Val till Kataloniens parlament

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Val till Kataloniens parlament
Saló de Plens del Parlament de Catalunya.jpg

Plenisalen i Kataloniens parlament.


Val till Kataloniens parlament är basen för mandatfördelningen i parlamentet, där man bland annat godkänner kandidaten till Kataloniens regionpresident och behandlar regionregeringens propositioner. Oftast har specifikt katalanska partier (utan motsvarighet på riksnivå) vunnit parlamentsvalen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under tiden som katalansk republik på 1930-talet besattes parlamentet av 85 deputerade. Parlamentets ledamöter tillsattes första gången efter parlamentsvalet i november 1932, efter att Cortes Generales 9[1] september samma år godkänt Kataloniens autonomistatuter. Det katalanska självstyret – och med det regionens auktoritet – avskaffades genom falangisternas ockupation av Katalonien, något som skedde gradvis från april 1938.[1]

Sedan parlamentets återetablerande 1980 som folkrepresentation i den autonoma spanska regionen har antalet deputerade varit 135. Från 1980 och till och med 2017 har tolv val till parlamentet arrangerats. Det senaste ägde rum 21 december 2017 och har resulterat i att Ciudadanos blivit största parti men att de självständighetsivrande fortfarande behåller majoriteten i parlamentet.[2]

Republikanska parlamentet (1932–)[redigera | redigera wikitext]

1932–
Parliament of Catalonia election, 1932 results.svg
  •      USC (5)
  •      PRRA (4)
  •      PRF (1)
  •      ERC (11)
  •      UC (11)
  •      PCR (1)
  •      LR (16)
  •      UDC (1)

Nedan listas parlamentets sammansättning efter valet 20 november 1932. Absolut majoritet markeras med fetstil.

  • ERC: 56 platser (65,88 %)
  • LR: 16 platser (18,82 %)
  • USC: 5 platser (5,88 %)
  • PRAT: 4 platser (4,71 %)
  • UDC: 1 plats (1,18 %)
  • UC: 1 plats (1,18 %)
  • PRF: 1 plats (1,18 %)
  • PCR: 1 plats (1,18 %)

Totalt: 85 platser

I:a parlamentet (1980–1984)[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelningen efter valen 1980 respektive 1984. Mandatfördelningen efter valen 1980 respektive 1984.
Mandatfördelningen efter valen 1980 respektive 1984.

Efter återetableringen av Generalitat de Catalunya som regionstyre anordnades parlamentsval 20 mars 1980. Av totalt 4 432 776 röstberättigade valde 61,34 procent att delta i valet:[3]

  • CiU: 43 platser (27,83 %)
  • PSC: 33 platser (22,43 %)
  • PSUC: 25 platser (18,77 %)
  • CC: 18 platser (10,61 %)
  • ERC: 14 platser (8,90 %)
  • PSA: 2 platser (2,66 %)

Totalt: 135 platser

II:a parlamentet (1984–1988)[redigera | redigera wikitext]

Valet ägde rum 29 april 1984. 4 494 340 var röstberättigade, och av dessa deltog 64,36 procent i valet:[3]

  • CiU: 72 platser (46,80 %)
  • PSC: 41 platser (30,11 %)
  • AP: 11 platser (7,70 %)
  • PSUC: 6 platser (5,58 %)
  • ERC: 5 platser (4,41 %)

Totalt: 135 platser

III:e parlamentet (1988–1992)[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelningen efter valen 1988 respektive 1992. Mandatfördelningen efter valen 1988 respektive 1992.
Mandatfördelningen efter valen 1988 respektive 1992.

