Unesco

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Small Flag of the United Nations ZP.svg

منظمة الأمم المتحدة للتربية والعلم والثقافة
United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization
Organización de las Naciones Unidas para la Educación, la Ciencia y la Cultura
Organisation des Nations unies pour l’éducation, la science et la culture
Организация Объединённых Наций по вопросам образования, науки и культуры
联合国教育、科学及文化组织
Flag of UNESCO.svg
Unescos flagga
Organisationstyp fackorgan
Förkortningar UNESCO
ONUÉSC (franska)
Generaldirektör Irina Bokova
Status aktiv
Bildad 16 november 1945[1]
Säte Paris, Frankrike
Webbplats www.unesco.org

Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som brukar förkortas Unesco (av det engelska namnet United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) bildades 1945 och är ett av Förenta nationernas 15 fackorgan[2].

I förordet till Unescos stadgar står: "Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen." Unesco har därför som syfte att verka för fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap och kultur i syfte att med utgångspunkt i FN-stadgan främja den universella respekten för rättvisa, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter samt grundläggande friheter utan åtskillnad med avseende av ras, kön, språk eller religion.[3]

Unesco har 195 medlemsländer och nio associerade medlemmar.[4] I november 2011 valdes Palestina in som Unescos 195e medlemsland med 107 röster för, 14 emot och 52 avstod att rösta.[5] Sverige var ett av de länder som röstade nej.[6].

Unesco har sitt säte i Paris, med över 50 fältkontor och många specialiserade institut och centra över hela världen.[7][8] De flesta av kontoren omfattar tre eller flera länder, men det finns också nationella och regionala kontor.

Unesco bedriver sitt arbete inom fem stora program: utbildning, naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora, kultur samt kommunikation och information.

Unesco är knutet till FN (Förenta nationerna) som ett fackorgan inom FN:s ekonomiska och sociala råd.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Unesco grundades den 16 november 1945 i London då 37 länder skrev under organisationens konstitution. Konstitutionen trädde i kraft 4 november 1946 då den ratificerats av 20 länder.

Unesco har periodvis av somliga ansetts vara en kontroversiell organisation: Sydafrika lämnade Unesco 1956 eftersom man ansåg att vissa av organisationens publikationer lade sig i landets "rasproblem".[9] I början av 1970-talet var Unesco med och tog fram rapporten New World Information Order som innehöll rekommendationer på en mer globalt jämlik mediebild och mer korrekt information om utvecklingsländerna. USA ställde sig kritisk till rapporten och menade att den skulle motverka det fria flödet av information. Under 1970- och 1980-talen kritiserade flera västländer, särskilt USA och Storbritannien, Unesco för att attackera Väst. USA lämnade organisationen i protest 1984 och Storbritannien året därefter (Storbritannien blev åter medlem 1997 och USA 2003).

I och med att Palestina valdes in som medlem i Unesco 2011, upphörde USA och Israel att betala sina medlemsvgifter till Unesco. Detta ledde till att de båda ländera vid Unescos generalkonferens hösten 2013 förlorade sin rösträtt.[10]

Organisationen[redigera | redigera wikitext]

Unesco är en mellanstatlig organisation, dvs. det är medlemsländerna som finansierar verksamheten, främst genom medlemsavgifter, och det är medlemsländerna som beslutar om budget, arbetsprogram etc.

Unesco är inte primärt en biståndsorganisation utan ett forum för globalt samarbete mellan länder inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation/medier.

Unescos arbete leds av en generaldirektör, en styrelse samt generalkonferensen. Generalkonferensen är det högsta beslutande organet där alla Unescos 195 medlemsländer träffas vartannat år för att fastställa riktlinjer, program och budget. Generalkonferensen väljer också generaldirektör samt ledamöter till Unescos styrelse och till olika kommittéer.

