Västindisk tornuggla

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Västindisk tornuggla
Tyto pollens.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljTornugglor
Tytonidae
SläkteTyto
ArtVästindisk tornuggla
Tyto pollens
Vetenskapligt namn
§ † T. pollens
AuktorWetmore, 1937[1]
Hitta fler artiklar om fåglar med

Västindisk tornuggla[2] (Tyto pollens) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen tornugglor inom ordningen ugglefåglar.

Fågeln levde i de gamla tallskogarna på ön Andros i Bahamas. Den var mycket stor, nära en meter hög, flygoförmögen och häckade i hålor. Den är känd från subfossila benlämningar funna i grottor. Där har man också hittat resterna av vad som troligen var dess huvudsakliga föda, stora endemiska gnagare i släktet Geocapromys. När ön koloniserades på 1500-talet levde ugglan jämsides med människan fram till dess att skogarna fälldes, en trolig orsak till att den dog ut.[3]

Den västindiska tornugglan kan ha utgjort inspirationskälla för legenden om chickcharney, en nattlevande och illasinnad imp med tre tår och som kunde vrida huvudet 360°. Enligt legenden skulle den som störde chickcharneyn drabbas av stor olycka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hume J P & Walters M (2012) Extinct Birds. A & C Black (Poyser Imprint).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wetmore, Alexander (1937). ”Bird Remains from Cave Deposits on Great Exuma Island in the Bahamas”. Bulletin of the Museum of Comparative Zoology at Harvard College 80: sid. 427–441. http://www2.nrm.se/ve/birds/sape/GlobalOwlProject/Fossil_owls/Tyto%20pollens%20%28Wetmore%29%201937.pdf. 
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ Marcot, Bruce G. (1995). Owls of old forests of the world. General Technical Reports. Portland, Oregon: U.S. Department of Agriculture, Forest Service, Pacific Northwest Research Station. sid. 26. http://www.fs.fed.us/pnw/publications/gtr343/GTR-343c.pdf