Valet ägde rum 29 maj 1988. 4 564 389 var röstberättigade, och 59,37 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 69 platser (45,72 %)
  • PSC: 42 platser (29,78 %)
  • IC: 9 platser (7,76 %)
  • AP: 6 platser (5,31 %)
  • ERC: 6 platser (4,14 %)
  • CDS: 3 platser (3,83 %)

Totalt: 135 platser

IV:e parlamentet (1992–1995)[redigera | redigera wikitext]

Valet ägde rum 15 mars 1992. 4 839 071 var röstberättigade, och 54,87 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 70 platser (46,19 %)
  • PSC: 40 platser (27,55 %)
  • ERC: 11 platser (7,96 %)
  • IC: 7 platser (6,50 %)
  • PPC: 7 platser (5,97 %)

Totalt: 135 platser

V:e parlamentet (1995–1999)[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelningen efter valen 1995 respektive 1999. Mandatfördelningen efter valen 1995 respektive 1999.
Mandatfördelningen efter valen 1995 respektive 1999.

Valet ägde rum 19 november 1995. 5 079 981 var röstberättigade, och 63,64 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 60 platser (40,95 %)
  • PSC: 34 platser (24,88 %)
  • PPC: 17 platser (13,08 %)
  • ERC: 13 platser (9,49 %)
  • ICV: 11 platser (9,71 %)

Totalt: 135 platser

VI:e parlamentet (1999–2003)[redigera | redigera wikitext]

Valet ägde rum 17 oktober 1999. 5 293 657 var röstberättigade, och 59,20 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 56 platser (37,70 %)
  • PSC - CpC (Barcelona): 36 platser (30,33 %)
  • PSC - CpC - IC-V (Tarragona, Lleida i Girona): 16 platser (7,52 %)
  • PPC: 12 platser (9,51 %)
  • ERC: 12 platser (8,67 %)
  • IC-V: (Barcelona) 3 platser (2,51 %)

Totalt: 135 platser

VII:e parlamentet (2003–2006)[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelningen efter valen 2003 respektive 2006. Mandatfördelningen efter valen 2003 respektive 2006.
Mandatfördelningen efter valen 2003 respektive 2006.

Valet ägde rum 16 november 2003. 5 307 837 var röstberättigade, och 62,54 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 46 platser (30,94 %)
  • PSC - CpC: 42 platser (31,16 %)
  • ERC: 23 platser (16,44 %)
  • PPC: 15 platser (11,89 %)
  • ICV-EUiA: 9 platser (7,28 %)

Totalt: 135 platser

VIII:e parlamentet (2006–2010)[redigera | redigera wikitext]

Valet ägde rum 1 november 2006. 5 321 274 var röstberättigade, och 56,04 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 48 platser (31,52 %)
  • PSC - CpC: 37 platser (26,82 %)
  • ERC: 21 platser (14,03 %)
  • PPC: 14 platser (10,65 %)
  • ICV-EUiA: 12 platser (9,52 %)
  • C's: 3 platser (3,03 %)

Totalt: 135 platser

IX:e parlamentet (2010–2012)[redigera | redigera wikitext]

2010–2012
CataloniaParliamentDiagram2010.svg

  •      ICV-EUiA (10)
  •      ERC (10)
  •      PSC (28)
  •      C's (3)

  •      SI (4)
  •      CiU (62)
  •      PPC (18)

Valet ägde rum 28 november 2010. 5 363 688 var röstberättigade, och 58,78 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 62 platser (38,43 %)
  • PSC: 28 platser (18,38 %)
  • PPC: 18 platser (12,37 %)
  • ICV-EUiA: 10 platser (7,37 %)
  • ERC: 10 platser (7,00 %)
  • SI: 4 platser (3,29 %)
  • C's: 3 platser (3,39 %)

Totalt: 135 platser

X:e parlamentet (2012-2015)[redigera | redigera wikitext]

2012–2015
CataloniaParliamentDiagram2012.svg

  •      CUP (3)
  •      ICV-EUiA (13)
  •      ERC-CatSí (21)
  •      PSC (20)

  •      C's (9)
  •      CiU (50)
  •      PPC (19)