Unescos styrelse har till uppgift att följa upp generalkonferensens beslut och diskutera kommande program och budget. Styrelsen möts två gånger per år, samt vid ytterligare ett tillfälle de år generalkonferensen sammanträder. Styrelsen består av 58 medlemsländer fördelade mellan världens regioner och väljs på fyra år. Sverige är ledamot i Unescos styrelse 2013-2017.

Generaldirektören leder det löpande arbetet vid Unescos sekretariat i Paris. Vid sekretariatet finns det ca 1 800 personer anställda. Unesco har också regionala och lokala kontor främst i utvecklingsländer.

Varje medlemsland i Unesco ska ha det som kallas ”nationalkommission” som ska fungera som en länk mellan regering och myndigheter m.fl. i det egna landet och Unesco. I Sverige är Svenska Unescorådet nationalkommission.[11] Svenska Unescorådet är placerat på Utbildningsdepartementet.[12]

Unesco har tillsatt flera specialkommissioner för att analysera framtidsfrågor som t ex Delors-kommissionen som tittade på framtidens behov av utbildning under ledning av Jaques Delors och Världskommissionen för kultur och utveckling 1992. Kommissionens rapport ledde bland annat fram till Unescos globala konferens ”The Power of Culture” som hölls i Stockholm 1998.

En av Unesco arbetsmetoder är att medlemsländerna tillsammans utarbetar och på generalkonferensen antar så kallade normativa instrument: rekommendationer (policyrådgivande texter) och konventioner (som blir obligatoriska att genomföra för medlemsländerna när de undertecknat och fått sitt parlaments godkännande). Unescomöten och konferenser kan anta så kallade deklarationer som är icke-bindande opinionsyttringar.

Den mest kända Unescokonventionen är konventionen om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv, den så kallade ”världsarvskonventionen” från 1972.

Många av Unescos medlemsländer har en så kallad permanent delegation vid organisationens sekretariat. Arbetet där leds av landets Unescoambassadör som företräder sitt land i det dagliga arbetet. Sveriges ambassadör har delat ansvar mellan OECD och Unesco (OECD har också sitt sekretariat i Paris). Unesco har goodwillambassadörer som använder sina talanger eller sin berömmelse för att sprida Unescos ideal.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Huvudprogram[redigera | redigera wikitext]

Unesco bedriver sitt arbete inom fem huvudprogram:

  • Utbildning
  • Naturvetenskap
  • Samhällsvetenskap och humaniora
  • Kultur
  • Kommunikation och information

Unescos största program är utbildningsprogrammet och det minsta är kommunikationsprogrammet.

Unesco arbetar främst rådgivande till regeringarna och är inte primärt en biståndsorganisation. Man arbetar genom ett stort antal nätverk med bland annat center och institut, städer, frivilligorganisationer (så kallade NGO:er, Non Governmental Organizations), Unescoprofessurer (UNESCO Chairs) och olika fora för experter.

Unesco är det enda FN-organ som har som arbetsområde utvecklingen av press- och yttrandefrihet. Unesco ansvarar för arbetet med den FN-gemensamma planen för arbete för journalisters säkerhet.

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

Unesco ger ut många publikationer: World Science Report, Global Education Monitoring Report, World Social Science Report, World Trends in Freedom of Expression and Media Development och statistiksammanställningar[13] och även publikationer om specifika ämnen.

Unescos arbete med vattenfrågor har firat sitt 50-årsjubileum, och till det tillfället publicerades “Water, People and Cooperation: 50 Years of Water Programmes for Sustainable Development at UNESCO”.

Unesco presenterar sitt arbete inom “Climate Change Education for Sustainable Development (CCESD)” i boken “Not Just Hot Air - Putting Climate Change Education into Practice”.

Den första genomgången av hur medlemsländerna arbetat med Unescos Konvention om skydd för och främjandet av mångfalden av kulturyttringar (som antogs av Unescos generalkonferens år 2005) presenterades i november 2015: “Re | Shaping Cultural Policies: A Decade Promoting the Diversity of Cultural Expressions for Development” finns på franska och engelska.

