Vänstergruppen i Europaparlamentet
- Denna artikel behandlar den nuvarande partigruppen och alla dess föregångare.
 Partigrupper i Europaparlamentet
| |
| Vänstergruppen i Europaparlamentet | |
| Förkortning | Vänstern, GUE/NGL |
| Gruppledare | Manon Aubry Martin Schirdewan |
| Antal mandat | 46 / 720
|
| Grundat | 18 december 2020 i nuvarande form |
| Politisk ideologi | Demokratisk socialism Mjuk euroskepticism Intern faktion: Eurokommunism |
| Politisk position | Vänster[1] |
| Europeiskt parti | Europeiska vänsterpartiet |
| Webbplats | left.eu |
Vänstergruppen i Europaparlamentet – GUE/NGL (Vänstern) är en partigrupp i Europaparlamentet bestående av 46 ledamöter från demokratiskt socialistiska, eurokommunistiska och antikapitalistiska partier. Gruppen utgörs till största delen av Europeiska vänsterpartiet (EV) och Nordisk grön vänster (NGL) och är den näst minsta partigruppen i Europaparlamentet sedan valet 2024.
I gruppen ingår bland annat ledamöterna från danska Enhedslisten, finländska Vänsterförbundet, franska La France Insoumise, irländska Sinn Féin, spanska Podemos, svenska Vänsterpartiet och tyska Die Linke. Gruppledare är Manon Aubry och Martin Schirdewan.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bildande och ombildningar
[redigera | redigera wikitext]| Gruppnamn | Period |
|---|---|
| Gruppen kommunister och deras samarbetspartner | 16 oktober 1973–24 juli 1989 |
| Gruppen Europeiska enade vänstern | 25 juli 1989–12 januari 1993 |
| Enad vänster | 25 juli 1989–18 juli 1994 |
| Konfederala gruppen europeiska förenade vänstern | 19 juli 1994–5 januari 1995 |
| Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster | 6 januari 1995–17 december 2020 |
| Vänstergruppen i Europaparlamentet | 18 december 2020– |
Vänstergruppen har sina rötter i ”Gruppen kommunister och deras samarbetspartner”, som bildades den 16 oktober 1973. Gruppen bestod av ledamöter från diverse kommunistiska partier. Efter valet 1989 splittrades gruppen i två delar: ”Gruppen Europeiska enade vänstern” och ”Enad vänster”. Den förstnämnda gruppen innefattade ledamöterna från danska Socialistisk Folkeparti, Italienska kommunistpartiet, spanska Enade vänstern och grekiska Synaspismós. Den sistnämnda gruppen innefattade ledamöterna från Franska kommunistpartiet, Partido Comunista Português och Greklands kommunistiska parti. Under 1991 ombildades Italienska kommunistpartiet till Partito Democratico della Sinistra, som anslöt sig till den socialdemokratiska gruppen.[2]
Valet 1994 och återföreningen av vänstern
[redigera | redigera wikitext].jpg)
Efter valet 1994 påbörjades en process med att åter samla alla de vänstersocialistiska krafterna i Europaparlamentet i en enda partigrupp. Detta skedde genom bildandet av ”Konfederala gruppen europeiska förenade vänstern”, som ersatte de två föregående grupperna. Den första gruppledaren för gruppen var Alonso Puerta.[2]
I samband med att Finland, Sverige och Österrike anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 1995 tillkom nya ledamöter till gruppen. Dessa bildade undergruppen ”Nordisk grön vänster” och därmed ombildades partigruppen till ”Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster”.[2]
Valen 1999, 2004 och 2009
[redigera | redigera wikitext]Efter en avtagande trend lyckades gruppen att öka i antal mandat efter valet 1999. Ledamöter från tyska Partei des Demokratischen Sozialismus tillkom till gruppen. Senare under valperioden anslöt sig fler ledamöter från andra partigrupper, vilket resulterade i att gruppen uppnådde som mest 49 mandat och var därmed parlamentets fjärde största partigrupp under en viss period.[2]
Efter valet 2004 blev gruppen den femte största partigruppen i Europaparlamentet. Ledamöter tillkom från flera av de nya medlemsstater som hade anslutit sig till unionen den 1 maj 2004. I valet 2009 minskade gruppens mandat till 35. Den 14 mars 2012 valdes Gabriele Zimmer till ny gruppledare.[2]
Valen 2014 och 2019
[redigera | redigera wikitext]I valet 2014 ökade gruppen till 52 mandat, men i valet 2019 tappade gruppen åter i styrka och blev med sina 41 mandat den minsta partigruppen i Europaparlamentet. Efter valet valdes Manon Aubry och Martin Schirdewan till nya gruppledare.[3]
Den 18 december 2020 bytte gruppen namn till det nuvarande, ”Vänstergruppen i Europaparlamentet”.[4] I valet 2024 ökade gruppen något, främst på grund av att ledamöter från Femstjärnerörelsen från Italien anslöt till gruppen.
