Umeå IK FF

Från Wikipedia
Umeå IK FF
Samling med laget före en match 2011.
Grundad28 mars 2011 Umeå IK FF
(9 september 1984 Umeå IK Dam, 20 juli 1917 Umeå IK)
HemortUmeå, Sverige
HemmaarenaUmeå Energi Arena
OrdförandeMargaretha Lundquist
TränareRobert Bergström
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare7 (2000, 2001, 2002, 2005, 2006, 2007, 2008)
Svenska cupen4 (2001, 2002, 2003, 2007)
Uefa Women's Cup2 (2003, 2004)
Svenska Supercupen2 (2007, 2008)
Säsonger i
Damallsvenskan		20 (senast 2016)
Placering i
damallsvenskans
maratontabell		2:a
Övrigt
SupportrarUIK Fans
Webbplatswww.umeaik.se

Umeå IK FF (UIK FF) är en damfotbollsförening i Umeå som blev fristående den 28 mars 2011, och dess alliansförening Umeå IK grundades den 20 juli 1917.[1]

Umeå IK:s fotbollssektion (vilken hade bedrivit herrfotboll sedan 1923) har bedrivit endast damfotboll sedan 1992. Ett improviserat A-lag debuterade i seriespel 1985 som amatörer i dåtidens fjärdedivision, och tio år senare kvalificerade sig ett strategiskt elitsatsande UIK för Damallsvenskan för första gången. Vidare under perioden 1999–2009 kom ett stjärnspäckat UIK att dominera både nationellt och internationellt på ett sätt som ingen annan svensk klubb/förening (såväl damer som herrar) lyckats med i fotbollssammanhang; UIK slutade konstant som topp två i Damallsvenskan, varav sju SM-guld (tre respektive fyra raka), och spelade fem finaler i Uefa Women's Cup, varav två raka titlar (2002/2003 och 2003/2004). Därtill stod UIK fyra gånger som Svenska cupen-mästare, och spelade ytterligare fem finaler.

Umeå IK är tvåa i Damallsvenskans maratontabell. UIK (såväl fotbollssektionen som alliansföreningen) har dock i stort sett alltid haft en stram ekonomi, och när föreningen efter en större generationsväxling i spelartruppen 2009–2010 inte längre hade råd att värva stjärnprofiler kom den sportsliga statusen (och publikintresset) av sig – så pass att Umeå IK FF degraderades till Elitettan, där föreningen befinner sig sedan 2017. Föreningen har således genomgått en större omorganisation, och inlett en långsiktig satsning på lokala spelare.[2]

Historia

1980-talet

Sedan 1982 hade Umeå IK haft ett damlag i juniorserien, men först den 9 september 1984 togs beslutet att bilda ett damlag i seriespel för seniorer. Spelare och ledare togs ur klubben, och förste tränare var Roland Arnqvist som hade en vision om att utveckla den svenska damfotbollen till nya nivåer. 1984 var 21-årige Arnqvist själv uttagen till herrarnas A-lagstrupp, men spelarkarriären fick ett abrupt slut när han samma år drabbades av en knäskada – varefter han blev tränare för damjuniorerna, av vilka flertalet höll på att uppnå seniorålder. En annan framstående person i den utveckling som väntade var Carola Sundström, en av de unga debuterande spelarna som inom kort skulle bli lagkapten. Gammliavallen hade funnits för herrfotbollsektionen sedan 1925, vilken även skulle bli damernas hemmaplan. Vid denna tid präglades svensk damfotboll av en stor expansion, dock med ett fortsatt begränsat allmänintresse men Roland Arnqvist såg till att hitta olika lösningar för att hans damlag skulle få träna på samma villkor som herrarna.[3]

Debuten i seriesystemet gjordes 1985 i Division 4 (dåtidens fjärdedivision) Västerbotten där laget något skrällartat hamnade på tredje plats, och blev seriesegrare året därpå. Avancemanget i seriesystemet fortsatte med en tredjeplats i Division 3 1987, och seger i densamma året därpå samt avancemang efter kvalseger mot Assi IF.

Umeå Energi Arena (tidigare Gammliavallen).