Världsarv och dylikt[redigera | redigera wikitext]

Inom kulturområdet samarbetar Unescos medlemsländer med bevarande (t. ex. av byggnader och naturområden) och immateriellt kulturarv dvs kulturarv som inte är föremål: dans, sånger, traditioner etc. Det finns flera koncept:

Världsdagen för pressfrihet (World Press Freedom Day) och övriga världsdagar[redigera | redigera wikitext]

Varje år manifesterar Unesco sitt stöd till åsiktsfrihet och tryckfrihet genom att fira världsdagen för tryckfrihet den 3 maj. Firandet har hållits sedan 1993, då Unesco lyckades förmå FN att utlysa dagen. Händelsen hålls för att minnas, fira och framhålla vikten av en fri press för ett välmående demokratiskt och fritt samhälle.

Unesco har proklamerat ett antal andra "dagar":[14]

27 januari International Day of Commemoration in Memory of the Victims of the Holocaust
13 februari World Radio Day
21 februari International Mother Language Day
8 mars International Women's Day
20 mars International Francophonie Day
21 mars International Day of Nowruz
21 mars World Poetry Day
21 mars International Day for the Elimination of Racial Discrimination
22 mars World Day for Water
23 april World Book and Copyright Day
30 april International Jazz Day
3 maj World Press Freedom Day
21 maj World Day for Cultural Diversity for Dialogue and Development
22 maj International Day for Biological Diversity
25 maj Africa Day / Africa Week
5 juni World Environment Day
8 juni World Oceans Day
9 augusti International Day of the World's Indigenous People
12 augusti International Youth Day
23 augusti International Day for the Remembrance of the Slave Trade and its Abolition
8 september International Literacy Day
15 september International Day of Democracy
21 september International Day of Peace
5 oktober World Teachers' Day
2:e onsdagen i oktober International Day for Disaster Reduction
17 oktober International Day for the Eradication of Poverty
20 oktober World Statistics Day
27 oktober World Day for Audiovisual Heritage
10 november World Science Day for Peace and Development
3:e torsdagen i november World Philosophy Day
16 november International Day for Tolerance
19 november International Men's Day
25 november International Day for the Elimination of Violence against Women
29 november International Day of Solidarity with the Palestinian People
1 december World AIDS Day
10 december Human Rights Day
18 december International Migrants Day

IHP[redigera | redigera wikitext]

Unescos program IHP (International Hydrological Programme) är det enda mellanstatliga programmet i FN-familjen som handlar om vattenforskning, vattenresursers användning och utbildning och kapacitetsuppbyggnad kring vattenfrågan.

IHP grundades 1975 och arbetar med att främja interdisciplinärt och integrerat förhållningssätt till vattenfrågan, vilket inkluderar den sociala dimensionen av frågan om världens vattenresurser. IHP har som mål att förbättra vattensäkerhet – och där finns lokala, regionala och globala utmaningar. Man arbetar fram multidisciplinära och miljömässigt hållbara principer för vattenanvändning och arbetar med människans påverkan på vatten genom sina vanor, kulturella föreställningar och attityder och verktyg för anpassning till förändrad tillgång till vatten.  

IHP stödjer och utvecklar internationell forskning om hydrologi och forskning om färskvatten.

Det program som IHP arbetar efter nu är det åttonde sedan organisationen bildades (det kallas IHP-VIII) och togs fram som en del av Unescos ”Medium Term Strategy” (2014 – 2021) i samarbete med Unescos medlemsstater. Unesco har vattenfrågorna centralt i sina naturvetenskapsprogram.

IHP leds av en styrelse, The Council, där 36 av Unescos medlemsländer ingår och de väljs av Unescos generalkonferens. Det dagliga arbetet leds av IHP Bureau. De planerar styrelsens arbete och följer genomförandet av besluten och arbetet i kommittéer och arbetsgrupper samt förbereder programmets rapport som lämnas till Unescos generalkonferens.