Parlamentariskt arbete
[redigera | redigera wikitext]Vänstergruppen för samman demokratiskt socialistiska, eurokommunistiska och antikapitalistiska ledamöter av Europaparlamentet. Gruppens uttalade mål är att skapa ett mer humant, transparent och gripbart Europa med mer direktdemokrati och aktivt deltagande av medborgarna. I grunden stöder gruppen europeisk integration, men anser att det nuvarande samarbetet är för elitistiskt och marknadsinriktat.[5] Gruppen är associerad med Europeiska vänsterpartiet (EV).
Sammansättning
[redigera | redigera wikitext]| Val | Historisk mandatfördelning | Nuvarande mandatfördelning |
|---|---|---|
| 1979 | 44 av 410 |
 Ledamöter tillhörande partigruppen
|
| 1984 | 41 av 434 | |
| 1989 | 42 av 518 | |
| 1994 | 28 av 567 | |
| 1999 | 42 av 626 | |
| 2004 | 41 av 732 | |
| 2009 | 35 av 736 | |
| 2014 | 52 av 751 | |
| 2019 | 41 av 751 | |
| 2024 | 46 av 720 |
Vänstergruppen består av 46 ledamöter från 13 medlemsstater. De flesta av ledamöterna kommer från Väst- och Centraleuropa; stödet är betydligt lägre i Östeuropa. Gruppen är den näst minsta i Europaparlamentet.[6] Ledamöter från en och samma medlemsstat bildar en nationell delegation.
Gruppens ledamöter utser ett ordförandeskap bestående av en gruppledare och tre vice gruppledare. Dessa bildar tillsammans med ledarna för de nationella delegationerna, en kassör, gruppens generalsekreterare och två vice generalsekreterare gruppens presidium. Presidiet utses för en period av fem år, som kan förnyas. Det sammanträder en gång i månaden och ansvarar för att leda gruppen.[7]
Inom gruppen finns en undergrupp, ”Nordisk grön vänster” (NGL), som samlar de ledamöter som tillhör de nordiska vänstersocialistiska partierna. Efter att danska Socialistisk Folkeparti anslöt sig till den gröna gruppen är ledamöterna från finländska Vänsterförbundet och svenska Vänsterpartiet de enda i Vänstergruppen som tillhör NGL.
Parlamentsledamöter
[redigera | redigera wikitext]| Medlemsstat | Nationellt parti | Europeiskt parti | Mandat | |
|---|---|---|---|---|
 Belgien
|
Belgiska arbetarpartiet | – | 2 | |
 Cypern
|
Arbetande folkets progressiva parti | – | 1 | |
 Danmark
|
Enhedslisten | EV | 1 | |
 Finland
|
Vänsterförbundet | EV | 3 | |
 Frankrike
|
La France Insoumise | – | 9 | |
 Grekland
|
Syriza | EV | 4 | |
 Irland
|
Partilös ledamot | – | 1 | |
| Irland
|
Sinn Féin | – | 2 | |
 Italien
|
Femstjärnerörelsen | – | 8 | |
| Italien
|
Sinistra Italiana | – | 2 | |
 Nederländerna
|
Partij voor de Dieren | – | 1 | |
 Portugal
|
Bloco de Esquerda | EV | 1 | |
| Portugal
|
Coligação Democrática Unitária | – | 1 | |
 Spanien
|
Euskal Herria Bildu | EV | 1 | |
| Spanien
|
Podemos | – | 2 | |
| Spanien
|
Movimiento Sumar | EV | 1 | |
 Sverige
|
Vänsterpartiet | – | 2 | |
 Tyskland
|
Djurskyddspartiet | – | 1 | |
| Tyskland
|
Die Linke | EV | 3 |
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^
- ”EU Parliament Chief Under Fire Again After Mussolini Comments”. Bloomberg. New York. 15 March 2019. https://www.bloomberg.com/news/articles/2019-03-14/eu-parliament-chief-under-fire-again-after-mussolini-comments. ”The GUE/NGL, a left-wing group in the parliament, called for Tajani's immediate resignation, saying in a statement the body "cannot be represented by a president who tolerates the Fascist initiator himself".”
