Utanförskap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Utanförskap, utslagning eller marginalisering innebär att en individ eller grupp befinner sig utanför och känner sig vara utestängda från en gemenskap, exempelvis ett hem eller ett folk, dess arbetsliv, kulturliv eller samhällsliv. Utanförskap kan även avse ett land som står utanför exempelvis EU-gemenskapen.[1] Utvecklingsländer kan vara i ett tillstånd av ekonomiskt utanförsskap från den globala ekonomin. Utanförskap från en social gemenskap, exempelvis kamratgrupp i och utanför skolan, kan övergå i mobbning.

Socialt utanförskap eller social utslagning avser uteslutning från det etablerade samhället, med flera betydelser:

Utanförskap i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Alliansen började i valrörelsen 2006 att använda begreppet utanförskap specifikt om personer som står utanför arbetsmarknaden, och av olika skäl är "beroende" av ersättningssystem. Finansminister Anders Borg satte 2007 en siffra på utanförskapet, och angav den till 1.063.220 personer, eller 19,1% av befolkningen i arbetsför ålder, i Sverige 2006. Denna siffra är egentligen ett mått som SCB brukar kalla andel "helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag", det vill säga hur stor del av befolkningen som försörjer sig på sjuk- och aktivitetsersättning (störst), a-kassa, sjukpenning, arbetsmarknadsåtgärder, samt ekonomiskt bistånd (minst). Två personer som är sjukskrivna 50% under ett år, eller två som är arbetslösa 6 månader, motsvarar således tillsammans en helårsekvivalent.[2]

Begreppet, som det användes i debatten i valrörelsen inför riksdagsvalet 2006, först av moderater, senare av politiker av skild partifärg, har i en debattartikel beskrivits som problematiskt för att det på ett tendentiöst sätt kopplats till invandrare, kriminalitet och drogmissbruk. Begreppet knöts hårt till så kallat bidragsberoende och den borgerliga alliansen etablerade en orsakskedja som såg ut på följande vis: arbetslös (och invandrare) - bidragsberoende - utanförskap - kriminellt beteende. Användningen av helårsekvivalenter för att mäta utanförskap har även kritiserats för att måttet endast mäter sådan arbetslöshet som ger ekonomisk ersättning, vilket kan manipuleras politiskt genom att ändra ersättningssystemens kvalifikationskrav eller längden av a-kassans ersättningsperioder.[5].

Följande tabell visar utanförskapet i Sverige, uttryckt som antalet helårsekvivalenter som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, 1990-2010, och deras andel av befolkningen i åldrarna 20-64. [6]

År Andel av befolkningen
i arbetsför ålder %
Antal
helårsekvivalenter
1990 14,8 732236
1991 16,4 816587
1992 19,0 954303
1993 22,0 1112473
1994 22,7 1154079
1995 22,2 1134876
1996 22,1 1134252
1997 21,8 1119615
1998 20,6 1062470
1999 19,8 1025266
2000 19,4 1013319
2001 19,1 1001453
2002 19,6 1032459
2003 19,5 1029710
2004 20,1 1063646
2005 19,9 1057721
2006 19,1 1022168
2007 16,8 903928
2008 15,2 823514
2009 15,8 862169
2010 15,6 857597
2011 14,4 794998
2012 14,4 798958

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] utanförskap i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  2. ^ [a b] Davidsson, Tobias, "Utanförskapelsen. En diskursanalys av hur begreppet utanförskap artikulerades i den svenska riksdagsdebatten 2003-2006". Socialvetenskaplig tidskrift Vol 17(2) 2010. Baserad på masteruppsatsen Utanförskapandet - En diskursanalys av begreppet utanförskap, avancerad nivå, Göteborgs universitet, 2009-01-05.
  3. ^ utslagning i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  4. ^ utstöta i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  5. ^ Holmlund, B. 2008. "Utanförskapet" är ett gungfly
  6. ^ Antalet helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, 1990-2011, SCB. Version 2013-08-15.