MOST[redigera | redigera wikitext]

Unescos samhällsvetenskapliga program MOST (Management of Social Transformations) är ett mellanstatligt samhällsvetenskapligt program om sociala förändringar. MOST samarbetar med regeringar, forskare inom samhällsvetenskap och humaniora och frivilligorganisationer för att stärka länken mellan kunskap och handling som måste till för positiva sociala förändringar.[15]

MOST är en del av arbetet med att genomföra FN:s Agenda 2030 genom arbete mot fattigdom och stödjer Unescos prioriterade områden: Afrika och jämställdhet. MOST stödjer även Unescos medlemsstater i samarbetet mellan forskningsvärlden och policyskapare för att stärka evidensbaserat beslutsfattande inom samhällsvetenskap och humaniora. MOST arbetar dessutom med forskning, med att arbeta för fri tillgång till kunskap och för att skapa interdisciplinärt samarbete inom bland annat det som kallas ”sustainability science” (hållbar vetenskap: dvs. samarbete mellan olika vetenskapliga discipliner för hållbar utveckling). Programmet ger också ut publikationer och utvecklar analysmetoder.

MOST leds av ”MOST Intergovernmental Council” där 35 av Unescos medlemsländer ingår, de väljs av Unescos högsta beslutsfattande organ, generalkonferensen.[16] MOST Council möts vartannat år och antar prioriteringar för arbetet inom programmet etc.

IPDC[redigera | redigera wikitext]

Unescos IPDC-program (International Programme for the Development of Communication)[17] är det enda mellanstatliga programmet inom FN-familjen som har som mål att främja diskussion bland medlemsländerna om medieutveckling och stödja medieutveckling i utvecklingsländer.

Programmet stödjer medieprojekt och söker skapa samsyn kring fria och pluralistiska medier.

IPDC har funnits i 30 år med fokus på stöd till medieoberoende och pluralism, utveckling av media i närsamhällen, uppbyggnad av radio- och Tv-organisationer, modernisering av nationella och regionala nyhetsbyråer, kurser för medieprofessionella etc. IPDC har fått 100 miljoner USD för att genomföra 1 500 projekt i fler än 140 utvecklingsländer och länder i snabb förändring som t ex länder med nyligen blivit demokratiska

IPDC arbetar för att stödja effektiva medieprojekt som ger människor tillgång till kunskap och möjlighet att uttrycka sig – på jämlika villkor – i fri och pluralistisk media.

Exempel på IPDC-stödda projekt:

  • Stöd till mediemångfald, särskilt ”community media” (medier i närsamhället) och medieoberoende genom stöd till att branschen tar fram regler och standarder.
  • Stöd till journalisters säkerhet.
  • Arbete mot spridning av hat i medier och sociala medier, stöd till journalism i konfliktsituationer och dialog mellan journalister från olika kulturer och religioner.
  • Stöd till lagreformer i medlemsländerna för att öka mediers oberoende.
  • Utvärderingar av mediesituationen och forskning baserad på Unescos indikatorer för medieutveckling (Media Development Indicators (MDI)), jämställdhetsindikatorer (Gender Sensitive Indicators for the Media (GSIM)) och indikatorer för journalisters säkerhet.
  • Utbildning för journalister och medieledare inklusive stöd till yrkesutbildning för journalister, med hjälp Unescos läroplan (UNESCO’s Model Curricula for Journalism Education).

IPDC leds av en styrelse, ”Intergovernmental Council”, där 39 av Unescos medlemsländer ingår. Dessa väljs av Unescos högsta beslutsfattande organ, generalkonferensen IPDC:s styrelse ansvarar för programmets inriktning, tar ställning till ansökningar om stöd, analyserar vilka framsteg som gjorts och utvärderar projekt.[16]

Memory of the World[redigera | redigera wikitext]

Unescos Världsminnesprogram Memory of the World[18] är ett expertprogram där experter från hela världen samarbetar kring bevarandet av dokument (på papper, som foton, som film, digitala dokument, samlingar, bibliotek etc.). Programmets mål är att visa att världens dokumentarv tillhör alla och ska bevaras och skyddas för alla, med hänsyn tagen till kulturella värderingar och traditioner. De ska även vara permanent tillgängligt för alla.

