Uno Åhrén

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uno Åhrén ca 1930

Uno Åhrén, född 6 augusti 1897 i Stockholm, död 8 oktober 1977 i Arvika, var en svensk arkitekt och framstående stadsplanerare[1]. Han blev känd som en av funktionalismens främsta företrädare i Sverige[källa behövs] och ingick 1933-47 i den banbrytande Bostadssociala utredningen. Han var Sveriges förste professor i stadsbyggnad 1947–63.[2]

Uno Åhrén var son till redaktör Emil Åhrén och Erika Österman.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Som praktiserande arkitekt debuterade Uno Åhrén med en bostadsi­nredning på Hemutställningen 1917. Åhrén medverkade med eleganta inredningar på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 och Parisutställningen 1925. Han ri­tade tillsammans med Sven Markelius KTH:s kårhus i Stockholm 1928-30 och medverkade med lägenheter och möbler vid Stockholmsutställningen 1930, på utställningens avdelning för människor med begränsade ekonomiska resurser. Uno Åhrén var en av författarna i den socialt engagerade funktionalismens programskrift "acceptera" som utgavs året efter Stockholmsutställningen. Han tog tidigt intryck av Le Corbusiers arkitektur och av Tysklands socialt inriktade bostadsbyggande vid 1920-talets mitt med arkitekten Walter Gropius som förgrundsgestalt.

Uno Åhrén beskrev de funktionalistiska idéerna som en kritik av tradition och auktoritet tillhöriga ett försvinnande samhälle. Varje arkitektonisk stil är ett uttryck för ett visst samhälle, en särskild kultur, menade han. Sedan det moderna samhället redan var verklighet, var det bara att acceptera den stil som modernismen bar inom sig.

Radhusområde i Norra Ängby 1931-40.

Uno Åhrén hade ett starkt engagemang i samhällsplaneringen och deltog flitigt i den bostadspolitiska debatten med debattartiklar i bland annat facktidskriften Byggmästaren. Till Uno Åhréns mest kända artiklar hör hans första, Brytningar från 1925, varifrån en av periodens mest citerade meningar hämtas: "Utseendet framstår snarare som den blotta yttre aspekten av själva arbetet, den rationella tekniken, den förnuftiga ekonomin."

Genom sina teoretiska insatser har Uno Åhrén kommit att räknas som funktionalismens främste introduktör på svensk mark. Han hade, liksom Gunnar Sundbärg och Sven Markelius kontakt med det funktionalisternas internationella arkitektnärverk CIAM redan från starten 1928.

Uno Åhrén var bland annat initiativtagare till stadsplanen för Årsta centrum i södra Stockholm, som ritades av Erik och Tore Ahlsén, ett av de första genomförda samhällscentrumen utifrån den från England inspirerade grannskapsplaneringen "community centre".

Vid grundandet av tidskriften PLAN 1947 var han ansvarig utgivare. Åhrén var även ledamot av 1944 års kommitté för kommunal samverkan.[3]

Åhrén promoverades till teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1974.[4] Som arkitekt under mellan- och efterkrigstiden deltog han i hög grad till det normativa och standardiserade bostadsbyggande som präglade tiden. Uno Åhrén ingick i kretsen kring Alva och Gunnar Myrdal och tidens sociala ingenjörskonst med en stark övertygelse att bostaden och stadsplanen bidrog till en mer delaktig och "demokratisk" medborgare.[källa behövs]

Övriga arbeten (urval)[redigera | redigera wikitext]

Befattningar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Yngve Larsson (1947). ”Regionplaneringens administrativa problem”. PLAN (Stockholm: Föreningen för Samhällsplanering) (1:47): sid. 4. ISSN 0032-0560.  Libris 8258191
  2. ^ Nationalencyklopedin online, ne.se/uno-hren
  3. ^ Löwbeer, Nils; Carl Albert Anderson; C Brännberg; Knut Ekemar; J.A. Fagerberg; Yngve Larsson; F. Thun; Adolf Wallentheim; Alarik Wigert; Uno Åhrén; Eric Törngren (1947). Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m.. Statens offentliga utredningar 1947:30. Stockholm: 1944 års kommitté för kommunal samverkan. ISSN 0375-250X Libris 13576753. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-1458006 
  4. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 12 april 2009

Webbkälla[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]