1990-talets första halva

I Division 2 (den nya tredjedivisionen sedan 1988) slutade laget på åttonde plats 1989. Inför säsongen därpå var laget favorittippat, men hamnade på elfte plats och åkte ur serien. Ett krismöte hölls efter degraderingen angående lagets fortsatta existens, vilket ledde till att spelarna inför säsongen 1991 skrev kontrakt med klubben som en markering av Roland Arnqvist (i samarbete med filosofen Ingvar Johansson) för att deltagandet skulle bli mer disciplinerat och seriöst. Detta var unikt för ett damlag långt ner i seriesystemet men gav resultat direkt genom att UIK samma år återavancerade till Division 2, för att året därpå också vinna denna med två poäng före lokalrivalen Sandåkerns SK och kvalsegra mot Härnösands SK. Samtidigt (1992) gick herrarna över till Mariehem SK, och därmed kom all fotbollsfokus i Umeå IK att läggas på damsektionen som successivt höll på att utvecklas till en elitsatsning.[3][4][5]

Umeå IK:s första säsong i Division 1 präglades av bottenstrid, som slutade med ett historiskt maktskifte i staden genom att UIK i den sista omgången spelade 2–2 mot Umeå Södra FF och höll sig därmed kvar i serien på bekostnad av lokalkonkurrenten. Inför säsongen 1994 fick Roland Arnqvist och Ingvar Johansson utstå kritik från lokal press och befolkning för att ha värvat fyra amerikanskor (Denise Ready, Christina Harsaghy, Jill Rutten och Rose Daley) istället för att satsa på norrländska spelare, där ledarnas förklaring var att vilja efterlikna Hammarby och Tyresö som haft framgång av utländska spelare. En tredjeplats i serien räckte inte till ett allsvenskt avancemang, men året efter (1995) när bland andra den blivande landslagsstjärnan Malin Moström etablerade sig i truppen lyckades Umeå IK säkra seriesegern och avancemang till Damallsvenskan efter 8–0 mot IK Huge. Ett skämtsamt utspel inom laget på 1980-talet hade därmed blivit verklighet.[3][4]

1990-talets andra halva

Inför den allsvenska debuten 1996 hade Susanne Granberg rekryterats till klubben som marknadschef. Ett intensivt arbete att skaffa sponsorer inleddes och den ekonomiska grunden för elitsatsningen började läggas, men misslyckandet var ett faktum när intäkterna visade sig ge 100 000 kronor i underskott av budgeten om 800 000 kronor. Därtill slutade laget tia (tredje sist) och hamnade åter i andradivisionen. Klubben satsade ändå på att säsongen 1997 skulle leda till ett direkt återavancemang, vilket lyckades då laget vann serien med 15 poäng före (och 30 fler mål än) närmaste konkurrent.[4][5]

Det direkta återtåget till Damallsvenskan 1998 skulle visa sig få en stor betydelse för klubbens närmaste framtid och målsättning om att kunna etablera sig i den högsta divisionen. Utöver Malin Moström fanns landslagsprofilerna Hanna Ljungberg, Therese Kapstad, Tina Nordlund och Frida Östberg i truppen. Laget slutade på sjätte plats, och med 852 åskådare i snitt per hemmamatch vann Umeå IK den damallsvenska publikligan för första gången. Inför säsongen 1999 rekryterades Richard Holmlund som tränare (och Roland Arnqvist blev fotbollschef). Under dennes ledning kom träningsmängden att öka och Umeå IK tog ytterligare steg till att bli ett topplag, vilket visades av att UIK slutade som tabelltvåa. Damallsvenskan avgjordes vid denna tid genom slutspel och UIK förlorade i semifinalen mot Malmö FF. Nyanlända profiler var Hanna Marklund från den välmeriterade Skellefteåklubben Sunnanå SK (den enda från Norrland som tidigare vunnit stora titlar, bland annat två SM-guld), Maria Bergkvist från Bollsta IK samt återvändande Anna Sjöström från Hammarby. UIK vann åter publikligan, med ett snitt på 681 åskådare/match.[5]

2000-talet

År 2000 detroniserade UIK den dubbla regerande mästaren Älvsjö AIK genom att vinna sitt första SM-guld. Emma Lindqvist (intern skytteligavinnare) hade tillsammans med Sofia Eriksson och Linda Dahlqvist anslutit till en redan landslagsmeriterad spelartrupp, och publiksnittet uppgick detta år till 1484 åskådare. På den direktsända fotbollsgalan i november vädjade Diamantbollen-vinnaren Tina Nordlund om ökat utrymme, medialt intresse och mer resurser för damfotbollen.[5]

