Ultrakonservatism

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln ingår i Wikipedias
serie om konservatism
Huvudinriktningar

Grön konservatism
Kulturkonservatism
Liberalkonservatism
Nationalkonservatism
Socialkonservatism
Ultrakonservatism
Värdekonservatism

Nyckelbegrepp

Ansvar · Auktoritet · Disciplin
Dygd · Familj · Hierarki · Kulturarv
Lojalitet · Monarki · Normer · Patriotism
Subsidiaritet · Tradition · Visdom · Äktenskap

Portalfigurer

Edmund Burke
G.W.F. Hegel
Russell Kirk
Joseph de Maistre
Ronald Reagan
Roger Scruton
Margaret Thatcher

Ultrakonservatism betecknar en extrem form av konservatism.[1][2] Vanligtvis brukar åsyftas politisk-religiösa rörelser som kompromisslöst strävar efter att återgå till ett samhälle byggt på traditionella normer och värderingar. Detta kan innebära överförande av politisk makt till religiösa institutioner för att sörja för en sådan samhällelig återgång. En ultra definieras av Nationalencyklopedin som "anhängare av ytterlighetsriktning, särskilt politiskt sådan och vanligen (starkt) konservativ".[3]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Ultrarojalister kallades den reaktionära högern i det franska parlamentet under Bourbonska restaurationen. De vägrade att acceptera franska revolutionens idéer om jämlikhet och ville i stället att det franska samhället skulle återgå till förrevolutionära förhållanden, vilket inkluderade återinförandet av den absoluta monarkin, adelns och kyrkans privilegier, idén att härskarens legitimitet utgick ifrån Gud samt övriga traditionella normer och värderingar som rådde i landet under 1700-talet.[4][5]

Action française var en kontrarevolutionär politisk rörelse i Frankrike kring sekelskiftet 1900, som leddes av monarkisten Charles Maurras.[6]

Konservative Revolution var en idéströmning i Tyskland under Weimarrepubliken med framträdande profiler såsom författaren Ernst Jünger och idéhistorikern Oswald Spengler.[7]

Politiskt ultrakonservativa rörelser skall inte förväxlas med fascism, som var en separat ideologi och inte högerkonservativ.[8][9] Den ende framstående konservative profil som uttryckligen stödde fascismen var den tyske statsvetaren Carl Schmitt.[10]

Joseph de Maistre (1753–1821) inspirerade ultramontanismen.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Den konservative lärofadern Joseph de Maistre var en tidig inspiratör för ultramontanismen – den ultrakonservativa rörelse inom romersk-katolska kyrkan, som strävade efter att utöka påvens makt även utanför Italien.[11] De ultramontana ville överföra makt inom katolska kyrkan till Rom och bedyrade påvens ställning gentemot andra kyrkliga institutioner. Rörelsen fick störst betydelse på 1800-talet, då den tog ställning mot de moderna nationalstaternas anspråk på att företräda alla sina medborgare och i stället framhävde påvens roll som katolikernas försvarare.[12]

Den ultrakonservativa rörelsen Sankt Pius X:s prästbrödraskap motsätter sig alla former av modernisering av romersk-katolska kyrkan och dess medlemmar har förespråkat återupprättandet av absolut monarki i Frankrike.[13][14]

De sunnimuslimska salafisterna, med grund i en strikt tolkning av religiösa texter, strävar efter en återgång till samhället som man menar att det såg ut under profeten Muhammeds tid.[15][16] Talibanerna införde en på liknande världsåskådning baserad politik, när de tog makten i Afghanistan.[17]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Definition of ultraconservative | Dictionary.com”. www.dictionary.com. https://www.dictionary.com/browse/ultraconservative. Läst 13 november 2022. 
  2. ^ ”2617-2618 (Tidens Lexikon)”. runeberg.org. 3 februari 1926. http://runeberg.org/tidlex/1351.html. Läst 13 november 2022. 
  3. ^ ”ultra - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ultra. Läst 13 november 2022. 
  4. ^ Bald, Margaret (2006). Literature Suppressed on Religious Grounds, Infobase Publishing, s.279
  5. ^ Hudson, Nora E. (1936). Ultra-Royalism and the French Restoration, CUP Archive, s.i
  6. ^ Tingsten, Herbert (1966). ”Maurras och den franska monarkismen”. De konservativa idéerna. Aldus/Bonniers. sid. 172–187. OCLC 1166587654. http://worldcat.org/oclc/1166587654. Läst 13 november 2022 
  7. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism. sid. 78. ISBN 978-91-7765-503-9. OCLC 1236838886. http://worldcat.org/oclc/1236838886. Läst 13 november 2022 
  8. ^ Larsson, Reidar (2006). Politiska ideologier i vår tid (7 uppl). Studentlitteratur. sid. 208. ISBN 91-44-03956-5. OCLC 185187180. https://www.worldcat.org/oclc/185187180. Läst 13 november 2022 
  9. ^ ”Älskad och avskydd – 100 år med fascismen”. Vi. 29 oktober 2022. https://vi.se/artikel/sbKl9MEo-a0j2LRwp-85644. Läst 13 november 2022. 
  10. ^ Reimers, Carl-Vincent (2021). Eld och elegans – det högerradikala idéarvet från Schmitt till D'Annunzio. Timbro. ISBN 978-91-7703-242-7. OCLC 1263760349. http://worldcat.org/oclc/1263760349. Läst 13 november 2022 
  11. ^ Beskow, Per (1975). Teologisk ordbok. Stockholm: AWE/Gebers. Libris 7218569. ISBN 91-20-04848-3 
  12. ^ Werner, Yvonne Marie (2005). Nordisk katolicism. Katolsk mission och konversion i Danmark i ett nordiskt perspektiv. Museum Tusculanum. sid. 18-22, 53-54. ISBN 9788763502917 
  13. ^ ”Church of England blocks sale of church to ultra-conservative Catholic group”. www.telegraph.co.uk. https://www.telegraph.co.uk/news/religion/5837695/Church-of-England-blocks-sale-of-church-to-ultra-conservative-Catholic-group.html. Läst 13 november 2022. 
  14. ^ ”Påven vill nå ”full gemenskap” med ultrakonservativa”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/wEd6VL. Läst 13 november 2022. 
  15. ^ ”Salafism: Why ultra-conservative Islam is finding support in post-revolution Egypt”. BBC News. 11 oktober 2012. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-19914763. Läst 13 november 2022. 
  16. ^ ”Ultraconservative Islamists Make Gains in Egypt Elections”. Haaretz. https://www.haaretz.com/2011-12-02/ty-article/ultraconservative-islamists-make-gains-in-egypt-elections/0000017f-dec6-d3a5-af7f-feeee7d80000. Läst 13 november 2022. 
  17. ^ ”Taleban 'destroy' priceless art”. 12 februari 2001. http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/1165983.stm. Läst 13 november 2022.