Värmlands nation, Uppsala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Värmlands nation
Från höger till vänster Värmlands nations hus, Oxenstiernska huset (Juridicum) och Skytteanum (Statsvetenskapliga institutionen)
                                           
Latinskt namn Natio Wermelandica
Tidigast omnämnd 1660
Inspektor Lars Burman
Antal medlemmar 2800
Adress Nedre Slottsgatan 2
753 09 Uppsala
Webbplats varmlandsnation.se

UppsalaUniversitetsSigill.png
Studentnationer vid
Uppsala universitet


Stockholms · Uplands · Gästrike-Hälsinge · Östgöta · Västgöta · Södermanlands-Nerikes · Västmanlands-Dala · Smålands · Göteborgs · Kalmar · Värmlands · Norrlands · Gotlands Kuratorskonventet
Värmlands nationsgrav på Uppsala gamla kyrkogård.

Värmlands nation, en av tretton nationer vid Uppsala universitet. Värmlands nations upptagningsområde motsvarar Karlstad stift, det vill säga landskapen Värmland och Dalsland. Något formellt krav på anknytning till något av dessa landskap finns numer inte. Nationen har ett brett utbud av verksamheter, förutom nationens restaurang-, café-, pub- och festverksamhet finns även ett bibliotek att låna skön- och kurslitteratur. Dessutom finns möjligheter att söka stipendier, erhålla handlån, fika eller surfa på internet. Övriga verksamheter är: fotografering, idrott, körsång och spex. Nationshuset i rött tegel är ritat av Ragnar Östberg och stod färdigt 1930.

Kuratelet utgörs för närvarande (vårterminen 2016) av den eminente förste kuratorn (1Q) Oscar Flores, den fagra andre kuratorn (2Q) Sofie Laurent och den mäkta berömda tredje kuratorn (3Q) Amanda Andersson. Flores och Laurent blev ämbetsmän vid nationen 2012 och har sedan dess utmärkt sig inom så vitt skilda områden som ölinventering och tidningsskapande, utöver lysande insatser inom nationens klubbverk. Andersson kom till nationen så sent som 2015 men har gjort stora insatser för dess verksamheter, bl.a. sägs hon vara den första person som lyckats sitta igenom en hel Ärtmiddag (se beskrivning nedan) utan att sjunga fel på en enda sång. Andersson lär också, under mystiska omständigheter, låtit måla ett porträtt av sig själv som hänger i nationens källarbelägna helgedom.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Värmlandsstudenter slöt sig samman så tidigt som i slutet av 1500-talet men först 1660 bildas ett organiserat nationsliv i och med att Värmlands nations stadgar skrevs. Nationen hade sina sammankomster hemma hos sin inspektor den första tiden. När medlemsantalet växte så var man tvungen att leta efter egna lokaler. Man förde till att börja med ett kringflackande liv i olika tillfälliga lokaler runt om i Uppsala tills man slutligen fick mer permanenta lokaler i det Oxenstiernska huset.

Nationshuset[redigera | redigera wikitext]

År 1826 initierade Erik Gustaf Geijer, dåvarande inspektor, bygget av ett eget nationshus åt värmlänningarna genom att starta en fond för ändamålet. Hans tanke var att huset skulle hysa nationens boksamlingar och ge rum för sammankomster, "litterära, musikaliska och gymnastiska öfningar". Det var på 1870-talet som en permanent lösning stod för dörren, och 1874 köptes en tomt i kv. S:t Erik av nationen, vilket är samma tomt som idag nationshuset ligger på.