- ”Germans' last-ditch drive to derail EU copyright deal”. Politico. 25 March 2019. https://www.politico.eu/article/germanys-last-ditch-drive-to-derail-eu-copyright-deal/. ”On the other side of the spectrum, the Dutch delegation of the left-wing European United Left-Nordic Green Left (GUE/NGL) announced Monday they would approve the text despite group opposition.”
- ”Splintered Parliament faces 5 years of rancorto”. Politico. 29 July 2019. https://www.politico.eu/article/splintered-european-parliament-faces-five-years-of-rancor-legislative-problems/. ”In the previous mandate, a report on a piece of legislation securing the privacy of online communications was narrowly agreed by a center-left majority backed by some liberals and the left-wing GUE/NGL group.”
- ”European right will widen gap with rivals after Brexit, projection shows”. Euronews. Lyon. 13 June 2019. https://www.euronews.com/2019/06/13/post-brexit-eu-parliament-sees-modest-boost-for-european-right-projection. ”Both the Non-Inscrits and the left-wing group of GUE/NGL would lose a single MEP while gaining none, plus the national-conservative European Conservatives and Reformists would see a net loss of one MEP.”
- ”Parliament political groups under fire for "blocking" Greta Thunberg invitation”. The Parliament Magazine. 15 March 2019. https://www.theparliamentmagazine.eu/articles/news/parliament-political-groups-under-fire-%E2%80%98blocking%E2%80%99-greta-thunberg-invitation. ”The left wing GUE/NGL group in Parliament said it had supported moves for Thunberg to address the plenary in Strasbourg this week, but says that the proposal was blocked by other groups, including the EPP, Alde, ECR, EFDD, and ENF.”
- ”Inaugural session of the new European Parliament: Summary”. The New Federalist. 5 July 2019. https://www.thenewfederalist.eu/inaugural-session-of-the-new-european-parliament-summary. ”The Greens/EFA nominated the German Ska Keller, the left-wing GUE/NGL the Spaniard Sira Rego, the Socialists & Democrats had the Italian David-Maria Sassoli, and the conservative SCR had the Czech Spitzenkandidat Jan Zahradil.”
- ”The EU After The Elections: A More Plural Parliament And Council – Analysis”. Eurasia Review. 1 July 2019. https://www.eurasiareview.com/02072019-the-eu-after-the-elections-a-more-plural-parliament-and-council-analysis/. ”With the RE and the S&D claiming the support of the rest of the left-wing groups – the Greens and the GUE/NGL – against Weber, there is the smallest centre-left positive majority in the new Parliament (377 mandates).”
- ”EU election results 2019: across Europe”. The Guardian. 26 May 2019. https://www.theguardian.com/world/ng-interactive/2019/may/26/eu-election-results-2019-across-europe.
- ”Euroscepticism on rise in Europe, poll suggests”. BBC News. 8 juni 2016. https://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-eu-referendum-36471989. Läst 1 februari 2020.
- Abidor, Mitchell (3 juni 2019). ”What's Left of the Left?”. Foreign Affairs. https://www.foreignaffairs.com/articles/europe/2019-06-03/whats-left-left. Läst 1 februari 2020.
- ”European United Left–Nordic Green Left”. The Democratic Society. https://www.demsoc.org/past_projects/openeu/parties/european-united-left-nordic-green-left/. Arkiverad 1 februari 2020 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d e] ”History” (på engelska). Vänstergruppen i Europaparlamentet. https://left.eu/history/. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Aubry & Schirdewan to lead Left’s challenge to EU policy” (på engelska). Vänstergruppen i Europaparlamentet. 18 juli 2019. https://left.eu/aubry-schirdewan-to-lead-lefts-challenge-to-eu-policy/. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Europaparlamentets protokoll av den 18 januari 2021: 5. Inrättande av politiska grupper”. Europaparlamentet. 18 januari 2021. https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/PV-9-2021-01-18_SV.pdf. Läst 15 november 2022.
- ^ ”About the Group” (på engelska). Vänstergruppen i Europaparlamentet. https://left.eu/about-the-group/. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land”. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search/table. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Bureau” (på engelska). Vänstergruppen i Europaparlamentet. https://left.eu/groups/bureau/. Läst 15 november 2022.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| |||||
|
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |