Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1992

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1992
Datum28 april - 10 maj 1992
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
12
Värdskap
LandTjeckoslovakien Tjeckoslovakien
SpelplatserBratislava
Prag
Placeringar
Gold medal world centered.svg Guld Sverige
Silver medal world centered.svg Silver Finland
Bronze medal world centered.svg Brons Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher39
Mål241
(6,17 mål per match)
Flest mål
Jarkko Varvio, FIN (9 mål)

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1992 var det 56:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF. Mästerskapet avgjordes i fyra divisioner som A-, B-, C1- och C2-VM. De fyra turneringarna avgjordes som följer:

A-VM i Prag och Bratislava, Tjeckoslovakien under perioden 28 april - 10 maj 1992.
B-VM i Klagenfurt och Villach, Österrike under perioden 2 - 12 april 1992.
C1-VM i Humberside, Storbritannien under perioden 18 - 24 mars 1992.
C2-VM i Johannesburg, Sydafrika under perioden 21 - 28 mars 1992.

Totalt var det 32 landslag anmälda till detta VM – ett nytt rekord för VM i ishockey.

Spelformat[redigera | redigera wikitext]

Detta år genomfördes ett antal förändringar i spelformen. För första gången sedan 1976 spelades VM ett olympiskt år. Anledningen till att införa detta igen låg på det ekonomiska planet så att International Ice Hockey Federation kunde finna mer inkomster. Vidare avgjordes A-VM med 12 lag. Bakom detta beslut låg också finansiella grunder, då man ville förhindra att Tyskland skulle ramla ur A-gruppen. Spelordningen förändrades i A-gruppen så man införde en inledande omgång uppdelad i två grupper om 6 lag. De fyra bäst placerade lagen ur respektive grupp, åtta lag, gick vidare till en utslagningsturnering som inleddes med kvartsfinal, semifinal och avslutades i en direkt avgörande final. De två lagen som placerade sig på den sista platsen i respektive grupp spelade en avgörande match om nedflyttning till B-gruppen. Nytt från detta år var också att ingen europamästare längre utsågs. Sedan 1910 hade traditionen att utse en europeisk mästare pågått, fram till 1933 i egen turnering, förutom 1910 också 1928, 1930 och 1931, men därefter som en del av VM-turneringen, men som efter 1991 års turnering upphörde.

Nymodigheter infördes också i C-gruppen. Ett mål med utökningen av A-gruppen var att C-gruppen i förlängningen skulle fungera som en väntelista innan man kom in i riktigt VM-spel. Men oväntat många lag ville in i ishockeyfamiljen detta år. Nya lag som ville in var Israel, Luxemburg, Grekland och Turkiet, tillsammans med Sydafrika som deltog i VM under 1960-talet. Detta gjorde att IIHF införde D-gruppen igen, dock med förändringen att man namngav den som C2. Den ursprungliga C-gruppen kallades för C1. Bägge grupperna genomfördes med sex lag var. I C1-gruppen ingick de fem lag som spelade i C-gruppen föregående år, samt Australien. I C2-gruppen placerades de fyra nykomlingarna i VM, tillsammans med Sydafrika och Spanien.

De dramatiska förändringarna i Östeuropa hade följdverkningar på detta ishockey-VM. Under hösten 1991 föll Sovjetunionen samman i 12 stater. Innan dess hade de tre baltiska staterna utropat självständighet. Som ersättare till Sovjetunionen utsågs laget från den ryska federationen. Övriga lag från de nya staterna fick kvalificera sig i kommande VM.

Sverige, vars lag bestod av hela 16 debutanter[1], försvarade sin titel från VM 1991 och blev världsmästare för sjätte gången. Efter en synnerligen svag inledning, ökade svenskarna sin spelstyrka från kvartsfinalen och i finalspelet slog man sin ärkerival Finland med 5-2. Detta var Finlands första VM-medalj. Lagen från Ryssland och Kanada överraskade negativt och slutade femma respektive åtta, lagens sämsta placeringar någonsin. Tjeckoslovakien vann sin sista medalj som lag, nästa turnering deltog Tjeckien medan Slovakien fick starta med att kvala in i den lägsta divisionen. Schweiz uppnådde sitt bästa resultat sedan VM 1953 med en fjärdeplats.


A-VM[redigera | redigera wikitext]

Inledande omgång[redigera | redigera wikitext]

De tolv deltagande länderna delades in i två grupper. De fyra bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången. De två sämst placerade lagen i respektive grupp spelade en avgörande match för att avgöra nedflyttning till B-gruppen.

Matcherna spelades i Prag och Bratislava.