Det finns tidiga skisser på att en storstilad tennisbana. Möjligheten gavs när den trogne värmlänningen Jonas Bjurzon år 1883 donerade den betydande summan av 30.000 kronor till "uppbyggandet af ett Nations-Hus af sten". Men alla planer blev inte verklighet och det dröjde innan huset stod färdigt. Det var under hösten 1910 som byggnadsfrågan kom på tal igen, då genom nationens förste kurator Helge Kjellin. Denne frågade sin bror Elis Kjellin, som var arkitekt i Stockholm, om han kunde göra ett förslag till nationen på en byggnad, varpå han svarade ja. Uppdraget var inte officiellt, så nationen behövde inte ta ställning till de förslag som Elis lämnande in. Men nu var åtminstone diskussionen igång och det hände som så att även en förfrågan gick till Elis mer kände kollega Ragnar Östberg. Detta skedde hösten 1912 och gjordes av det årets förste och andre kuratorer, Arne Westgren, och Hugo Stenbeck. Att just Östberg blev den som tillfrågades var inte så oväntat då han vid denna tid började anses vara den främste arkitekten i sin generation. Östberg hade skapat detta rykte främst via sina många villabyggen och privatbostäder. Han uttryckte även ett starkt ogillande till 1800-talets arkitekturideal och blev därför även sedd som talesman för en ny tid och andra livsideal.

Ragnar Östberg lämnade ett förslag till nationen i maj 1913. Redan vid höstterminen samma år beslöt man sig att gå vidare med planerna. Östberg kunde därför fortsätta med skisserna och huvudritningarna kunde levereras i maj 1914. Nationen hade nu allt för ett byggnaden kunde börja uppföras, tomten, medlen och ritningar från arkitekten. Men så kom kriget, och priserna for i höjden, vilket resulterade i att ett besluts togs av nationen i november att vänta med byggstarten. Efter detta låg planerna flera år i dvala. Det var inte förrän i slutet av 1925 som planerna på nytt kom upp för diskussion. Men nu ansågs Östbergs tidigare ritningar förlegade, varpå man bad arkitekten att bearbeta dessa. Detta kom dock inte som en överraskning för Östberg, som själv hade letat upp sina gamla ritningar för Värmlands nation efter att Stockholms stadshus fullbordats 1923. Östberg saknade då uppdrag och hade under 1924 hittat sin gamla ritningar för nationen och tyckt att det var orättvist att dessa fallit i glömska på grund av krigsåren. Östberg kunde runt 1925 tillsammans med den nyinvalda landsmannen Paul Mohn tända nationens intresse för att genomföra en nybyggnad.

Värmlands nation 2014

År 1926 kunde Östberg på nytt presentera ett förslag som var väsentligt likt det hus vi kan se idag. I ritningarna kunde de se att hallen med sin stora trappa blev ett huvudrum. Entrén fick ett långsmalt kapprum och där vi kan se en bred trapp, något som visade att Östberg inte förlorat sin förkärlek till processionsartade vägar in i en byggnad. Fasaderna med det höga taket och de enkla pilastrarna gör att tankarna går till holländskt och svenskt 1600-tal. Efter att nationen sett Ragnar Östbergs nya ritningar togs beslutet den 14 maj 1926 ett ge uppdraget till denne. Huvudritningarna från Östberg kom i mars 1927. Det var först våren 1929 som själva byggarbetet kunde ta fart. Till byggmästare valdes Anders Diös. Byggnadskommittén som tillsattes leddes av Harald Eklund, förste kurator 1926 och blev sedan professor i religionsfilosofi. Det var först vid slutet av bygget som Ragnar Östberg insåg vilken gärning de gjorde detta kvarter som tidigare bestod av kåkbyggnader, arkitekten skrev själv "det stora ansvaret som arkitekt för detta nationsbygge vid foten av Svea rikes domkyrka och Helga Trefaldighets kyrka".

Värmlands nation 2014

Först den 11 oktober 1930 invigde Kung Gustav V, vald till Förste hedersledamot 1877, Värmlands nationshus vid Riddartorget. Andra celebriteter som närvarade denna dag var Östen Undén, han var där i form av representant för universitetet, den kyrkliga närvaron stod ärkebiskop Nathan Söderblom för, hembygden representerades av den värmländske landshövdingen Unger och biskop Eklund. Östberg ville att det nya nationshuset skulle samspela med sin omgivning runt Riddartorget och därför valdes tegel för att efterlikna domkyrkans fasad.

