Världsmästerskapen i friidrott 2022 – Herrarnas 200 meter

Från Wikipedia
Herrarnas 200 meter
vid världsmästerskapen i friidrott 2022
Datum18 juli (försöksheat)
19 juli (semifinaler)
21 juli (final)
Deltagare
Nationer33
Aktiva55
Värdskap
LandUSA USA
OrtEugene
ArenaHayward Field
Placeringar
GuldNoah Lyles
 USA
SilverKenneth Bednarek
 USA
BronsErriyon Knighton
 USA
← 2019
2023 →
Grenar vid
världsmästerskapen i friidrott 2022
Löpgrenar
100 mherrardamer
200 mherrardamer
400 mherrardamer
800 mherrardamer
1 500 mherrardamer
5 000 mherrardamer
10 000 mherrardamer
100 m häckdamer
110 m häckherrar
400 m häckherrardamer
3 000 m hinderherrardamer
4 × 100 m stafettherrardamer
4 × 400 m stafettherrardamer
mixat
Landsvägsgrenar
Maratonherrardamer
20 km gångherrardamer
35 km gångherrardamer
Teknikgrenar
Höjdhoppherrardamer
Stavhoppherrardamer
Längdhoppherrardamer
Trestegherrardamer
Kulstötningherrardamer
Diskusherrardamer
Släggkastningherrardamer
Spjutkastningherrardamer
Mångkamp
Sjukampdamer
Tiokampherrar

Herrarnas 200 meter vid världsmästerskapen i friidrott 2022 avgjordes mellan den 18 och 21 juli 2022 på Hayward Field i Eugene i USA.[1]

Samtliga pallplatser togs av friidrottare från USA. Noah Lyles tog sitt andra raka VM-guld på 200 meter efter ett lopp på 19,31 sekunder, vilket blev ett nytt världsårsbästa samt amerikanskt rekord. Silvret togs av Kenneth Bednarek och bronset togs av Erriyon Knighton.[2]

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Innan tävlingens start fanns följande rekord:[3]

Rekord Idrottare Tid Plats Datum
Världsrekord  Usain Bolt (JAM) 19,19 Berlin, Tyskland 20 augusti 2009
Mästerskapsrekord
Världsårsbästa  Erriyon Knighton (USA) 19,49 Baton Rouge, USA 30 april 2022
Afrikanskt rekord  Frank Fredericks (NAM) 19,68 Atlanta, USA 1 augusti 1996
Asiatiskt rekord  Xie Zhenye (CHN) 19,88 London, Storbritannien 21 juli 2019
Nord-, centralamerikanskt och karibiskt rekord  Usain Bolt (JAM) 19,19 Berlin, Tyskland 20 augusti 2009
Sydamerikanskt rekord  Alonso Edward (PAN) 19,81 Berlin, Tyskland 20 augusti 2009
Europeiskt rekord  Pietro Mennea (ITA) 19,72 Mexico City, Mexiko 12 september 1979
Oceaniskt rekord  Peter Norman (AUS) 20,06 Mexico City, Mexiko 16 oktober 1968

Program[redigera | redigera wikitext]

Alla tider är lokal tid (UTC−7).

Datum Tid Omgång
18 juli 17:05 Försöksheat
19 juli 18:50 Semifinaler
21 juli 19:50 Final

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Försöksheat[redigera | redigera wikitext]

De tre första i varje heat 0Q0 samt de tre snabbaste tiderna 0q0 kvalificerade sig för semifinalerna.[4][5]

Vind:
Heat 1: +1,0 m/s, Heat 2: 0,0 m/s, Heat 3: +2,1 m/s, Heat 4: +0,5 m/s, Heat 5: +0,4 m/s, Heat 6: +1,0 m/s, Heat 7: -0,3 m/s

Placering Heat Namn Nationalitet Tid Noteringar
1 7 Noah Lyles  USA 19,98 0Q0
2 4 Alexander Ogando  Dominikanska republiken 20,01 0Q0, 0NR0
2 3 Erriyon Knighton  USA 20,01 0Q0
4 3 Luxolo Adams  Sydafrika 20,10 0Q0
5 3 Nethaneel Mitchell-Blake  Storbritannien 20,11 0Q0
6 1 Joseph Fahnbulleh  Liberia 20,12 0Q0
7 3 Yancarlos Martínez  Dominikanska republiken 20,13 0q0
8 5 Fred Kerley  USA 20,17 0Q0
9 6 Filippo Tortu  Italien 20,18 0Q0
10 1 Koki Ueyama  Japan 20,26 0Q0, 0PB0
11 5 Sinesipho Dambile  Sydafrika 20,29 0Q0, 0PB0
12 7 Rasheed Dwyer  Jamaica 20,29 0Q0
13 1 Jerome Blake  Kanada 20,30 0Q0
14 7 Xie Zhenye  Kina 20,30 0Q0
15 1 Joe Ferguson  Storbritannien 20,33 0q0
16 5 Udodi Onwuzurike  Nigeria 20,34 0Q0
17 2 Jereem Richards  Trinidad och Tobago 20,35 0Q0
18 4 Kenneth Bednarek  USA 20,35 0Q0
19 5 Yohan Blake  Jamaica 20,35 0q0
20 1 Joseph Amoah  Ghana 20,40 0SB0
21 6 Guy Maganga Gorra  Gabon 20,44 0Q0, 0NR0
22 4 Tarsis Orogot  Uganda 20,44 0Q0
23 6 Calab Law  Australien 20,50 0Q0, 0PB0
24 7 Owen Ansah  Tyskland 20,52
25 7 Eric Harrison Jr.  Trinidad och Tobago 20,54
26 3 Akeem Bloomfield  Jamaica 20,56
27 2 Aaron Brown  Kanada 20,60 0Q0
28 6 Adam Gemili  Storbritannien 20,60
29 3 Sibusiso Matsenjwa  Swaziland 20,60
30 4 Fausto Desalu  Italien 20,63
31 7 Lucas Vilar  Brasilien 20,65 0SB0
32 5 William Reais  Schweiz 20,71 0SB0
33 2 Shota Iizuka  Japan 20,72 0Q0
34 3 Tinotenda Matiyenga  Zimbabwe 20,72
35 7 Jan Jirka  Tjeckien 20,73
36 5 Aidan Murphy  Australien 20,75
37 2 Shaun Maswanganyi  Sydafrika 20,79
38 2 Simon Hansen  Danmark 20,80
39 2 Shainer Rengifo Montoya  Kuba 20,80
40 4 Mouhamadou Fall  Frankrike 20,83
41 1 Lucas Rodrigues da Silva  Brasilien 20,90
42 4 Hachim Maaroufou  Komorerna 20,91
43 2 Joseph Green  Guam 22,04
44 6 Alonso Edward  Panama 22,08
4 Marcos Santos  Angola 0DSQ0
1 Terrence Talio  Papua Nya Guinea 0DSQ0
6 Andre De Grasse  Kanada 0DNS0
5 Emmanuel Eseme  Kamerun 0DNS0
6 Yuki Koike  Japan 0DNS0

