Uma kungsgård

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kungsgårdens ägor, enligt en geometrisk avritning från 1642 av Olof Tresk. Det stora vattendraget är Umeälven och det lilla vattendraget till höger, som korsas av den prickade vägen, är Tvärån.

Uma kungsgård, även kallad Backa kungsgård, senare Umeå landsförsamling[källa behövs].

Ursprungligen, på 1300-talet, låg gården i fråga vid Grisbacka.[källa behövs]

Backa kungsgård inrättades som avelsgård av Gustav Vasa och omfattade framför allt mark i byarna Grubbe, Hiske, Backen och Yttertavle som 1556 såldes av Lasse Olsson, häradshövding i Västerbotten. Till detta lades en del av prästbordet.

Kungsgården sköttes av en fogde med hjälp av en kapellan, en skrivare och en mängd tjänstefolk. Kreatursstocken uppgick som mest till 40 kor. Eftersom gården aldrig blev lönsam nedlades den efter ungefär tio års verksamhet och blev i stället fogdesäte.[1]

Lappmarknad föregick Umeå[redigera | redigera wikitext]

Under 1500-talet och fram till 1607 och tillkomsten av Lycksele marknad hölls två gånger om året – vid Vårfruafton i mars och Tomasmäss i december – lappmarknad med regionens samer, dels i Granö, dels vid kungsgården och den närbelägna sockenkyrkan i Umeå, där det med tiden växte fram en kyrkstad. Handelsförbindelserna sträckte sig både västerut mot Umeå lappmark och till ångermanländska socknar som Junsele och Ramsele. Dessa marknader – liksom närheten till hamn i Umeälven – antas ha spelat roll för det första försöket att anlägga staden Umeå just där år 1588. [2]

I privat ägo[redigera | redigera wikitext]

Befallningsman Joen Jonsson köpte 1628 Kungsgården med skattemannarätt för sig och sina arvingar. Hans son Daniel Jonsson sålde den 1644 till 24 av Umeå stads borgare. Avsikten var att jorden skulle komma staden till del, men den blev alltså enskild egendom.[3]

På 1660-talet blev det tvist om äganderätten till Kungsgården, vilket slutade med att den fastställdes som borgarnas enskilda egendom. Räntan tillföll dock staden.[4] År 1667 återlöste kyrkan den del av prästbordet som låg under Kungsgården.[1] I början av 1700-talet övertogs ägandet av personer som inte var bosatta inom staden.[5]

Den väg som möter Häradsvägen mellan Grisbacka och Grubbe kallas Kungsgårdsvägen efter denna gård.

Israel Lindahl (1718–1793), vars uppgifter dock bör tas med urskillning, menar i sin Beskrivning över Umeå socken och Umeå stad (1771) att gården innan den blev kungsgård vid reformationen innehades av munkar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Steckzén, s. 20–22.
  2. ^ Nordlander Johan, red (1990[1892]). Norrländska samlingar. Första serien = 1-6. Skrifter / utgivna av Johan Nordlander-sällskapet, 0348-6664 ; 14. Umeå: Johan Nordlander-sällsk. sid. 152–154, 203–205. Libris 1181566. ISBN 91-7174-547-5 
  3. ^ Steckzén, s. 64–65.
  4. ^ Steckzén, s. 80–81.
  5. ^ Steckzén, s. 211.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Steckzén, Birger (1981[1922]). Umeå stads historia 1588-1888. Norrländska skrifter, 0349-3202 ; 6 (Facs.-utg. /personreg. har utarbetats av Saga Edstedt och ortreg. av Gun och Kurt Boberg ; med en efterskrift av Erik Thelaus). Umeå: Två förläggare. sid. 20–22. Libris 7753338. ISBN 91-85920-05-3