Det nya nationshuset speglade den sociala roll som en nation hade vid denna tid, och även de som inte kunde närvara vid invigningsceremonin ville visa sin uppskattning för att Värmlands studentnation fått ett nytt hus. Selma Lagerlöf skickade exempelvis ett telegram som löd på följande vis:

Värmlands nationshus 2013

Lycka till med nya huset

aldrig något fel med ljuset

aldrig värmepannan tom

må desslikes snilleflamman

låga så i knog som gamman

hjärtvärmen håll samman

värmlandsbarnens helgedom.


Inför 350-årsjubileet 2010 renoverades delar av nationshusets inre samt dess gästentré från maj till september 2009. Bland annat installerades en till hiss i huset, som går ända från entréplan till vindsutrymmet, lokalerna handikappanpassades och flera nya golv lades.

Wermlandus - nationens egna tidning[redigera | redigera wikitext]

Det var under årets första landskap 1960 som det bestämdes att Värmlands nation skulle ha sin alldeles egna nationstidning. Det var den dåvarande förste kuratorn, Carl-Wedig Geijer, som tog initiativet till det, och var något som gjordes i samband med nationens 300-årsjubileum. Tidningen skulle komma ut fyra gånger per år, och då innan varje satt landskap. Till en början var det lite oklart vad tidningen skulle heta, och den har haft lite olika namn. Första numret kallades helt sonika för "Nationsbladet", men det tyckte snabbt redaktionen var aningen "oorginellt", och ändrades sedan till "Pst!" inför andra numret. Men efter detta nummer ansåg flera av läsarna att detta var svåruttalat och krångligt att säga. Det var först tredje gången gillt som namnet blev spikat, så vid det tredje numrets utskick hade tidningen fått namnet "Wermlandus, vilket det har än idag. På första sidan av det första numret kunde man läsa: "Avsikten med detsamma är att försöka åstadkomma ett kontaktorgan, vari kuratorer och andra ämbetsmän på ett måhända behändigare och trevligare sätt än tidigare kan meddela sig med landsmännen. Förut har ju landskapskallelser, terminsprogram, stipendiekungörelser, etcetera skickats ut brevledes eller tillkännagetts på nationens anslagstavlor, men detta har visat sig både kostsamt och opraktiskt, varför detta blad kan betraktas som ett rationaliseringsförsök."

Namnet på nationstidningen kommer från klassiska benämningen på en student från Värmland och Dalsland, men det står också för det latinska ordet för Värmland.

Wermlandus är det enda som Värmlands nation skickar hem till sina medlemmar, och i tidningen har åtminstone två moment alltid varit återkommande - nationens landskapskallelse och en 1Q-spalt. Tidningen skickas ut till medlemmar, seniorer samt hedersledamöter.

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

På nationen finns följande föreningar:

-Värmlands nations kör

-Idrottsföreningen

-Sportföreningen Värmlands nation

-VärmLands nationsband

- "Spex"föreningen Gleedarna

-Benwermarna

-Teaterföreningen under ledning av ordförande, tillika spexdirektör, Adrian Ribbing.

-Fotoföreningen (vilande för närvarande)

-Wermeslaget (vilande för närvarande)

Bostäder[redigera | redigera wikitext]

Nationshuset i 2010

Nationshuset stod färdigt 1930, och det dröjde nu inte länge innan nationen kände sig mogen att bygga på nytt. År 1935 togs frågan upp om det inte var dags att bygga studenthem för nationens räkning. Det var vanligt i andra europeiska städer att uppföra studentbostäder men i Sverige hade detta ännu inte slagit genom i någon större skala. Den donation som nationen hade fått 1901 av psykiatriprofessorn Nils Gustaf Kjellberg, Sveriges förste kliniska lärare i psykiatri, skulle nu användas till detta ändamål. I maj 1935 gjordes en utredning för att kunna genomföra bygget, och vid höstterminen 1936 var huset klart för inflytt. Den bestod då av 32 studentrum. Byggnaden döptes till Fyllebo (idag Phyllebo), och den har även kallats för Ekeby och kavaljersflygeln, dock aldrig på papper. Anledningen till att det fick namnet Fyllebo var att det i byggnadens närhet låg ett kristet nykterhetsboende med namnet Nykterbo. Denna byggnad, Fyllebo, blev den andra byggnaden i Uppsala ämnad för studenter, den första var Studentkårens hus vid Öfre Slottsgatan. Denna byggnad var dock det första studentbostadshus som byggdes av en nation. I och med detta bygga var Värmlands nation vid denna tid ägare av fem stycken byggnader i Uppsala. Till dessa räknades Oxenstiernska huset, där många landsmän åt i Lindholms matsalar, Söderbomska huset, där professor Runestam bodde, och Stadshotellet, där man brukade äta efter landskap, seniorskollegium och byggnadssammanträden.

