Uroderma magnirostrum
| Uroderma magnirostrum Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Bladnäsor Phyllostomidae |
| Släkte | Uroderma |
| Art | Uroderma magnirostrum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Uroderma magnirostrum | |
| Auktor | Davis, 1968 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Uroderma magnirostrum[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Davis 1968. Uroderma magnirostrum ingår i släktet Uroderma och familjen bladnäsor.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Exemplaren blir 54 till 70 mm lång, saknar svans och väger 12 till 21 g. Underarmarna är 41 till 45 mm långa, bakfötterna är 9 till 12 mm långa och öronen är 13 till 17 mm stora. På den bruna till gråbruna ovansidan förekommer en otydlig vitaktig strimma längs ryggens mitt. Undersidan är täckt av gråbrun päls och nedre delen av näsans hudflikar samt av öronen kan ha ljusa kanter. En ljus strimma i ansiktet ovanför ögonen är tydlig och strimman nedanför ögonen är otydlig eller den saknas. Den nakna svansflyghuden liknar ett U i utseende. Hos den andra arten i samma släkte bär svansflyghuden hår.[7]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Denna fladdermus har två från varandra skilda utbredningsområden. Det första från södra Mexiko till Nicaragua och det andra från centrala Panama till Bolivia och centrala Brasilien. Arten vistas vanligen i låglandet eller i låga bergstrakter. Habitatet utgörs allmänt av städsegröna skogar. Uroderma magnirostrum uppsöker även torra områden när det finns floder eller andra vattenansamlingar.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
En grupp av flera individer vilar i en självbyggd konstruktion av blad som liknar ett tält. Ofta används blad av växten Astrocaryum murumuru.[7] Arten äter huvudsakligen frukter samt nektar, pollen och några blommor.[1]
Hot[redigera | redigera wikitext]
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Solari, S. 2015 Uroderma magnirostrum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 februari 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Uroderma magnirostrum, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/uroderma+magnirostrum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Reid, Fiona (2009). ”Uroderma magnirostrum”. A Field Guide to the Mammals of Central America and Southeast Mexico. Oxford University Press. sid. 132. ISBN 9780195343229
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Uroderma magnirostrum.
|