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

De två första i varje heat 0Q0 samt de två snabbaste tiderna 0q0 kvalificerade sig för finalen.[6][7]

Vind:
Heat 1: -0,1 m/s, Heat 2: +1,1 m/s, Heat 3: +0,3 m/s

Placering Heat Namn Nationalitet Tid Noteringar
1 2 Noah Lyles  USA 19,62 0Q0
2 3 Erriyon Knighton  USA 19,77 0Q0
3 2 Kenneth Bednarek  USA 19,84 0Q0, 0SB0
4 2 Jereem Richards  Trinidad och Tobago 19,86 0q0
5 1 Alexander Ogando  Dominikanska republiken 19,91 0Q0, 0NR0
6 1 Joseph Fahnbulleh  Liberia 19,92 0Q0
7 2 Luxolo Adams  Sydafrika 20,09 0q0
8 3 Aaron Brown  Kanada 20,10 0Q0
9 3 Filippo Tortu  Italien 20,10 0PB0
10 3 Yancarlos Martínez  Dominikanska republiken 20,21 0SB0
11 1 Jerome Blake  Kanada 20,29
12 1 Nethaneel Mitchell-Blake  Storbritannien 20,30
13 2 Tarsis Orogot  Uganda 20,35
14 2 Udodi Onwuzurike  Nigeria 20,39
15 3 Xie Zhenye  Kina 20,41
16 1 Sinesipho Dambile  Sydafrika 20,47
17 3 Koki Ueyama  Japan 20,48
18 2 Joe Ferguson  Storbritannien 20,52
19 2 Guy Maganga Gorra  Gabon 20,65
20 1 Fred Kerley  USA 20,68
21 3 Calab Law  Australien 20,72
22 1 Shota Iizuka  Japan 20,77
23 3 Rasheed Dwyer  Jamaica 20,87
1 Yohan Blake  Jamaica 0DNS0

Final[redigera | redigera wikitext]

Finalen startade den 21 juli klockan 19:50.[8]

Vind: +0,4 m/s

Placering Bana Namn Nationalitet Tid Noteringar
1 6 Noah Lyles  USA 19,31 0VB0 0NR0
2 5 Kenneth Bednarek  USA 19,77 0SB0
3 3 Erriyon Knighton  USA 19,80
4 7 Joseph Fahnbulleh  Liberia 19,84
5 4 Alexander Ogando  Dominikanska republiken 19,93
6 2 Jereem Richards  Trinidad och Tobago 20,08
7 8 Aaron Brown  Kanada 20,18
8 1 Luxolo Adams  Sydafrika 20,47

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Men's 200 Metres – Timetable”. worldathletics.org. https://www.worldathletics.org/competitions/world-athletics-championships/oregon22/timetable/bydiscipline/men/200-metres. Läst 15 juli 2022. 
  2. ^ ”Lyles slog Michael Johnsons USA-rekord”. svt.se. 22 juli 2022. https://www.svt.se/sport/friidrott/lyles-slog-michael-johnsons-usa-rekord. Läst 22 juli 2022. 
  3. ^ ”200 Metres Men − Records”. World Athletics. https://worldathletics.org/records/by-discipline/sprints/200-metres/outdoor/men. Läst 15 juli 2022. 
  4. ^ ”Summary – 2022 World Athletics Championships – Men's 200 metres – Heats” (PDF). World Athletics. 18 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-200-M-h----.RS4.pdf. Läst 19 juli 2022. 
  5. ^ ”Results – 2022 World Athletics Championships – Men's 200 metres – Heats” (PDF). World Athletics. 18 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-200-M-h----.RS6.pdf. Läst 19 juli 2022. 
  6. ^ ”Summary – 2022 World Athletics Championships – Men's 200 metres – Semi-finals” (PDF). World Athletics. 19 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-200-M-sf----.RS4.pdf. Läst 22 juli 2022. 
  7. ^ ”Results – 2022 World Athletics Championships – Men's 200 metres – Semi-finals” (PDF). World Athletics. 19 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-200-M-sf----.RS6.pdf. Läst 22 juli 2022. 
  8. ^ ”Results – 2022 World Athletics Championships – Men's 200 metres – Final” (PDF). World Athletics. 21 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-200-M-f----.RS6.pdf. Läst 22 juli 2022. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Världsmästerskapen_i_friidrott_2022_–_Herrarnas_200_meter&oldid=50895119”