Phyllebo och Dygdebo ligger på Torsgatan och Götgatan i Uppsala. Phyllebo består av studentrum i korridorer. Dygdebo kallas de nio lägenheter som finns i studenthemmen. Sedan hösten 2008 har nationen även 50 lägenheter i ekonomikumparken i ett hus som kallas för Rackarbo.

Ärtmiddagen[redigera | redigera wikitext]

Ärtmiddagen har en lång tradition vid Värmlands nation och äger rum två gånger per år, en gång i mars och en gång i oktober. Middagen uppkom under beredskapstiden när det var ont om mat att få tag på och människor behövde leva sparsmakat. Landsmännen vid nationen ville ändock försöka ge sina medlemmar en trevligare vardag i samband med de första krigsåren och middagen sattes upp improviserat. Den fick snabbt fäste och uppskattning och har sedan dess varit ett stående inslag i nationens evenemangskalender.

Middagen ser alltid likadan ut, så mycket av traditionen ligger även i det. Det är sill och snaps, ärtsoppa och varm punsch, pannkakor och svartvinbärsbrännvin. En annan återkommande tradition är talen. Talen måste vara parodier på vetenskapen och vetenskapliga framställningar. Förste kuratorns uppdrag med sitt tal är att ge en analys av ärtan, medan andre kurator ska ge nya rön om Värmlands grundläggare Olof Trätälja.

En Ärtmiddag som gått till historien är 1964:års middag under höstterminen. Det var äntligen dags att installera statsminister Tage Erlander. Erlander hade varit statsminister i Sverige sedan 1946, och blev vald till hedersledamot vid Värmlands nation år 1961, men först tre år senare var det dags för installationen. Dåvarande förste kurator, Ulf Henricsson, höll ett tal till ärtan som färgades av statsministerns politiska ställning. Därför blev hyllningen till den röda ärtan, lingonet, som flera menar är för värmlänningar särskilt kär, speciellt till nävgröt och fläsk. Henricsson återkopplade till lingon även i installationstalet av Tage Erlander, med en hänvisning till den bok som Per Meurling skrivit om statsministern, där Tage som student i Lund hade drygat ut sina inkomster genom lingonförsäljning. Tage fick lingonlådor hemifrån Ransäter och sålde dem på torget i Lund. Före avsalu klassade han lingonen så här:

Klass I Extra prima torgbär

Klass II Prima torgbär

Klass III Sekunda torgbär

Klass IV Ruttna lingon

Klass V Extra prima exportbär

Henricsson menade sedan på att det hade varit tur för Sverige att Erlander inte blivit handelsminister, utan att han istället fick en betydligt ofarligare post i regeringen.

Sedan tågade den Värmländska marinen in i form av nationens dåvarande 2Q som hade varit och utforskat Fyris källor. Amiralflaggan överlämnades till den överbefälhavare som ansågs självklar, nämligen nationens dåvarande inspektor Bror Rexed. Inspektor tackade för överlämnandet, och vände sig sedan till statsministern för att i sin tur utnämna honom till hedersamiral och överste befälhavare av den Värmländska marinen och överlämnade amiralsflaggan till honom. Detta tackade Erlander för och ville även han i sin tur ge Rexed en hedersutmärkelse, och han fick då bli ny överbefälhavare över Harpsundsflottan. Något som i sin tur gjorde att han dessvärre fick avsätta den nuvarande överbefälhavaren, ministerpresidenten i Sovjetunionen Nikita Chrusjtjov, en post denne fått vid ett tidigare besök samma år vid Harpsund där han blev överbefälhavare och bordat flottans flaggskepp, Harpsundsekan. Stort jubel bland de närvarande middagsgästerna.

