Värdekonservatism
| Del av en serie om Konservatism |
|
| |
| Varianter | |
|
Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal | |
| Principer | |
|
Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati |
|
| Filosofer | |
|
Bonald · Burke · Carlyle · Chateaubriand |
|
| Politiker | |
|
Adams · Adenauer · Bismarck · Churchill | |
Värdekonservatism är uppfattningen att samhället bör bevara och förstärka en viss etik (vissa värderingar) eftersom man anser att den är nödvändig för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis västerlandets traditionella kristna etik som den etik som bör vara vägledande i samhället. Personalismen är en teoribildning inom värdekonservatismen som tar ställning mot socialismens kollektiva lösningar, såväl som mot liberalismens betonande av individualism.
Begrepp värdekonservatism myntades ursprungligen av Stig Strömholm i boken Kämpande Konservatism (Natur & Kultur) 1971 som ett sätt att markera skillnaden mellan en ideologisk konservatism och strukturkonservatism (status-quo konservatism). Begreppet har sedermera kommit att användas som konventionell beteckning på personer som står upp för traditionella ståndpunkter i så kallade värdefrågor och som internationellt ofta betecknas som "konservativa" eller "kristdemokratiska".
Exempel på värden som en värdekonservativ vill bevara och/eller förstärka kan vara kärnfamiljen som grund för samhällsbildningen, traditioner inom utbildning och skolväsende, upprätthållet människovärde för ofödda barn och gamla samt motstånd mot industriell pornografi.
Se även
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
