade också andra utvecklare av rollspel för hemdatorer under början av 1980-talet.[8]

Spelet har återutgivits i samlingsutgåvor, bland annat i Ultima Collection för MS-DOS, och kan i dag spelas via emulering, till exempel genom DOSBox.[11] 2020-talet har dessutom sett fan-projekt som moderniserar originalets grafik och gränssnitt, vilket bidragit till att hålla spelet levande för nya generationer spelare.[16]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 november 2025.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 5 (på engelska) Ultima I: The First Age of Darkness – Manual. Origin Systems. 1986
  2. 1 2 3 4 5 6 7 Barton, Matt (23 februari 2007). ”The History of Computer Role-Playing Games Part 1: The Early Years (1980–1983)” (på engelska). Game Developer (tidigare Gamasutra). https://www.gamedeveloper.com/design/the-history-of-computer-role-playing-games-part-1-the-early-years-1980-1983-. Läst 28 november 2025.
  3. 1 2 Kaiser, Rowan (26 januari 2012). ”Ultima: Most. Important. Game Series. Ever.” (på engelska). Engadget. https://www.engadget.com/2012-01-26-ultima-most-important-game-series-ever.html. Läst 28 november 2025.
  4. 1 2 3 4 5 Addams, Shay (1992) (på engelska). The Official Book of Ultima (2nd ed.). Compute Books. sid. 16. ISBN 978-0-87455-264-5
  5. 1 2 3 4 (på engelska) Ultima I: The First Age of Darkness. Origin Systems. 1986
  6. 1 2 Mandal, Dattatreya (5 november 2014). ”10 of the Biggest Open-World Video Games Released in Terms of Map Size” (på engelska). Hexapolis. Arkiverad från originalet den 6 november 2014. https://web.archive.org/web/20141106094538/http://www.hexapolis.com/2014/11/05/10-biggest-open-world-video-games-released-terms-map-size/. Läst 28 november 2025.
  7. 1 2 ”Player 4 Stage 2: \"Why in the world would anyone want a computer at home?\"” (på engelska). The Dot Eaters. Arkiverad från originalet den 7 april 2013. https://web.archive.org/web/20130407022646/http://www.thedoteaters.com/p2_stage2.php. Läst 28 november 2025.
  8. 1 2 DeMaria, Rusel; Wilson, Johnny L. (2004) (på engelska). High Score! The Illustrated History of Electronic Games. McGraw-Hill. sid. 118. ISBN 0-07-223172-6
  9. ↑ Hallford, Neal; Hallford, Jana (2001) (på engelska). Swords and Circuitry: A Designer's Guide to Computer Role-Playing Games. Thomson. sid. 53. ISBN 0-7615-3299-4
  10. ↑ (på engelska) List of Top Sellers. "2". september–oktober 1982. sid. 2. https://cgwmuseum.org/galleries/index.php?year=1982&pub=2&id=9. Läst 28 november 2025.
  11. 1 2 ”Ultima I: The First Age of Darkness – Wikipedia” (på engelska). https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ultima_I:_The_First_Age_of_Darkness&oldid=1324529524. Läst 28 november 2025.
  12. 1 2 Williams, John (september 1981) (på engelska). Ultima. sid. 18. https://www.cgwmuseum.org/galleries/index.php?year=1981&pub=4&id=1. Läst 28 november 2025.
  13. 1 2 Maloy, Deirdre L. (januari–februari 1982) (på engelska). Micro – Reviews. "1". sid. 33. https://pdf.textfiles.com/zines/CGW/1982_0102_issue2.pdf. Läst 28 november 2025.
  14. ↑ Scorpia (oktober 1991) (på engelska). C*R*P*G*S / Computer Role-Playing Game Survey. sid. 16. https://www.cgwmuseum.org/galleries/index.php?year=1991&pub=2&id=88. Läst 28 november 2025.
  15. ↑ Scorpia (oktober 1993) (på engelska). Scorpia's Magic Scroll of Games. sid. 34–50. https://www.cgwmuseum.org/galleries/index.php?year=1993&pub=2&id=111. Läst 28 november 2025.
  16. ↑ Bolding, Jonathan (16 juli 2022). ”Someone remastered 1981's Ultima with the stellar graphics of 1985's Ultima 4” (på engelska). PC Gamer. https://www.pcgamer.com/someone-remastered-1981s-ultima-with-the-stellar-graphics-of-1985s-ultima-4/. Läst 28 november 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Ultima-serien
Huvudserien
Worlds of Ultima
Ultima Underworld
Ultima Online
Övriga spel
Inställda spel
Utvecklare
Relaterat
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ultima_I:_The_First_Age_of_Darkness&oldid=59067402”