2001 hade Umeå IK sju EM-silvermedaljörer från landslaget i truppen, fyra juniorer (Anna Paulsson, Maria Nordbrandt, Lotta Runesson och Madeleine Göras) kallades till A-landslagsträning och Hanna Ljungberg kom att bli tvåa i den allsvenska skytteligan med sina 26 mål. UIK vann Damallsvenskan för andra gången (inför publiksnittet 1906 åskådare/match), Svenska cupen samt även inomhus-SM för första gången. I och med det allsvenska guldet kvalificerade UIK sig för spel i den nystartade Uefa Women's Cup, i vilken laget tog sig till final men hade under finalmatchen mot Frankfurt en decimerad trupp (på grund av skador och avstängning) och förlorade. 2002 vann UIK sitt tredje [raka] SM-guld, och sin andra [raka] titel i Svenska cupen. Hanna Ljungberg gjorde 39 mål, vilket tangerade det allsvenska skytterekordet. Detta år hade också de finländska landslagsspelarna Sanna Valkonen och Laura Kalmari värvats. UIK var dock fortfarande inte ett helprofessionellt lag. 2001 omsatte klubben 3,5 miljoner, och dess eget kapital uppgick till drygt en halv miljon, kronor.[3]

Säsongen 2003 började med att UIK stod som Europamästare efter finalvinst (totalt 7–1) mot danska Fortuna Hjörring i Uefa Women's Cup.[6] En skrällartad förlust på bortaplan mot Sunnanå SK kom att avgöra slutstriden i Damallsvenskan, då UIK kom tvåa efter det nybildade (2003) laget Djurgården/Älvsjö. UIK kunde dock fira säsongens andra guld i och med ytterligare en titel i Svenska Cupen. Under hösten stod det klart att UIK lyckats värva den brasilianska stjärnan Marta till laget. Även 2004 blev UIK Europamästare, men efter en formsvacka på hösten gick både SM- och cupguldet till Djurgården/Älvsjö. UIK kom även att åka ur Uefa Women's Cup i höstens kvartsfinaler mot samma lag. UIK fick dock stor exponering i media, mycket med anledning av lagets nya superstjärna Marta (som förlängde sitt kontrakt), och för andra året i rad tilldelades UIK Fair Play-priset. UIK hade under 2004 både högst hemma- och bortasnitt, vilket utgjorde mer än hälften av Damallsvenskans totala publiksiffror, och omsättningen uppgick till omkring sju miljoner kronor (och hade vid denna tid 115 sponsorer och 350 ekonomiskt stöttande företag/organisationer i den så kallade Guldklubben [7]).[4][8]

2005 blev ett stort segertåg för UIK som gick obesegrade genom Damallsvenskan. Till denna säsong hade brasilianska Elaine, finländska Anne Mäkinen och Malmös backstjärna Karolina Westberg värvats till laget (och UIK lyckades efter säsongen behålla Marta). UIK vann sitt fjärde SM-guld, men blev dock förlust i finalen av Svenska cupen mot Djurgården/Älvsjö. UIK fick stor exponering i media och visades över 18 timmar i TV, vilket placerade laget bland topp tio för fotbollsklubbar i Sverige.[9] Publiksnittet tog sig för första gången över 3 000 och hamnade på 3 271 personer per match.[10] 2006 vann Umeå IK återigen Damallsvenskan och nådde final i Uefa Women's Cup (2006/2007), men publiksnittet halverades dock.[10] Efter fotbollsgalan hotade klubbens fotbollschef, Roland Arnqvist, med att inte låta laget åka på nästa gala då de inte vann något pris och för att världsstjärnan Marta inte ens fick en nominering.[11]

