Västindisk tornuggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Västindisk tornuggla
Tyto pollens.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljTornugglor
Tytonidae
SläkteTyto
ArtVästindisk tornuggla
Tyto pollens
Vetenskapligt namn
§ † T. pollens
AuktorWetmore, 1937[1]
Hitta fler artiklar om fåglar med

Västindisk tornuggla[2] (Tyto pollens) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen tornugglor inom ordningen ugglefåglar.

Fågeln levde i de gamla tallskogarna på ön Andros i Bahamas. Den var mycket stor, nära en meter hög, flygoförmögen och häckade i hålor. Den är känd från subfossila benlämningar funna i grottor. Där har man också hittat restera av vad som troligen var dess huvudsakliga föda, stora endemiska gnagare i släktet Geocapromys. När ön koloniserades på 1500-talet levde ugglan jämsides med människan fram till dess att skogarna fälldes, en trolig orsak till att den dog ut.[3]

Den västindiska tornugglan kan ha utgjort inspirationskälla för legenden om chickcharney, en nattlevande och illasinnad imp med tre tår och som kunde vrida huvudet 360°. Enligt legenden skulle den som störde chickcharneyn drabbas av stor olycka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hume J P & Walters M (2012) Extinct Birds. A & C Black (Poyser Imprint).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wetmore, Alexander (1937). ”Bird Remains from Cave Deposits on Great Exuma Island in the Bahamas”. Bulletin of the Museum of Comparative Zoology at Harvard College 80: sid. 427–441. http://www2.nrm.se/ve/birds/sape/GlobalOwlProject/Fossil_owls/Tyto%20pollens%20%28Wetmore%29%201937.pdf. 
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ Marcot, Bruce G. (1995). Owls of old forests of the world. General Technical Reports. Portland, Oregon: U.S. Department of Agriculture, Forest Service, Pacific Northwest Research Station. sid. 26. http://www.fs.fed.us/pnw/publications/gtr343/GTR-343c.pdf