Valet ägde rum 25 november 2012. 5 257 252 var röstberättigade, och 67,76 procent deltog i valet:[3]

  • CiU: 50 platser (30,70 %)
  • ERC: 21 platser (13,70 %)
  • PSC: 20 platser (14,43 %)
  • PPC: 19 platser (12,97 %)
  • ICV-EUiA: 13 platser (9,89 %)
  • C's: 9 platser (7,56 %)
  • CUP: 3 platser (3,47 %)

Totalt: 135 platser

XI:e parlamentet (2015–2017)[redigera | redigera wikitext]

2015–2017
CataloniaParliamentDiagram2015.svg

  •      CUP (10)
  •      JxSí (62)
  •      CSQP (11)

  •      PSC (16)
  •      C's (25)
  •      PPC (11)

Valet till parlamentet ägde rum 27 september 2015. Av 5 510 853 röstberättigade deltog 74,95 procent i valet:[3]

Totalt: 135 platser

XII:e parlamentet (2017–)[redigera | redigera wikitext]

2017–
CataloniaParliamentDiagram2017.svg

  •      CUP (4)
  •      ERC-CatSí (32)
  •      JxCat (34)
  •      CatComú (8)

  •      PSC (17)
  •      C's (36)
  •      PPC (4)

Valet till parlamentet ägde rum 21 december 2017. Detta var nyval, utlysta av Spaniens regering efter utropandet av Republiken Katalonien och den samtidiga upplösningen av parlamentet ett par månader tidigare. Av 5 314 736 röstberättigade hade 81,94 procent (rekord) avlagt sin röst när vallokalerna stängde klockan 20:00. När omräknade röster och poströster sammanställts nåddes nedanstående mandatfördelning.[5][6] Den slutliga röstsammanräkningen justerade också den totala röstandelen till 79,04 procent av sammanlagda antalet röstberättigade (lägre än vid det spanska parlamentsvalet 1982).[7]

Totalt: 135 platser

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från katalanskspråkiga Wikipedia, 10 december 2017.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 85 años del 'mitin monstruo' celebrado en Las Ventas contra el Estatuto de Catalunya” (på spanska). publico.es. 27 juli 2017. http://www.publico.es/politica/memoria-publica/estatuto-autonomia-catalunya-85-anos-mitin-monstruo-celebrado-ventas-estatuto-catalunya.html. Läst 29 december 2017. 
  2. ^ ”Eleccions al Parlament de Catalunya 2017” (på katalanska). parlament2017.cat. 22 december 2017. Arkiverad från originalet den 22 december 2017. https://web.archive.org/web/20171222052021/https://resultats.parlament2017.cat/09AU/DAU09999CM.htm. Läst 22 december 2017. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k] ”ELECCIONS AL PARLAMENT 1980-2015” (på katalanska). parlament.cat. https://www.parlament.cat/document/composicio/150360.pdf. Läst 22 december 2017. 
  4. ^ "Germà Gordó deixa el PDECat i el grup de Junts pel Sí i passa a ser diputat no adscrit". ara.cat. 2017-06-06.
  5. ^ ”Resultats Eleccions al Parlament de Catalunya 2017 21-D | Diari Ara” (på katalanska). Ara.cat. https://eleccions.ara.cat/parlament-21d. Läst 22 december 2017. 
  6. ^ Baquero, Camilo S. (24 december 2017). ”El PP guanya un escó a Ciutadans a Tarragona gràcies al vot exterior” (på katalanska). EL PAÍS. https://cat.elpais.com/cat/2017/12/24/catalunya/1514123117_893082.html. Läst 25 december 2017. 
  7. ^ La participació definitiva del 21-D cau fins al 79,04%, 1,8 punts menys que a les generals del 1982” (på katalanska). Ara.cat. 29 december 2017. https://www.ara.cat/politica/participacio-del-punts-menys-generals_0_1933006842.html#rlabs=1%20p$1. Läst 30 december 2017.