2007 började tävlingssäsongen med att Umeå IK den 1 april vann den första upplagan av Svenska Supercupen, med 3–1 mot Linköpings FC på Norrköpings Idrottspark. Då Umeå IK den 10 maj bortaslog KIF Örebro med 2–1 i omgång 4 av Damallsvenskan 2007 var det 50:e raka matchen utan förlust i seriespelet, vilket därmed slog rekordet på 49 raka förlustfria matcher i Sveriges högsta fotbollsdivision som herrarna i Malmö FF satte åren 1949–1951. Efter 55 raka förlustfria matcher i Damallsvenskan bröts denna svit den 10 juni 2007 då UIK förlorade med 1–2 mot Djurgårdens IF på hemmaplan; UIK:s senaste förlust dessförinnan hade kommit mot Malmö FF den 9 oktober 2004, och den senaste hemmaförlusten var mot Djurgården/Älvsjö den 13 juni 2004.[12][13] Den 15 augusti 2007 vann Umeå IK Svenska cupen för fjärde gången.

2008 vann Umeå IK på nytt Damallsvenskan; sitt fjärde raka (som första svenska damfotbollsklubb någonsin) och totalt sjunde SM-guld. UIK tog dessutom ytterligare en silverplats i Uefa Women's Cup (2007/2008) och Svenska cupen, och en titel i Svenska Supercupen. En av UIK:s toppspelare som kom att avsluta sin karriär under året var Frida Östberg, vilket skedde efter UIK:s storvinst över Arsenal i kvartsfinalen av Uefa Women's Cup 2008/2009 med 6–0 hemma. 2009 inleddes med beskedet att Marta slutar i Umeå IK för att istället spela för Los Angeles Sol. Mika Sankala tog över som ny tränare efter att André Jeglertz lämnat laget för Djurgårdens herrfotbollslag. I slutet av året bytte UIK åter tränare, till Joakim Blomqvist. Två andra stora förändringar i laget var att de bägge stjärnspelarna Lisa Dahlkvist och Ramona Bachman bytte klubb (Kopparberg/Göteborg respektive Atlanta Beat). Laget slutade tvåa i Damallsvenskan (en poäng efter mästaren Linköping) och såväl Svenska cupen som Svenska Supercupen, och nådde semifinal i Uefa Women's Champions League 2009/2010, men ekonomin hade på hösten blivit mycket ansträngd genom att klubben i början av oktober 2009 hade tio dygn på sig att betala skulder i miljonbelopp från 2008 för att undvika konkurs (vilket klubben också lyckades med[14]).[15]

2010-talet

I januari 2010 återkom Tina Nordlund till klubben som assisterande tränare, och klubben genomgick en generationsväxling som innebar en i princip helt ny trupp.[16] Umeå IK behövde spela kval till sextondelsfinal i Uefa Women's Champions League 2010/2011, men misslyckades med detta och förlorade även mötet i Svenska Supercupen. De ekonomiska problemen fortsatte även under 2010[17], vilket påverkade även lagets prestationer som för första gången sedan 1990-talet ej var med i toppstriden och slutade som allsvensk sjua.[18]

Den 28 mars 2011 bildades den fristående föreningen Umeå IK Fotbollsförening, vilken den 1 april övertog alliansföreningen Umeå IK:s plats i Damallsvenskan och laget i sig. Hanna Ljungberg och Maria Bergkvist blev nya assisterande tränare. Laget slutade trea, och i slutet av augusti hade UIK FF fördubblat publiksnittet hemma jämfört med säsongen 2010.[19] Efter en ny sjundeplats 2012 och ekonomiskt miljonunderskott kom Umeå kommun att teckna ett treårigt sponsoravtal med klubben.[20]

2013 hade UIK FF börjat om med en föryngrad trupp och slutade femma. 2014 kunde Damallsvenskan ses som en liga av världsklass, i vilken ett topptippat UIK FF slutade sexa och laget nådde semifinal i Svenska cupen. Jenny Hjohlman vann den interna skytteligan och blev meste svenska målskytt i Damallsvenskan med sina 12 mål.[21]

2015 slutade UIK FF på åttonde plats efter ett flertal korsbandsskadedrabbade spelare som hade fått ersättas med juniorer. 2016 var UIK FF åter konkurshotad, men kunde på nytt räddas av bland andra Umeå kommun. Dock kom sportsliga resultat att utebli, och efter 1–1 på en vattenskadad plan borta mot Kristianstad i säsongens sista och avgörande omgång var degradering för 2000-talets fotbollsstormakt för damer i Sverige ett faktum.[22][23] Västerbotten fick en dubbel smäll med damfotbollen 2016, genom att Sunnanå SK degraderades från Elitettan till tredjedivisionen.

