Världscupen i alpin skidåkning

Från Wikipedia
Version från den 1 januari 2018 kl. 17.11 av Skivsamlare (Diskussion | Bidrag) (Fix död länk)
Världscupen i alpin skidåkning
Kitzbuehel slalom ganslernhang 2010.jpg
Sport(er)Alpin skidåkning
PlatsHela världen
TidpunktOktober-mars (över årsskiftet)
År1967- (herrar och damer)
Geografisk omfattningHela världen
ArrangörFIS

Världscupen i alpin skidåkning är en årlig tävlingsserie i utförsåkning på skidor med tävlingar i olika delar hela världen, främst i Europa och Nordamerika, som arrangeras av det internationella skidsportförbundet FIS. Tävlingssäsongen är anpassad efter norra halvklotets vinter, så att den börjar i slutet av oktober och pågår till mitten av mars kommande kalenderår, även om säsongernas officiella namn enbart går efter avslutningsåret.

Tävlingarna föreslogs 1966 av den franske journalisten Serge Lang och de alpina skidsportlandslagsledarna från Frankrike, Honore Bonnet, och USA, Bob Beattie. Förslaget stöddes snart av FIS-ordförande Marc Hodler under världsmästerskapen i alpin skidsport 1966 i Portillo i Chile och blev ett officiellt FIS-evenemang 1967 på FIS-kongressen i Beirut. De första tävlingarna gällde slalom och kördes i dåvarande Västtyskland den 5 januari 1967 med herrtävlingar i Oberstaufen och damtävlingar i Berchtesgaden. Jean-Claude Killy från Frankrike vann herrarnas totala världscup under debutsäsongen medan Nancy Greene från Kanada vann damernas totala världscup samma säsong.

De flesta loppen körs i vintersportorter i de europeiska Alperna, med några tävlingar i Norden, Nordamerika och Östasien, och man tävlar i slalom, storslalom, störtlopp, kombination och super-G. Ursprungligen kördes bara slalom, storslalom och störtlopp, medan kombination infördes säsongen 1974/1975 och super-G säsongen 1982/1983.

Vissa anser att en slutseger i den totala världscupen väger tyngre än en olympisk guldmedalj eller världsmästerskapstitel, eftersom världscupen kräver att åkaren håller en extremt hög nivå i olika tävlingsgrenar under en hela säsong, och inte bara i ett enda lopp.[1]

Formatet har från 1970-talet och framåt inspirerat framför allt flera andra i grunden individuella vintersporter, även om dessa brukar hålla herr- och damtävlingar på samma datum och ort, vilket vanligtvis inte tillämpas i världscupen i alpin skidåkning.

På nivån under världscupen finns fem kontinentalcuper: Europacupen, Nor-Am Cup (i Canada och USA), Far East Cup (i Kina, Sydkorea och Japan), South American Cup (i Chile och Argentina) samt Australian New Zealand Cup.[2] Det är inte ovanligt att en världscupåkare också deltar i tävlingar på denna lägre nivå, för att få kvalificerad träning när det är uppehåll för den åkarens specialgrenar i världscupen.

Slutsegrare

Herrar

Totalt

Slalom

Storslalom

Super-G

Störtlopp

Damer

Totalt

Slalom

Storslalom

Super-G

Störtlopp

Deltävlingar

Flest deltävlingssegrar i Världscupen (uppdaterad 8 september 2014).

Herrar

Källa:[3]

Namn Antal segrar
Sverige Ingemar Stenmark (SWE) 86
Österrike Hermann Maier (AUT) 54
Italien Alberto Tomba (ITA) 50
Österrike Marcel Hirscher (AUT) 48
Luxemburg Marc Girardelli (LUX) 43
Schweiz Pirmin Zurbriggen (SUI) 40
Österrike Benjamin Raich (AUT) 36
USA Bode Miller (USA) 33
Österrike Stephan Eberharter (AUT) 29
USA Phil Mahre (USA) 27
Österrike Franz Klammer (AUT) 26
Kroatien Ivica Kostelic (CRO) 26

Damer

Källa:[4]

Namn Antal segrar
USA Lindsey Vonn (USA) 78
Österrike Annemarie Moser-Pröll (AUT) 62
Schweiz Vreni Schneider (SUI) 55
Österrike Renate Götschl (AUT) 46
Sverige Anja Pärson (SWE) 42
Österrike Marlies Schild (AUT) 37
Tyskland Katja Seizinger (GER) 36
Liechtenstein Hanni Wenzel (LIE) 33
Schweiz Erika Hess (SUI) 31
Kroatien Janica Kostelic (CRO) 30

Referenser

Fotnoter

Externa länkar