Man arbetar med att

  • Stödja bevarandet av världens dokumentarv genom t.ex. direkt praktiskt stöd, genom spridning av råd och utbildning eller genom att hitta sponsorer för projekt.
  • Stödja universell tillgång till dokumentarv. Här ingår att stödja att dokument kopieras digitalt och att kataloger görs tillgängliga på Internet och att publicera och distribuera böcker, CD, DVD:er etc. så brett och jämlikt som möjligt.
  • Att öka den globala medvetenheten om dokumentarv och hur viktigt det är. Man arbetar med ett globalt register för Världsminnes/Memory of the Word, medier, informations- och upplysningskampanjer och publikationer.

Programmet leds av en styrelse (International Advisory Committee) med 14 medlemmar vilka utses, i personlig kapacitet, av Unescos generaldirektör. Det är IAC som fattar beslut om vilka dokumentarv som ska föras in i Unescos internationella register.

IAC möts vartannat år och har fyra underavdelningar och det är ”the Register Sub Committee” som arbetar med de nomineringar av dokument som görs till Unescos internationella register över världsminnen (”Memory of the World International Register”)[19]

De dokument som förs in i registret ska ha global betydelse och enastående universellt värde. Att ett dokument förs in i Unescos internationella register över världsminnen betyder inte att Unesco har tagit ställning för eller emot dokumentets innehåll – programmet handlar uteslutande om själva dokumentens betydelse.

I många länder finns nationella kommittéer för Världsminnesprogrammet, också i Sverige[20]. Det finns också även regionala och nationella register över Världsminnen.

ICCROM[redigera | redigera wikitext]

Unescos generalkonferens år 1959 tog beslutet om att starta ICCROM (International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property). ICCROM är en mellanstatlig organisation som verkar för att bevara alla sorters kulturarv; flyttbara och icke flyttbara. Man har 134 medlemsstater. Dessa samlas och fattar övergripande beslut i en ”General Assembly”.

ICCROM leds av en generaldirektör och i styrelsen, ingår 25 experter inom området bevarande och renovering av kulturarv, och representanter för den italienska regeringen, UNESCO, ISCR (Institutot Superiore per la Conservazione ed il Restauro, Rom), och expertorganisationer med samarbete med Unesco: ICOM (museer), ICOMOS (byggnader etc.), IUCN (naturbevarande).

Man arbetar främst inom fyra områden[21] :

  • Utbildning: utveckling av verktyg och material, organiserandet av professionella kurser runt världen (nära 7 000 experter har genomgått utbildningen).
  • Information: ICCROM har ett av världens ledande bibliotek inom kulturbevarande med 115 000 böcker på fler än 60 språk och fler än 17 000 bilder.
  • Forskning: ICCROM organiserar och samordnar möten för att utveckla gemensamma förhållningssätt och metoder för att stödja internationella regler kring etik, kriterier och tekniska standarder för bevarande och man har ett viktigt laboratorium.
  • Samarbete: ICCROM har många partnerinstitutioner och samarbete med experter som ger teknisk rådgivning, studiebesök, utbildning och kurser.

Unescos generaldirektörer[redigera | redigera wikitext]

Generaldirektören leder det löpande arbetet vid Unescos sekretariat i Paris. Generaldirektören väljs på fyra år och kan omväljas.

Följande har varit generaldirektörer för Unesco:[22]

  1. Julian Huxley, Storbritannien Storbritannien (1946–1948)
  2. Jaime Torres Bodet, Mexiko Mexiko (1948–1952)
  3. John Wilkinson Taylor, USA USA (tillförordnad 1952–1953)
  4. Luther Evans, USA USA (1953–1958)
  5. Vittotino Veronese, Italien Italien (1958–1961)
  6. René Maheu, Frankrike Frankrike (1961–1974; tillförordnad 1962)
  7. Amadou-Mahtar M'Bow, Senegal Senegal (1974–1987)
  8. Federico Mayor, Spanien Spanien (1987–1999)
  9. Koïchiro Matsuura, Japan Japan (1999–2009)
  10. Irina Bokova, Bulgarien Bulgarien (2009–)

Vid generalkonferensen 2009 valdes Irina Bokova från Bulgarien, som första kvinna, till Unescos generaldirektör. Hon valdes med stor majoritet för ytterligare en fyraårsperiod vid generalkonferensen 2013.

