Vår beredskap är god

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Per Albin Hansson.

Vår beredskap är god eller Per Albin Hanssons beredskapstal var ett berömt tal som hölls på Skansen i Stockholm den 27 augusti 1939 av Sveriges dåvarande statsminister Per Albin Hansson.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Andra världskriget

Åren 1938–1939 införlivades Österrike med Tyskland och Tjeckoslovakien delades mellan Tyskland, Polen och Ungern. Allt som västmakterna förmådde att göra för att stoppa den tyska expansionen var att protestera. Att västmakterna inte agerade kraftfullare berodde dels på att de till varje pris ville undvika ett nytt storkrig, dels på att Nationernas förbund inte fungerade som det var tänkt. Det berodde delvis på att USA, trots dåvarande presidenten Woodrow Wilsons önskan, aldrig gått med i organisationen utan bedrev en isolationistisk politik. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett tecken på svaghet och fortsatte förberedelserna för krig.

När Hitler sommaren 1939 ställde krav på Polen var måttet rågat för Frankrike och Storbritannien och de förklarade att de skulle gå i krig mot Tyskland om landet anföll Polen. Hitler ville till varje pris undvika ett tvåfrontskrig och valde i detta läge att underteckna en icke-aggressionspakt med Sovjetunionen, Molotov-Ribbentroppakten, som även innehöll en hemlig del om uppdelning av Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Fransmännen och britterna gav Polen garantier att militärt stödja landet om Tyskland skulle anfalla. Den 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen och andra världskriget hade inletts. Två dagar senare, den 3 september, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Europa hade återigen drabbats av ett storkrig som skulle bli mycket större och blodigare än första världskriget.

Talet[redigera | redigera wikitext]

Per Albin Hanssons beredskapstal hölls 27 augusti 1939 klockan 13.45[1]Skansen i Stockholm:

Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare, man med ökad ängslan frågat om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. Jag förtröstar starkt på våra möjligheter i detta stycke. Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi ha intet otalt med andra, vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kan anses påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinnes nödvändigt. Vår beredskap är god.

Detta gäller också ifråga om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de svårigheter och påfrestningar, under vilka de även utanför stående komma att ställas i händelse av ett stormaktskrig. Någon anledning till panik inför ett sådant läge finnes absolut icke. Vårt jordbruk har under de senaste åren alltmera hänvisats till hemmamarknaden. Det är bättre rustat än någonsin att på sitt område uppbära självförsörjningen.

– Per Albin Hansson

Lögn eller sanning?[redigera | redigera wikitext]

Det brukar påstås att Per Albin Hansson ljög när han påstod att vår beredskap var god,[2] men det är en efterhandskonstruktion.[3]

I den andra delen av talet fokuserar Hansson på Sveriges självförsörjning. Det var naturligt eftersom Sverige under det förra storkriget i Europa drabbades av hungersnöd och svält trots att man genom neutralitet kunde hålla sig utanför kriget. Det är därför rimligt att anta att även den förra delen av talet är baserat på erfarenheterna från första världskriget och Hansson antyder att Sverige även denna gång skulle välja neutralitet som medel att hålla sig utanför kriget. Den geopolitiska situationen hade förbättrats något sedan första världskriget eftersom Finland nu var en självständig nation och inte en del av stormakten Ryssland. Sverige låg fortfarande utanför konfliktområdets troliga centrum och risken att bli överkörd likt Belgien under första världskriget var 1939 obefintlig.

Den geopolitiska situationen förändrades när Sovjetunionen anföll Finland i november. Norden blev då en del av konfliktzonen och därmed blev hoten mot Sverige fler och allvarligare, något som bevisas av Storbritanniens och Frankrikes planer på att skicka en expeditionskår till Finland via hamnen i Narvik och Malmbanan.[4] Operation Weserübung blev den slutliga bekräftelsen på att neutralitet inte var någon garant för fred och att även Sverige stod inför ett direkt invasionshot. Åtta månader efter Hanssons tal var situationen därför en helt annan, men det är ändå i ljuset av den situationen som hans tal har bedömts av eftervärlden.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]