Upplands runinskrifter 699
| Upplands runinskrifter 699 | |
| Fornminne | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Uppsala |
| Kommun | Enköpings kommun |
| Socken | Veckholms socken |
| Koordinater | 59°30′49″N 17°22′32″Ö / 59.51358°N 17.37552°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Runsten | |
| - Referens nr. | Veckholm 45:1 |
| Signum | U 699 |
| Runristare | Balle |
| Information från FMIS. | |
Upplands runinskrifter 699 är en vikingatida runsten av granit i Amnö, Veckholms socken och Enköpings kommun.[1]
Runsten, 1,55 m hög, 0,8 m bred och 0,4 m tjock. Runhöjd är 8 cm. Ristningen vetter mot söder. Stenen, som är lagad, har ungefär hälften av runorna bevarade.[2]
Inskriften[redigera | redigera wikitext]
Translitterering av runraden:
- [ikilaif · let · r]as[a · st-- at · bruna · boanta ·] s[in] · h(a)n : (u)arþ [·] tauþr · a t[an](m)(a)rku · ¶ · i huita·uaþum [· bal]i · ¶ · [-r]ist...[1]
Normalisering till runsvenska:
- Ingilæif let ræisa st[æin] at Bruna, boanda sinn. Hann varð dauðr a Danmarku i hvitavaðum. Balli rist[i].[1]
Översättning till nusvenska:
Källström menar att [-r]ist... kan läsas [n r]ist... och tolkas "ristade härpå(?)".[4][1]
Tidiga tolkningar[redigera | redigera wikitext]
Olof Rudbeck drog in en felaktig läsning av denna runsten i sitt resonemang om att de antika hyperboreerna skulle ha bott i Sverige.[5] Han läste ifurborin, ”yverboren, hyperboré”, där det egentligen stod ikilaif, ”Ingilæif”.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Samnordisk runtextdatabas, U 699 $, 2014
- ^ Fornminnesregistret: Veckholm 45:1
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1949-1951). Sveriges runinskrifter. Bd 8, Upplands runinskrifter, del 3. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b08_text_4.pdf
- ^ Källström, Magnus (2007): Mästare och minnesmärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. (Acta Universitatis Stockholmiensis). Stockholms Universitet. Stockholm. Sid. 386.
- ^ O. Rudbeck, Atland 1 (1679), s. 367; S.B.F. Jansson & E. Wessén (1951), Sveriges Runinskrifter 8: Uppland del 3, s. 220, not 1