Strax därefter smög sig statsministerns pressekreterare in under middagen i biblioteket för att kalla ut Erlander för att ta ett telefonsamtal i klubbmästeriet. Tillbaka kom Erlander och såg oroad ut, och han ville berätta för landsmännen vad hans tillfälliga sorti hade berott på. Han kunde berätta att Chrusjtjov inte bara blivit avsatt här i Sverige utan även i Sovjetunionen. Värmlänningarna började skratta och jubla, och tyckte att Erlander hade stort sinne för humor. Statsministern fick dock intyga att detta på inget sätt var ett skämt. Chrusjtjov hade avsatts under ett hemligt möte med de styrande i Sovjetunionen, och därpå ersatts av Leonid Bresjnev och Alex Kosygin. Mycket allvarligt ansåg Erlander. Men statsministern stannade kvar för kaffe och avec, begav sig hem först på småtimmarna med regeringsbilen. Världshistoria hade just hänt under nationens tak.

Jörgen Ullenhag, före detta 1Q och riksdagsledamot, kunde senare berätta att ärtmiddagen hade fått en fortsättning i Stockholm. Erlander ska nämligen ha berättat om kvällen för sin nära vän professor Gösta Tunevall och sagt: "nu säger di på UD att dä ä mitt fel att Krusse avgeck. Men då säger ja te dôm på UD att dä ä det INTE, för jag hade ingen aning ôm att Krusse var så snarstôcken".

Frödingfika[redigera | redigera wikitext]

Nationen anordnar varje år den 22 augusti en kransnedläggning vid Gustaf Frödings grav för att högtidlighålla minnet av författaren. Gemensamt tågar de som vill närvara från nationshusbyggnad med fanbärare och krans till Uppsala gamla kyrkogård. Oftast brukar något skrivet av Fröding högläsas vid graven efter att kransen lagts på sin plats. Efter kransnedäggningen följer ett så kallat Frödingfika i Värmlands nationshus. Anledningarna till varför nationen högtidlighåller just Frödings minne är flera - han var både medlem vid Värmlands nation under sin studietid i Uppsala, han skrevs in höstterminen 1880 men slutförde aldrig sina studier, och han blev sedan år 1910 även hedersledamot vid nationen, ett år före hans död. Nationen kom sedan att ha hand om Frödings grav, vilket också ses som en av anledningarna. Frödingfikat hålls just den 22 augusti då det är författarens födelsedag.

Gustaf Frödings grav[redigera | redigera wikitext]

Nationen har också till uppgift att vårda Gustaf Frödings grav som ligger på Uppsala Gamla kyrkogård. Värmlands nation lovade Frödings systrar, Cecilia och Hedda, att vårda dennes grav för all framtid, vilket nationen gör än i dag. Nationen stod även för kostnaden av gravstenen tillsammans med stora delar av Uppsalas övriga studentliv, och gravstenen utformades av Carl Eldh. År 2010 fick även systrarna till Fröding egna gravstenar, något de inte haft tidigare då deras gravar låg omarkerade. Även detta påkostade Värmlands nation.

Rally Monte Carl[redigera | redigera wikitext]

Rally Monte Carl (RMC) är ett rebusrally som körts av nationen varje termin sedan starten våren 1965. Det har numera omkring 170 deltagare fördelade på ca 22 lag. Rallyt arrangeras en lördag, vanligen i mitten av april och i slutet av september.

Varje lag utgörs av ett fordon - i regel en minibuss men även bil förekommer - med ca 5-9 deltagare. De tävlande tillbringar en heldag på den uppländska landsbygden för att ha trevligt och kämpa mot andra lag. RMC är inte en hastighetstävling, även om det finns ett betydande tidsinslag i tävlingsformen.

