Värdlandsavtalet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Värdlandsavtalet är den informella benämningen på det samförståndsavtal (engelska: Memorandum of Understanding) om värdlandsstöd som undertecknades mellan Sverige och Nato den 4 september 2014.[1]

Innan avtalet träder i kraft ska det föreläggas i riksdagen för beslut 25 maj 2016[2]. Promemorian Ds 2015:39, Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd,[3] remitterats den 10 juli 2015 till 47 instanser.[4]

Avtalet innebär i korthet att Sverige lättare ska kunna stödja och ta emot stöd från Nato vid en kris eller ett krig i Sverige eller i närområdet. Det innebär också att det blir enklare för Sverige att stå som värdland för ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, exempelvis internationella övningar.[3] Nato har för närvarande ingått drygt 25 liknande samförståndsavtal om värdlandsstöd med andra medlems- och partnerländer.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Sverige är inte en av Natos medlemsstater, men har länge haft ett omfattande officiellt samarbete med försvarsalliansen. Sverige beskrivs på Natos hemsida som en av de viktigaste och mest aktiva av dess samarbetspartners. Sverige deltar sedan 1994 i samarbetet Partnerskap för fred (PFF) och har inom ramen för detta deltagit i både utbildningar och övningar. Sverige har även stått som värd för vissa av dessa. Svensk militär har bidragit vid flera Nato-ledda insatser såsom i Kosovo, Afghanistan och Libyen.[5]

Inom ramen för PFF finns en Planning and Review Process (PARP) som syftar till att öka möjligheterna till att samverkan mellan Nato och partnerländerna. Detta sker genom att respektive partnerland antar mål. Sverige har som PFF-land deltagit in PARP sedan 1995, och beslutade 2010 och 2012 att anta ett PARP-mål om värdlandsstöd.[3]

Nato hade 2015 drygt 25 samförståndsavtal om värdlandsstöd med olika Nato-medlemsländer och partnerländer, bland dessa övriga nordiska länder.[3]

Avtalets innehåll[redigera | redigera wikitext]

Avtalet om värdlandsstöd kommer att innebära att Sverige lättare kan stödja och ta emot stöd från Nato vid en kris eller ett krig i Sverige eller i närområdet. Avtalet tydliggör Sveriges roll som värdland i samband med övningar eller annan militär aktivitet på svenskt territorium, vilket innebär att det blir enklare för Sverige att stå som värdland för ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, såsom internationella övningar. Nato kan vid en inbjudan ges tillgång till svenska militära baser, som kan användas för operativt eller logistiskt stöd till alliansens styrkor i deras militära operationer.[3]

Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna och blir endast tillämpligt i de fall Sverige som värdland bjuder in Nato att genomföra verksamhet i Sverige. Avtalet ger inte på någon punkt Nato eller något Nato-land rätten att utan tillstånd utnyttja svenskt territorium: detta måste alltid ske på den svenska regeringens inbjudan.[3]

Politisk process[redigera | redigera wikitext]

Den 4 september 2014 undertecknades ett samförståndsavtal mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd. Avtalet skrevs under för Sveriges räkning av dåvarande överbefälhavaren Sverker Göranson och för Nato av Philip M. Breedlove, general i USA:s flygvapen och Natos högste befälhavare i Europa.[1]

Innan avtalet träder i kraft ska det föreläggas i riksdagen för beslut i april 2016. Promemorian heter Ds 2015:39, Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd, men har i debatten kommit att kallas Värdlandstödsavtalet eller kort och gott Värdlandsavtalet. Promemorian remitterades den 10 juli 2015 remitterats till 47 instanser. 17 mars 2016 lämnade regeringen sin proposition till riksdagen i ärendet.[6]

Motstånd och kritik[redigera | redigera wikitext]

Värdlandsavtalet har debatterats och kritiserats av flera aktörer inom både politiken och civilsamhället, framför allt sådana som är negativt inställda till ett svenskt Nato-medlemskap och ser värdlandsavtalet som ett steg på vägen till detta. Bland motståndarna till avtalet finns bland annat tidigare utrikesminister Hans Blix och diplomaten Pierre Schori.[7]

Avtalet har fått kritik för att vara utformat på ett sådant sätt att tolkningsutrymmet är mycket stort, och att möjligheterna att förutse vilka effekter avtalet faktiskt kommer att få i praktiken är väldigt små. I de fall Sverige bjuder in Nato, åtar sig Sverige förpliktelser vad gäller militära baseringsområden och militära förflyttningar, men den precisa innebörden av sådana regleras inte i avtalet utan i efterkommande tilläggsdokument, som i normalfallet kommer att vara hemligstämplade.[4] Kritik har även lyfts mot att frågan om kärnvapen utelämnas från avtalet, då det ingenstans i avtalet eller i departementets promemoria nämns några undantag mot att placera ut eller transportera kärnvapen i Sverige.[4] I propositionen bemötte regeringen denna kritik genom att konstatera att "Värdlandsstödsavtalet ger inte Nato rätt att vistas eller verka på svenskt territorium, utan föregående svenskt beslut om detta. Avtalet ger inte heller Natoländer rätt att placera kärnvapen på svenskt territorium. Något utrymme för Nato att mot svensk vilja upprätta baseringsområden eller basera förband här finns inte. Det är Sverige som även fortsättningsvis beslutar om vilken typ av verksamhet som får bedrivas här och vilka vapen som får föras in hit."[6]

Också processen kring avtalets undertecknande har kritiserats. Kritikerna menar att värdlandsavtalet skyndades igenom utan att föregås av offentlig debatt, och att en diskussion kring Sveriges alliansfrihet har saknats i arbetet kring avtalet.[4]

Svenska freds- och skiljedomsföreningen har kritiserat avtalet och menar att det försämrar Sveriges säkerhetspolitiska läge genom att öka spänningarna i Östersjöregionen.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”HNS MoU Sweden”. North Atlantic Treaty Organization. Arkiverad från originalet den 14 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160214223359/http://natoutredningen.se/wp-content/uploads/140904-HNS-MoU-Sweden-NATO.pdf. 
  2. ^ ”Samförståndsavtal om värdlandsstöd”. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/samforstandsavtal-om-vardlandsstod_H301UF%C3%B6U4. Läst 2 maj 2016. 
  3. ^ [a b c d e f] ”Ds 2015:39, Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd”. Försvarsdepartementet. http://www.regeringen.se/contentassets/c4f93c1e3479439c86f732a4b75b7a2b/samforstandsavtal-med-nato-om-vardlandsstod-ds-2015_39.pdf. 
  4. ^ [a b c d] ”Ska Sverige vara värdland för Nato?”. Mänsklig Säkerhet. http://manskligsakerhet.se/2015/10/19/ska-sverige-vara-vardland-for-nato/. 
  5. ^ ”NATO’s relations with Sweden”. North Atlantic Treaty Organization (www.nato.int). http://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_52535.htm?selectedLocale=en. 
  6. ^ [a b] Regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd Arkiverad 5 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine., 17 mars 2016
  7. ^ ”Natoutredningen”. Natoutredningen. Arkiverad från originalet den 10 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160110173451/http://natoutredningen.se/. 
  8. ^ ”Vad tycker Svenska Freds om Nato?”. Svenska freds- och skiljedomsföreningen. http://www.svenskafreds.se/nato.