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Finland 5 5 0 0 32 8 +24 10
2  Tyskland 5 4 0 1 30 14 +16 8
3  USA 5 2 1 2 14 15 −1 5
4  Sverige 5 1 2 2 14 12 +2 4
5  Italien 5 1 1 3 10 18 −8 3
6  Polen 5 0 0 5 8 41 −33 0




Grupp B[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Ryssland 5 4 1 0 23 10 +13 9
2  Tjeckoslovakien 5 4 0 1 18 7 +11 8
3  Schweiz 5 2 2 1 12 11 +1 6
4  Kanada 5 2 1 2 15 18 −3 5
5  Norge 5 1 0 4 8 16 −8 2
6  Frankrike 5 0 0 5 8 22 −14 0




Nedflyttningsomgång[redigera | redigera wikitext]

De två sämst placerade lagen från respektive grupp spelade mot varandra för att avgöra vem som skulle flyttas ned i B-gruppen.

Polen flyttades ner i B-gruppen inför VM 1993 och ersattes av Österrike som flyttades upp från B-gruppen.

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]


Semifinaler[redigera | redigera wikitext]


Match om tredjeplats[redigera | redigera wikitext]


Final[redigera | redigera wikitext]


B-VM[redigera | redigera wikitext]

Uppflyttad till A-gruppen 1993
Nedflyttad till C-gruppen 1993

B-världsmästerskapet spelades i Klagenfurt och Villach, Österrike. De åtta lagen spelade om en uppflyttningsplats till A-VM 1993 samt för att undvika nedflyttning till C-VM 1993.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
13  Österrike 7 7 0 0 73 4 +69 14
14  Nederländerna 7 5 1 1 53 16 +37 11
15  Japan 7 4 0 3 30 24 +6 8
16  Danmark 7 4 0 3 23 24 −1 8
17  Bulgarien 7 3 0 4 14 38 −24 6
18  Rumänien 7 1 3 3 13 26 −13 5
19  Kina 7 1 1 5 15 50 −35 3
20  SFR Jugoslavien 7 0 1 6 7 46 −39 1

Matcher[redigera | redigera wikitext]











C1-VM[redigera | redigera wikitext]

Uppflyttad till B-gruppen 1993

C1-världsmästerskapet spelades i Humberside i Storbritannien. De sex lagen spelade om en uppflyttningsplatser till B-VM 1993.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
21  Storbritannien 5 5 0 0 62 10 +52 10
22  Nordkorea 5 3 0 2 25 28 −3 6
23  Australien 5 2 1 2 24 26 −2 5
24  Ungern 5 2 0 3 18 33 −15 4
25  Belgien 5 2 0 3 17 24 −7 4
26  Sydkorea 5 0 1 4 18 43 −25 1

Matcher[redigera | redigera wikitext]





C2-VM[redigera | redigera wikitext]

Uppflyttad till C-gruppen 1993

C2-världsmästerskapet spelades i Johannesburg i Sydafrika. De sex lagen spelade om en uppflyttningsplatser till C1-VM 1993.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
27  Spanien 5 5 0 0 114 5 +109 10
28  Sydafrika 5 4 0 1 55 18 +37 8
29  Grekland 5 3 0 2 36 31 +5 6
30  Israel 5 1 1 3 22 42 −20 3
31  Luxemburg 5 1 1 3 20 73 −53 3
32  Turkiet 5 0 0 5 11 89 −78 0

Matcher[redigera | redigera wikitext]








Total slutställning[redigera | redigera wikitext]

A-VM 1992
Guld  Sverige
Silver  Finland
Brons  Tjeckoslovakien
4  Schweiz
5  Ryssland
6  Tyskland
7  USA
8  Kanada
9  Italien
10  Norge
11  Frankrike
12  Polen
B-VM 1992
13  Österrike
14  Nederländerna
15  Japan
16  Danmark
17  Bulgarien
18  Rumänien
19  Kina
20  SFR Jugoslavien
C1-VM 1992
21  Storbritannien
22  Nordkorea
23  Australien
24  Ungern
25  Belgien
26  Sydkorea
C2-VM 1992
27  Spanien
28  Sydafrika
29  Grekland
30  Israel
31  Luxemburg
32  Turkiet

Skytteliga[redigera | redigera wikitext]

Plac. Namn Land Mål Pass Poäng
1 Jarkko Varvio Finland 9 1 10
2 Mikko Mäkelä Finland 2 8 10
3 Dieter Hegen Tyskland 7 2 9
4 Tomas Jelinek Tjeckoslovakien 4 5 9
5 Robert Svehla Tjeckoslovakien 4 4 8
6 Mika Nieminen Finland 3 5 8
7 Mats Sundin Sverige 2 6 8
8 Timo Saarikoski Finland 3 4 7
9 Timo Jutila Finland 2 5 7
  Rauli Raitanen Finland 2 5 7

IIHF:s val av bästa spelare[redigera | redigera wikitext]

All star team[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995.