Utahpräriehund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Utahpräriehund
Status i världen: Starkt hotad[1]
Utah-Präriehund.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Ekorrar
Sciuridae
Släkte Präriehundar
Cynomys
Art Utahpräriehund
C. parvidens
Vetenskapligt namn
§ Cynomys parvidens
Auktor J. A. Allen, 1905
Utbredning
Utbredningsområde 1920 (gulbrunt), 1970 (gult) och 1991 (rött)
Utbredningsområde 1920 (gulbrunt), 1970 (gult) och 1991 (rött)
Hitta fler artiklar om djur med

Utahpräriehund (Cynomys parvidens[2][3][4][5][6][7][8][9]) är en däggdjursart som beskrevs av J. A. Allen 1905. Cynomys parvidens ingår i släktet präriehundar och familjen ekorrar.[10][11] Inga underarter finns listade.[10]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Arten har kanelbrun grundfärg med buksidan ljusare än ryggsidan. Överläpp, haka och det mesta av svansen är vita. I ansiktet har den mörkbruna fläckar kring ögonen. Honorna har fem par spenar. Utahpräriehunden är den minsta arten i sitt släkte, med en kroppslängd av 30,5 till 36 cm, inklusive en svans på 3 till 6 cm.[12]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar idag 1 850 km2 av gräsmarker, bergsdalar och andra väldränerade jordar med vegetation tillräckligt låg för att arten skall ha fritt synfält.[1] Eftersom arten i likhet med andra präriehundar är ett kolonibildande djur som konstruerar djupa, komplicerade gångsystem måste jordlagret vara djupt nog – och tillräckligt väldränerat – för att ett sådant system kan grävas ut på frostfritt djup utan att riskera att bli översvämmat. Arten håller ingen egentlig vinterdvala, men de lämnar inte gångsystemet under vintern. De första att dra sig under jord är hanarna, som försvinner ner i gångsystemet redan under augusti till september. Sist är ungdjuren, som i regel stannar uppe till oktober eller november.[12]

Föda och predation[redigera | redigera wikitext]

Utahpräriehunden är dagaktiv, och främst växtätare: Den föredrar blommor framför gräs, och späda löv framför äldre. Stjälkar äts sällan. Ungarna tar mestadels torr vegetation och boskapsspillning. Arten kan även ta insekter, framför allt cikador.[12]

Själv utgör arten föda för nordamerikansk grävling, prärievarg, vesslor och rovfåglar.[12]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten blir könsmogen vid ett års ålder.[12] Den parar sig en gång per år, mellan april och maj. Efter omkring en månads dräktighet föder honan mellan 2 och 10 (vanligtvis 3 till 5) ungar. De diar modern till omkring 7 veckors ålder och lämnar det underjordiska boet för första gången vid omkring 6 veckors ålder.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna präriehund förekommer i södra delen av delstaten Utah i USA.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad (EN), och populationen minskar. Nedgången har pågått länge; arten ansågs tidigare som ett skadedjur för boskapsuppfödarna, och beskylldes för att äta upp grödan för boskapen. Av detta skäl blev den föremål för flera federalt stödda utrotningskampanjer med gift.[13] 1920, före giftkampanjernas införande, uppskattades populationen av utahpräriehund till 95 000; 2004 En studie från början av 1970-talet (giftkampanjerna upphörde 1973) beräknade populationen till 3 300 individer.[14]

Populationens storlek 2008 uppskattas vara under 10 000 individer. Nuvarande hot är fortsatt (illegal) giftutläggning och avskjutning, habitatförlust på grund av upplöjning och byggnation samt pestutbrott inom populationen (präriehundarna är en betydande reserv för pestsmitta i USA, till skillnad från olika råttarter i andra länder[15]).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Linzey, A.V., Rosmarino, N., Willson, K., Roth, E., Hammerson, G. & Cannings, S. 2008 Cynomys parvidens Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 februari 2016.
  2. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  5. ^ (2005) , website Cynomys parvidens, Mammal Species of the World
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  8. ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
  9. ^ (2001) , website, U. S. Fish and Wildlife Service Endangered Species Program-05/01
  10. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/cynomys+parvidens/match/1. Läst 18 februari 2016. 
  11. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  12. ^ [a b c d e] Natasha Lie (1999). Cynomys parvidens Utah prairie dog” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Cynomys_parvidens/. Läst 17 februari 2016. 
  13. ^ ”Economic Incentives Can Save The Threatened Utah Prairie Dog”. Environmental Defense Fund. 20 juli 2001. http://www.edf.org/news/economic-incentives-can-save-threatened-utah-prairie-dog. Läst 18 februari 2016. 
  14. ^ ”Utah prairie dog”. Mountain-Prairie Region Species Website. U.S. Fish and Wildlife Service. 6 november 2013. http://www.r6.fws.gov/species/mammals/utprairiedog/. Läst 18 februari 2016. 
  15. ^ ”Disorders and Diseases of Prairie Dogs”. The Merck pet health divison. Merck Sharp & Dohme Corporation. Juli 2011. http://www.merckvetmanual.com/pethealth/exotic_pets/prairie_dogs/disorders_and_diseases_of_prairie_dogs.html. Läst 18 februari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]