Västlig purpurhöna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Västlig purpurhöna
Porphyrio porphyrio, Pêra, Algarve, Portugal 2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläktePurpurhöns
Porphyrio
ArtPurpurhöna
P. porphyrio
Vetenskapligt namn
§ Porphyrio porphyrio
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Västlig purpurhöna[1] (Porphyrio porphyrio) är en stor och färgglad rall som förekommer i västra Medelhavsområdet. Fram tills nyligen inkorporerades ytterligare purpurhöns i både Afrika, Asien och Australien i arten, då under namnet purpurhöna.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Västlig purpurhöna är en mycket stor och elegant rall, med en kroppslängd på 45-50 centimeter. I flykten syns benen dingla och vingslagen snabbt vevande. Fjäderdräkten är blå- och lilaskimrande med vita stjärtundertäckare. Den stora näbben är röd, liksom näbbskölden ovan och benen med tydligt långa tår. Ungfågeln är något mattare och på undersidans mitt med inslag av gråvitt, i början mer grårosa på näbb och ben.[2]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Västlig purpurhöna är mycket ljudlig med rik repertoar. Ofta hörs utdragna upprepade nasala tutanden, ibland även mer mekaniska spruckna drillar. Kontaktlätet är ett smackande tjuck.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Västlig purpurhöna är huvudsakligen stannfågel i västra Medelhavsområdet, närmare bestämt kustnära nordvästra Afrika, södra Portugal, Spanien, Balearerna, Sardinien och Sicilien. Populationen på Iberiska halvön har spätts på av reintroduktionsprogram i Portugal och nordöstra Spanien, vilket har fått den att även kolonisera södra Frankrike. Små naturaliserade bestånd finns även på fastlandet i Italien.[3]

Som tillfällig gäst har västlig purpurhöna påträffats i Gibraltar, på Korsika samt på Malta. Det finns ett antal äldre fynd från Cypern, Grekland, Kroatien, Madeira, Tyskland, Ungern och Österrike som föregår artens urskiljning, varför arttillhörigheten är oklar.[3]

Artstatus[redigera | redigera wikitext]

Tidigare behandlades västlig purpurhöna som nominatformen av arten purpurhöna, och vissa gör det fortfarande. DNA-studier från 2015[4] visar dock att purpurhönan är parafyletisk gentemot nyzeeländska arten sydötakahe (P. hochstetteri). Författarna till studien rekommenderar att purpurhönan därför delas upp i hela sex arter:

De båda tongivande internationella auktoriteterna IOC och Clements et al har följt dessa rekommendationer och 2020 följde även Birdlife Sveriges taxonomikommitté efter. BirdLife International behandlar dem dock fortfarande som en och samma art.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Västliga purpurhönan förekommer i små sjöar och kärr med låg växtlighet som starr, kaveldun och starr, gärna med brutna stjälkar att kliva på. Olikt andra rallar kan den ses kliva högt upp i vassruggarna. Ibland ses den även simma.[2]

Fågeln är en allätare, men intar mest vegetabilisk föda. Den häckar mellan mars och juni.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner ännu inte västlig purpurhöna som egen art och bedömer därför inte dess hotstatus. Beståndet i Europa beräknas utgöras av 9.600-51.000 par, men dessa består även av individer från seistanicus, del av gråhuvad purpurhöna.[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  2. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 126. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 85. ISBN 978-84-941892-9-6 
  4. ^ García-R, J.C., and S.A. Trewick (2015), and speciation in purple swamphens (Rallidae: Porphyrio), Auk 132, 140-155.
  5. ^ Taylor, B. (2018). Purple Swamphen (Porphyrio porphyrio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53681 26 september 2018).
  6. ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.