Generalkonferenser[redigera | redigera wikitext]

Lista på UNESCO Generalkonferenser sedan 1946:[23]

  • 1st session (Paris, 1946) – ordförande: Léon Blum (Frankrike)
  • 2nd session (Mexico City, 1947) – ordförande: Manuel Gual Vidal (Mexiko)
  • 3rd session (Beirut, 1948) – ordförande: Hamid Bey Frangie (Libanon)
  • 1st extraordinary session (Paris, 1948)
  • 4:e session (Paris, 1949) – ordförande: Ronald Walker (Australien)
  • 5:e session (Florens, 1950) – ordförande: Count Stefano Jacini (Italien)
  • 6:e session (Paris, 1951) – ordförande: Howland Sargeant (USA)
  • 7:e session (Paris, 1952) – ordförande: Sarvepalli Radhakrishnan (Indien)
  • 2nd extraordinary session (Paris, 1953)
  • 8:e session (Montevideo, 1954) – ordförande: Justino Zavala Muñiz (Uruguay)
  • 9:e session (New Delhi, 1956) – ordförande: Maulana Abul Kalam Azad (Indien)
  • 10:e session (Paris, 1958) – ordförande: Jean Ber:eoin (Frankrike)
  • 11:e session (Paris, 1960) – ordförande: Akale-Work Abte-Wold (Etiopien)
  • 12:e session (Paris, 1962) – ordförande: Paulo de Berrêdo Carneiro (Brasilien)
  • 13:e session (Paris, 1964) – ordförande: Norair Sissakian (Sovjetunionen)
  • 14:e session (Paris, 1966) – ordförande: Bedrettin Tuncel (Turkiet)
  • 15:e session (Paris, 1968) – ordförande: Willian Eteki-Mboumoua (Kamerun)
  • 16:e session (Paris, 1970) – ordförande: Atilio Dell'Oro Maini (Argentina)
  • 17:e session (Paris, 1972) – ordförande: Toru Haguiwara (Japan)
  • 3rd extraordinary session (Paris, 1973)
  • 18:e session (Paris, 1974) – ordförande: Magda Jóború (Ungern)
  • 19:e session (Nairobi, 1976) – ordförande: Taaita Toweett (Kenya)
  • 20:e session (Paris, 1978) – ordförande: Napoléon LeBlanc (Kanada)
  • 21st session (Belgrad, 1980) – ordförande: Ivo Margan (Jugoslavien)
  • 4:e extraordinary session (Paris, 1982)
  • 22nd session (Paris, 1983) – ordförande: Saïd Tell (Jordanien)
  • 23rd session (Sofia, 1985) - ordförande: Nikolaï Todorov (Bulgarien)
  • 24:e session (Paris, 1987) – ordförande: Guillermo Putzeys Alvarez (Guatemala)
  • 25:e session (Paris, 1989) – ordförande: Anwar Ibrahim (Malaysia)
  • 26:e session (Paris, 1991) – ordförande: Bethwell Allan Ogot (Kenya)
  • 27:e session (Paris, 1993) – ordförande: Ahmed Saleh Sayyad (Jemen)
  • 28:e session (Paris, 1995) – ordförande: Torben Krogh (Danmark)
  • 29:e session (Paris, 1997) – ordförande: Eduardo Portella (Brasilien)
  • 30:e session (Paris, 1999) – ordförande: Jaroslava Moserova (Tjeckien)
  • 31:e session (Paris, 2001) – ordförande: Ahmad Jalali (Iran)
  • 32:e session (Paris, 2003) – ordförande: Michael Omolewa (Nigeria)
  • 33:e session (Paris, 2005) – ordförande: Musa bin Jaafar bin Hassan (Oman)
  • 34:e session (Paris, 2007) – ordförande: George N. Anastassopoulos (Grekland)
  • 35:e session (Paris, 2009) – ordförande: Davidson Hepburn (Bahamas)
  • 36:e session (Paris, 2011) – ordförande: Katalin Bogyay (Ungern)
  • 37:e session (Paris, 2013) - ordförande: Hao Ping (Kina)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”UNESCO history”. UNESCO. http://en.unesco.org/about-us/introducing-unesco. Läst 22 juli 2014. 
