Välfärdssamhälle

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Välfärdsstat)
Hoppa till: navigering, sök

Välfärdssamhället eller välfärdsstaten är en politisk metafor för ett samhälle med allmänna, för alla omfattande, trygghetssystem, som sjukförsäkring, ålderspension och barnbidrag samt insatser till förmån för att gynna arbetslivet och förebygga olyckor och hälsorisker.

Otto von Bismarck, föregångaren inom socialförsäkringsområdet.

Begreppets ursprung[redigera | redigera wikitext]

Den brittiske historikern Asa Briggs menar att det myntats under andra världskriget av den engelske ärkebiskopen William Temple där welfare state användes som motsats till warfare state i form av Nazityskland. Friedrich Hayek menar dock att det äldre tyska begreppet Wohlfahrtsstaat är det ursprungliga. Klart är dock att idéerna som sådana vuxit fram i Preussen under andra halvan av 1800-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Företeelsen att en stat månar om sin befolkning är känd genom hela historien. Ren och skär statsnytta kräver att en stat försöker lindra effekter av svält och andra katastrofer. Den babyloniska kungen Hammurabi, som levde på 1700-talet f.Kr., är till exempel känd för att ha strävat efter att ordna samhället så att det skulle bli tryggt att leva i.[1]

Flera av de större världsreligionerna förespråkar omsorg om de fattiga. I Sverige tog det sig uttryck i Fattigvård i 1686 års kyrkolag.

Otto von Bismarck, socialstaten och sociallagstiftning[redigera | redigera wikitext]

Teorin om välfärdsstaten tillskrivs nationalekonomen Gustav von Schmoller från Tyskland under Bismarcks regeringstid. Otto von Bismarck är den som först fört fram förslag om ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung). Detta skedde 1878. Hans förslag innehöll olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Försäkringarna skulle vara statligt kontrollerade och Bismarck använde till och med ordet statssocialism om sitt förslag (Staatssozialismus). Delar av förslaget fick han inte igenom, men sjukförsäkring infördes 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.[2] Därmed blev det preussiska kungariket inom kejsardömet Tyskland föregångare inom socialförsäkringsområdet.[3]

Storbritannien och Sverige före och under första världskriget[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien var den liberale premiärministern David Lloyd George under åren 1905-1916 drivande kraft bakom införande av ålderspension, arbetslöshetsförsäkring och stöd till sjuka och handikappade. Dessa reformer kallades för liberala reformer (Liberal reforms).

Under samma tid infördes Folkpension i Sverige.

Den moderna välfärdsstatens framväxt[redigera | redigera wikitext]

Barnbidraget fördes fram av det socialistiska Fabian society. Grundtanken där var att det föddes för få barn. Fabian society konstaterade också att fattiga personer tenderade att ha fler barn än välbeställda. [4] Denna tanke fördes 1934 in i svensk debatt genom boken Kris i befolkningsfrågan av Gunnar och Alva Myrdal.

Det moderna välfärdssamhället[redigera | redigera wikitext]

Välfärdssamhället har utvecklats olika i olika länder beroende på vilken politisk åskådning som dominerat. I grunden finns en ideologisk diskussion om vilka rättigheter en medborgare har.

En dansk statsvetare, Gøsta Esping-Andersen, har analyserat tre olika typer av välfärdsstater: (1) den liberala, (2) den konservativa och (3) den universella. Typiska exponenter för typ (1) är USA, men också Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland brukar räknas dit. Här baseras välfärden huvudsakligen på privata försäkringar, som kompletteras med behovsprövade stöd. Skatterna i dessa länder tenderar att bli låga och någon omfördelningseffekt eftersträvas inte. I länder av typ (2), där Tyskland är arketypen, bygger mycket på korporationer av olika slag. Familj, yrken, kyrkan. Förmånerna är relativt generösa, men baseras på tidigare inkomster och syftar inte till någon omfördelning. De nordiska länderna representerar typ (3) med generösa, icke-behovsprövade förmåner och har också ett starkt inslag av omfördelning i sina system. Skattesatserna blir därför höga i dessa ekonomier.

Kritik mot välfärdssamhället[redigera | redigera wikitext]

Kritiken mot välfärdsstaten kommer främst från nyliberalt håll, där man menar att när staten driver välfärdstjänster så används resurserna ineffektivt. Man brukar också anföra moraliska argument mot att en del ska tvingas betala för andras konsumtion av vissa tjänster.

Konservativa kan också kritisera välfärdsstaten. De kan mena att välfärdsstaten tar ifrån människan hennes eget ansvar, och underminerar familjernas och de civila gemenskapernas roll i samhället.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://runeberg.org/nfbj/0682.html Nordisk familjebok om Hammurabi
  2. ^ http://runeberg.org/nfcm/0540.html Nordisk familjebok om Ålderdomsförsäkring
  3. ^ http://de.wikipedia.org/wiki/Sozialgesetzgebung Tyska wikipedia om Sozialgesetzgebung
  4. ^ Fabian Tract No.46. The Endowment of Motherhood.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]