Kuratelet[redigera | redigera wikitext]

Nationen leds av ett kuratel, bestående av 1Q, 2Q och 3Q. Förste kurator (1Q) ansvarar för organisationen i sin helhet. Denne ser bland annat till så att alla medlemmar är ordentligt registrerade, att verksamheten går bra och att nationens regelverk följs.1Q är även nationens talesperson och ansvarig utåt den "vanliga" världen med bland annat myndighetskontakt. Andre kurator (2Q) är ekonomiskt ansvarig på nationen. 2Q är ansvarig för nationskassan, betalar fakturor, betalar ut löner, fixar skatter, handhar nationslån och säger till resten av de aktiva när de gör av med för mycket pengar. Tredje kurator (3Q) är praktiskt ansvarig för all verksamhet på nationen. 3Q är den som ser till att det alltid finns någon som sköter alla uppgifter som behöver genomföras och att nationens olika evenemang marknadsförs. 3Q är personalansvarig, arbetsleder och utbildar ämbetsmän som är involverade i den dagliga verksamheten.

Hedersledamöter (urval)[redigera | redigera wikitext]

Här under följer ett urval från några av nationens hedersledamöter, förr som nu.

H.M. Gustaf V, kung av Sverige 1907-1950

H.K.H. Prins Carl Philip, hertig av Värmland

Lars Burman, författare, överbibliotekarie

Karin Söder, f.d. utrikesminister

Inger Sandberg, författare

Lars Löfgren, författare

Selma Lagerlöf, författare, nationens förste kvinnliga hedersledamot

Ingemar Eliasson, f.d. landshövding

Håkan Hagegård, hovsångare

Sven-Erik Magnusson, musiker

Solveig Ternström, skådespelare

Bengt Berg, poet

Eva Eriksson, f.d. landshövding

Bengt Olson, konstnär

Rolf Ekéus, f.d. ambassadör

Jan von Bonsdorff, professor konstvetenskap

Lars Lerin, konstnär

Bengt Alsterlind, journalist, tv-profil

Gunilla Gren-Eklund, indolog

Nils Hasselmo, f.d. rektor University of Minnesota

Pontus Wikner, filosof

Tage Erlander, politiker

Oxenstiernska huset - gamla nationshuset[redigera | redigera wikitext]

Vännationer[redigera | redigera wikitext]

Andra vänorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Bemärkta äldre kuratorer[redigera | redigera wikitext]

  • Erik Fernow (1735-1791), Värmlandshistoriker och präst. Kurator 1762.
  • Gunnar Arpi. Kulturgeograf m.m. Inspektor under 1980-talet.

Inspektorer[redigera | redigera wikitext]

Nationens nuvarande inspektor är Lars Burman, professor i litteraturvetenskap.


Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Eva Ahl m.fl. (red.) (2000). Minns du hur ödet oss förde tillhopa ...? Nylands nations och Värmlands nations gästvänskapsförbund 125 år. Helsingfors: Nyland; samlingar utgivna av Nylands nation XI. ISBN 952-91-3105-4, ISSN 99-0853328-2 
  • Lars Burman m.fl. (red.) (2006). Nödder att bo vid Fyris å. Värmlänningar i Uppsala under fyra århundraden. Uppsala: Nationen och hembygden; skriftserie utgiven av Värmlands nation i Uppsala och Värmlands nations kamratförening XVII. ISBN 91-631-9033-8, ISSN 0349-1900 
  • E.H. Lind (1877). Värmlands nations historia. Jämte förteckning öfver dess medlemmar från år 1595 till 1877. Uppsala 
  • Birger Lindskog m.fl. (red.) (1979). Värmlands i Uppsala. En nationshistorik. Karlstad: Nationen och hembygden; skriftserie utgiven av Värmlands nation i Uppsala och Värmlands nations kamratförening XI. ISSN 0349-1900 
  • Erik Gren, Ernst Öman (2000). Värmlands nation i Uppsala 1595–1677 : matrikel, med register. Uppsala: Nationen och hembygden; skriftserie utgiven av Värmlands nation i Uppsala och Värmlands nations kamratförening XVI. ISBN 91-630-9233-6, ISSN 0349-1900 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]