  2. ^ FN:s struktur och organisation ”Structure and Organization”. http://www.un.org/en/aboutun/structure/index.shtml#ECOSOC. 
  3. ^ UNESCO history”The Constitution”. http://www.unesco.org/new/en/unesco/about-us/who-we-are/history/constitution/. 
  4. ^ UNESCO ”Medlemsländer”. http://www.unesco.org/new/en/member-states/countries/. 
  5. ^ ”General Conference admits Palestine as UNESCO Member”. UNESCO. http://www.unesco.org/new/en/media-services/single-view/news/general_conference_admits_palestine_as_unesco_member_state/. 
  6. ^ ”Svenskt nej till Palestina i Unesco”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svenskt-nej-till-palestina-i-unesco_6596878.svd. 
  7. ^ UNESCO ”Unescos fältkontor”. http://en.unesco.org/about-us/all-offices-region. 
  8. ^ UNESCO ”Unescos institut och centra”. http://www.unesco.org/new/en/unesco/about-us/where-we-are/institutes-and-centres/. 
  9. ^ UNESCO. Executive Board, 42nd Session. (1955). Report of the Director-General on the Activities of the Organization (March–November 1955). Paris, 9 November 1955. 42 EX/43. Part I Relations with Member States, paragraph 3.
  10. ^ ”USA förlorar rösträtt i Unesco”. SVT. http://www.svt.se/kultur/usa-forlorar-rostratt-i-unesco. 
  11. ^ ”Svenska Unescorådet « — Utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation bygger fred”. www.unesco.se. http://www.unesco.se. Läst 17 juni 2016. 
  12. ^ ”National Commissions: UNESCO”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/ncp/index.php??lc=E&module=national_commissions&showall=1. Läst 17 juni 2016. 
  13. ^ ”UNESDOC Database | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/unesco/resources/online-materials/publications/unesdoc-database/. Läst 17 juni 2016. 
  14. ^ ”International Days”. UNESCO. http://en.unesco.org/celebrations/international-days. Läst 17 juni 2016. 
  15. ^ ”Management of Social Transformations (MOST) Programme | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/social-and-human-sciences/themes/most-programme/. Läst 17 juni 2016. 
  16. ^ [a b] ”General Conference 38th | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/general-conference/. Läst 17 juni 2016. 
  17. ^ ”International Programme for the Development of Communication (IPDC) | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/intergovernmental-programmes/ipdc/homepage/. Läst 17 juni 2016. 
  18. ^ ”Memory of the World | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/flagship-project-activities/memory-of-the-world/homepage/. Läst 17 juni 2016. 
  19. ^ ”Registered Heritage: A to B | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/flagship-project-activities/memory-of-the-world/register/full-list-of-registered-heritage/registered-heritage-page-1/. Läst 17 juni 2016. 
  20. ^ ”National Memory of the World Committees | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/flagship-project-activities/memory-of-the-world/about-the-programme/national-memory-of-the-world-committees/. Läst 17 juni 2016. 
  21. ^ ”ICCROM”. www.iccrom.org. http://www.iccrom.org/. Läst 17 juni 2016. 
  22. ^ UNESCO List of Directors-General
  23. ^ UNESCO Previous Sessions of the General Conference