Vädersåg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vädersåg "De Salamander" i Leidschendam

Vädersåg är ett vinddrivet sågverk som användes framför allt där vattenkraft saknades eller där det blåste mycket. Idén kom från Nederländerna där man började använda denna sågtyp under 1500-talets slut, bl a för att såga timmer för fartygsbyggen.

Vädersågar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige var vädersågarna i bruk under 1800-talet och en bit in på 1900-talet, främst på Gotland och i delar av Västergötland. En av Christopher Polhem under början av 1700-talet konstruerad vinddriven såg finns att bese som modell i Kungliga Modellkammaren i Tekniska museet i Stockholm. I friluftsmuseet Fornbyn, som tillhör Västergötlands museum i Skara finns en vädersåg från Ekeskogs socken (Vadsbro härad) där arkitekten Ferdinand Boberg under 1920-talet tecknade av sågen. I Göteborg fanns en såg av holländsk typ vid Göta älvstranden, kallad Vädersågen, även benämnd Sågen. Sågens tillkomst 1724 inledde Göteborgs storhetstid som trävaruexporthamn.

Vädersågar i fornminnesregistret[redigera | redigera wikitext]

Vädersågar omnämns på 10 platser i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Lämningar av sågarna saknas på flera av dessa ställen, men finns bevarade i bl a Kristbergs socken i Östergötland och Östuna socken i Uppland. I Sanda socken på Gotland anlades under 1600-talets mitt en vädersåg på Sågholmen av Johan Claussen von der Lingen (inga rester bevarade).

Sågkvarnen i Bunge museum på Gotland[redigera | redigera wikitext]

Källor i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem (FMIS)
  • Tekniska museet i Stockholm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]