Urocitellus undulatus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Urocitellus undulatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spermophilus undulatus1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteUrocitellus
ArtUrocitellus undulatus
Vetenskapligt namn
§ Urocitellus undulatus
Auktor(Pallas, 1778)
Skinnlagda exemplar som visar fläckarna; Urocitellus undulatus till vänster.
Skinnlagda exemplar som visar fläckarna; Urocitellus undulatus till vänster.
Hitta fler artiklar om djur med

Urocitellus undulatus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1778. Den ingår i släktet Urocitellus och familjen ekorrar.[5][6]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Urocitellus.[7][8]

Catalogue of Life listar sex underarter:[5]

  • Urocitellus undulatus undulatus
  • Urocitellus undulatus eversmanni
  • Urocitellus undulatus jacutensis
  • Urocitellus undulatus menzbieri
  • Urocitellus undulatus stramineus samt
  • Urocitellus undulatus transbaikalicus.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pälsen är brunockra på ovansidan med små, ljusa fläckar spridda över kroppen. Huvudet är mörkare, medan sidor och buk är ljust rödockrafärgade. Svansen är mörkgråaktig på ovansidan, ljusare på undersidan. Kroppslängden är omkring 32 cm, svanslängden omkring 16 cm.[9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Urocitellus undulatus förekommer i halvöknar och på stäpper i anslutning till bergsskogar. Den kan också uppträda i busklandskap med ekar, Gmelina leichhardtii och sydboken Nothofagus solandri, på bergsängar samt våtmarker längs floder. Den kinesiska populationen lever i glest trädbevuxen savann och grässtäpper i anslutning till Gobiöknen.[1] Som mest kan de gå upp till 3 100 m.[9]

Arten bygger underjordiska bon som i lätt, sandig jord kan vara upp till 3 m djupa och omfatta gångar med en total längs på 15 m (2 m djupa respektive 5 till 7 m långa i lerjord).[9] Ingångarna är omgivna av en jordhög upp till 40 cm hög och med en diameter på 2 m.[1]

Födan består av gröna växter, frön och insekter[1]. Växtfödan varierar med årstiden: På våren äter arten främst rötter och rotknölar, för att senare övergå till frön (inte minst sädesslag). De kan lägga upp stora förråd med över 6 kg frön.[9]

Vinterdvalan tillbringas i boet och varar från september/oktober till februari/mars.[9]

Arten blir könsmogen under det andra levnadsåret. Under våren får honan mellan 3 och 9 ungar efter 30 dygns dräktighet.[1]. De lämnar boet för första gången vid ungefär 4 veckors ålder.[9]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Altaj och södra Sibirien till Manchuriet, Gobiöknen och nordligaste Pamir.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, och populationen är stabil. Tidigare jagades arten edmellertid intensivt, men det förmodas ha upphört.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Shar, S. & Lkhagvasuren, D. 2008 Spermophilus undulatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 12 mars 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/urocitellus+undulatus/match/1. Läst 28 februari 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 22 oktober 2011 på WebCite
  8. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  9. ^ [a b c d e f] Citellus (Urocitellus) undulatus Pallas, 1778. Long-Tailed Ground Squirrel, or Eversmann.s Souslik.”. AgroAtlas Interactive Agricultural Ecological Atlas of Russia and Neighboring Countries. http://www.agroatlas.ru/en/content/pests/Citellus_undulatus/. Läst 12 mars 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]