Vågå kommun

Vågå kommun
Vågå kommune
Kommun
Jotunheimen
Kommunflagga
Vågå kommunvapen
Land Norge Norge
Fylke Innlandet fylke
Koordinater 61°52′30″N 9°5′45″Ö / 61.87500°N 9.09583°Ö / 61.87500; 9.09583
Centralort Vågåmo
Area 1 330 km² (2020)[4]
 - land 1 252,56 km² (2020)
 - vatten 77,44 km²
Folkmängd 3 532 (2023)[5]
Befolkningstäthet 3 invånare/km²
Grundad 1838
 - Avträdda områden Heidals kommun och Sels kommun (1908)[1]
Sels kommun (1965)[2]
Politik  
 - Kommunstyrelsens
ordförande
Harald Sve Bjørndal (2019–) (Bygdalista for tverrpolitisk samarbeid)[3]
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Kommunkod 3435 (2020–)
0515 (–2019)
Geonames 3133054
Målform nynorska
Översiktskarta
Översiktskarta
Översiktskarta
Wikimedia Commons: Vågå
Webbplats: https://www.vaga.kommune.no/
Redigera Wikidata
"Årestue" i kommunen

Vågå kommun (norska: Vågå kommune) är en kommun i Innlandet fylke i Norge. Den ligger i Gudbrandsdalen och administrativt centrum är Vågåmo. Socknen Vaage etablerades som kommun 1 januari 1838 och Sels kommun samt Heidals kommun separerades från kommunen för att bli egna kommuner den 1 januari 1908.[6]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Vågå kan komma från fornnordiskans vega som betyder resa. Området ligger i en uråldrig östvästlig rutt som nämns i Heimskringla. Det fornnordiska ordet kan dock komma från Vaga, ackusativ- och dativform av Vagi, vilket var ursprungsnamnet för sjön Vågåvatn.[7]

Innan 1918 skrevs namnet Vaage, då det ändrades till Vaagaa. 1921 ändrades stavningen åter till dagens Vågå.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Vågå gränsar i norr till Lesja kommun, i öst till Dovre och Sel kommun, i sydväst till Nord-Fron kommun, i syd till Vang och Øystre Slidre kommun, samt i väst till Lom kommun. Det finns två tätorter i kommunen, Vågåmo och Lalm.

Kommunen ligger i ett bergigt område precis norr om Jotunheimen nationalpark, väst om Rondane nationalpark, och syd om Dovrefjell. Den högsta punkten är Surtningsuen med en höjd på 2 368 meter över havet. I kommunen finns en bergsväg till toppen av det 1 618 meter höga berget Jetta, som ger utsikt över Gudbrundsdal och de kringliggande nationalparkerna.[8]

Floden Otta rinner från Skjåk kommun ner i Vågavatn och fortsätter vid Vågmo genom Ottadalen ut ur kommunen och rinner ut i Gudbrandsdalslågen i Sel kommun.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Vågå ligger i Jotunheimens regnskugga. Området har därför kontinentalt klimat, med varma somrar, kalla vintrar och mycket låg nederbörd. Vissa år faller mindre än 300 millimeter nederbörd.[9] Det torra klimatet gör att kommunen lockar många hängflygare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De äldsta historiska fynden är från äldre stenåldern i form av pilspetsar och boplatser bland annat vid sjön Tesse drygt en mil sydväst om centralorten[10]. Trakten har därefter varit bebyggd och Vågå omnämns i Heimskringla av Snorre Sturlasson. Historien berättar att kung Olav den helige stannade flera nätter i Lesja, fortsatte söderut över höglanden till Ottadal och den vackra byn som låg på båda sidorna om älven Otta. Kung Olav stannade där i fem dagar, och kallade befolkningen i Vågå, Lom och Heidal till ett ting. De fick veta att de antingen måste konvertera till kristendom och ge sina söner som gisslan, eller få sina hem nerbrända. Enligt historien lydde många kungens order.[11]

Vågå stavkyrka är den näst äldsta stavkyrkan i landet, byggdes runt 1150 och var ursprungligen tillägnad Petrus. Även om kyrkan byggdes om till en korskyrka på 1600-talet, är portalen och väggplankorna original. Dopfunten kommer från kyrkans ursprungsutseende och krucifixet i gotisk stil är från 1200-talet.[12]

Det äldsta omnämnandet av en boende i Vågå kommer från 1130, där en Ivar Gjesling ska ha bott i Sandbu, precis norr om Vågåmo. Han var även kung Magnus den blindes lendmann för området. Ivar Gjesling allierade sig själv med birkebeinarna, som valde Sverre Sigurdsson som sin kung vid Øreting år 1177. Sverre tilldelade därför Gjesling Heidalen som belöning.[11]

Bönder från Vågå deltog i ett framgångsrikt anfall mot skotska legosoldater på väg att ansluta sig till svenska trupper år 1612. Slaget vid Kringen har i området blivit mytomspunnet, där det ofta talas om bondeflickan Prillar-Guri som lockade soldaterna genom att spela på ett traditionellt vädurshorn.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Dag Juvkam, Historisk oversikt over endringer i kommune- og fylkesinndelingen, Statistisk sentralbyrå, maj 1999, s. 20, ISBN 82-537-4684-9, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Dag Juvkam, Historisk oversikt over endringer i kommune- og fylkesinndelingen, Statistisk sentralbyrå, maj 1999, s. 21, ISBN 82-537-4684-9, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Ordføraren (på nynorska), läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Statens kartverk, Arealstatistikk for Norge 2020, Statens kartverk, 20 december 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ 07459: Alders- og kjønnsfordeling i kommuner, fylker og hele landets befolkning (K) 1986 - 2023 (på norskt bokmål), Statistisk sentralbyrå, 21 februari 2023, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Historisk oversikt over endringer i kommune- og fylkesinndelingen, Dag Juvkam, Statistisk sentralbyrå, 1999, ISBN 82-537-4684-9.
  7. ^ Rygh, Oluf (1900). Norske gaardnavne: Kristians amt (4). Kristiania, Norge: W. C. Fabritius & sønners bogtrikkeri. sid. 68-69. http://books.google.com/books?id=DohBAAAAIAAJ 
  8. ^ Welle-Strand, Erling (1996). Adventure Roads in Norway. Nortrabooks. ISBN 9788290103717 
  9. ^ Lemmer, Gerhard; Frey, Elke; Rahe, Helge (2001). Norway (2). Nelles Verlag GmbH. ISBN 3886188973. http://books.google.com/books?id=tC_655Bj-v8C 
  10. ^ Teigum, Ivar (2001). ”Steinalderen” (på nynorska). Bygdebok for Vågå og Sel. Band 1 Frå dei eldste tider til 1600. Sel kommune och Vågå kommune. sid. 63-69. ISBN 82-993503-3-6 
  11. ^ [a b c] Stagg, Frank Noel (1956). East Norway and its Frontier. George Allen and Unvin, Ltd 
  12. ^ Taylor-Wilkie, Doreen, ed. (1996). Insight Guides Norway (2). Houghton Mifflin Company. ISBN 9780395819128 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]