Utrikespolitiska Institutet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök


Utrikespolitiska Institutet i Stockholm.
Entrén vid Drottning Kristinas väg 37

Utrikespolitiska institutet (UI) är ett svenskt fristående idéburet institut för frågor om internationell politik, som drivs av föreningen Utrikespolitiska samfundet.

Institutet bildades 1938 som Kommittén för utrikespolitisk upplysning med tidiga medarbetare som Yngve Lorents och Ragnvald Lundström. Nuvarande namn antogs 1940. Yngve Lorents var ordförande 1938–50.[1] Andra ordföranden har bland andra Nils Andrén, Leif Leifland, Kurt Samuelsson och Yngve Möller.[2]

Sedan 1940 utger institutet Världspolitikens dagsfrågor. Under dess första år medverkade Herbert Tingsten, Bernhard Karlgren och Gunnar Jarring.[3] Andra publikationer är Internationella Studier, Organisationer i fickformat och Länder i fickformat. Våren 2016 lanserades Utrikesmagasinet[4], en nättidning som ersätter den nu nedlagda Internationella Studier. På nätet finns även Landguiden[5].

Utrikespolitiska Institutet ordnar föreläsningar, seminarier och konferenser. Det har omkring 40 anställda och finansieras genom forskningsanslag, försäljning av egna publikationer och intäkter från evenemang. Drygt en tredjedel kommer från statliga anslag. 

Utrikespolitiska Institutet har sedan 2005 lokaler i Campus Valhallavägen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, en samlokalisering med Försvarshögskolan. I samband med flytten från Lilla Nygatan slogs institutets bibliotek samman med Försvarshögskolans bibliotek till Anna Lindh-biblioteket, som är Sveriges största offentliga bibliotek för utrikes- och säkerhetspolitik.

Direktörer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Utrikespolitiska institutet 1938–2013 (broschyr, 2013, PDF), sidan 48

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lennart Hirschfeldt: Yngve Lorents i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ UI : Verksamhetsberättelse 2004
  3. ^ Gunnar Jarring, Memoarer 1939-1952, Stockholm: Bonniers, 1981, sidan 14
  4. ^ ”Utrikesmagasinet”. http://www.utrikesmagasinet.se/. Läst 29 november 2017. 
  5. ^ ”Landguiden”. https://www.ui.se/landguiden. Läst 29 november 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]