Elitettan 2017 innebar en nystart och fullständig omorganisation för att i förstahand få en hållbar ekonomi, och ett ungt växande lag med lokala talangspelare som i sinom tid kan etablera sig i Damallsvenskan. Laget slutade sexa, och Emma Åberg-Zingmark var den enda kvarvarande spelaren från Umeå IK:s senaste guldsäsong (2008).

Profiler (i urval)

Spelartrupp

Senast uppdaterad: 25 april 2015.
Nr Land Pos Namn
0 Sverige  MF Nikolina Lundström
1 Sverige  MV Tove Enblom
3 Sverige  F Elin Landström
4 Sverige  F Jasmin Nejati
5 Sverige  MF Hanna Glas
6 Sverige  F Johanna Nyman
7 Sverige  MF Hanna Sandström
8 Sverige  A Linnéa Åberg
9 Sverige  A Lisa Renlund
10 Sverige  A Lina Hurtig
11 Sverige  A Jenny Hjohlman
12 Sverige  MF Sarah Mellouk
Nr Land Pos Namn
13 Sverige  MF Amanda Kröger
15 Sverige  A Amanda Berglund
17 Sverige  MF Selina Henriksson
18 Nigeria  MF Rita Chikwelu
20 Sverige  MV Malin Reuterwall
21 Finland  MF Emmi Alanen
22 Sverige  MF Emma Åberg-Zingmark
24 Sverige  MV Elin Ernerstedt
33 Finland  F Tuija Hyyrynen
44 Sverige  F Lisa Lantz
88 Sverige  MF Hanna Boubezari

Referenser

Noter

  1. ^ Umeå IK:s historia, läst 2017-11-10.
  2. ^ "Umeå IK – stormakten som försvann", SVT 2017-08-26.
  3. ^ [a b c d] "Nu ska Umeå erövra Europa", Aftonbladet 2001-10-03.
  4. ^ [a b c d] "Umeås fantastiska resa toppen", Aftonbladet 2003-06-21.
  5. ^ [a b c d] "Idag skrivs ett nytt kapitel i Umeå IK:s historia" (Cachead länk, 2017-11-22), DN 2002-05-22.
  6. ^ "Så blev Umeå IK bäst i Europa", Sportbladet 2003-06-22.
  7. ^ "Umeås väg från Väster-botten till Europa-toppen", HD 2003-06-17.
  8. ^ "Umeå IK uppträdde bäst", SVD 04-11-10.
  9. ^ "Reklamen värd miljoner för Umeå IK:s sponsorer" Damfotboll 2005-11-19.
  10. ^ [a b] "Umeå IK förlorade halva publiken", SVT 2006-11-17.
  11. ^ "Umeå-basen rasar mot Fotbollsgalan", Expressen 2006-11-14.
  12. ^ "Umeå IK slog klassiskt rekord", DN 2007-05-11.
  13. ^ "Sviten är bruten", Sportbladet 2007-06-10.
  14. ^ "Umeå IK undvek konkurs", SVD 2009-10-09.
  15. ^ "Umeå IK kan begäras i konkurs", SVD 2009-10-02.
  16. ^ "Tina Nordlund tillbaka i UIK som tränare".
  17. ^ "UIK kan gå i konkurs", SVT 2010-06-28
  18. ^ "Vi befinner oss i en tuff uppförsbacke", SR 2010-10-15.
  19. ^ "Publiken strömmar till arenorna", SVT 2011-08-27.
  20. ^ "Kommunen räddar Umeå IK", SVT 2012-11-06.
  21. ^ "Bästa svenska i skytteligan – konstigt, tycker Hjohlman", Damfotboll 2014-12-23.
  22. ^ "Jumbon räddas från konkurs – av kommunen", Fotbollskanalen 2016-09-20.
  23. ^ "Hård kritik efter Umeå IK:s degradering", Expressen 2016-11-5.
  24. ^ Västerbottens Folkblad, 2010-01-20 - Frida Östberg gör comeback i UIK

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Umeå_IK_FF&oldid=42338771”