Valdemar Nyman

Valdemar Nyman
Född	Bruno Valdemar Nyman 15 augusti 1904 Vasa
Död	25 november 1998 (94 år) Mariehamn
Nationalitet	Finland
Medborgare i	Finland och Storfurstendömet Finland
Sysselsättning	präst, landsprost, författare
Befattning
Kyrkoherde
Känd för	Historiska romaner med åländska motiv
Maka	Ulla Evers Hybinette (gift 1939)
Barn	Dag Nyman
Föräldrar	Johan Emil Nyman och Hanna Murkais
Utmärkelser
Karl Emil Tollanders pris (1978) Svenska Akademiens Finlandspris (1996)
Redigera Wikidata

Bruno Valdemar Nyman, född 15 augusti 1904 Vasa i Österbotten, Finland, död 25 november 1998 i Mariehamn på Åland, var en finlandssvensk präst, landsprost och romanförfattare. Han var son till bokhållaren Johan Emil Nyman och Hanna Murkais och gifte sig 1939 med Ulla Evers Hybinette. Han var far till läkaren Dag Nyman.

Efter studentexamen 1923 och folkskollärarexamen 1924 avlade Nyman teologie examen vid Åbo Akademi 1929. Han verkade som extrapräst i Finström 1929–1930 och i Tenhola 1930–1935. Nyman verkade som kyrkoherde i Finström 1935–1969 och blev senare landsprost i Finströms kyrka på Åland 1966–1969.Parallellt med prästtjänsten var han lärare vid Ålands folkhögskola 1935–1969. Han inledde sin författarkarriär 1944 med boken Som tusen liljor i vilken 1800-talets Åland, med stildrag typiska för bondesamhället, skildras. Boken översattes till finska 1947 av Lauri Hirvensalo med titeln Kuin valkoliljat. År 1945 utgav han Sko, sko hästen där en ung student vid namn Halvar Skog revolterar mot de gamla traditionerna. Nyman har skrivit flera historiska romaner och skildringar där han beskriver det åländska samhället. Nyman var intresserad av katolicismen. År 1947 utkom Broder Kilian, ett av hans mest kända verk, där den katolska kyrkan diskuteras. Den handlar om en munk på Kökar kring 1400-talet och hans kamp kring tron. Här deltar sagofigurer, djur och döda, vilket gör boken ytterst speciell.

Nästa bok i raden är Margareta Jönsdotter till Bastö (1950) vilken handlar om näromgivningen kring Finströms kyrka. Kring 1500-talet var det diskussioner om märkesgården på Bastö skulle få behålla sitt frälse eller inte. Boken grundar sig på dessa händelser där flera kända personligheter och biskopar närvarade. Det speciella med denna bok är att den är skriven i andra person singularis vilket ger ett mycket speciellt förhållande till läsaren och huvudpersonen. I Den stora flykten (1953) befinner man sig på den stora ofreden 1714, där prästen Johannes Lilliewahn försöker lära sig ödmjukhet och underkastelse. Åren 1972 och 1974 kom en tvådelad berättelse om en engelsk munk där han reser genom Europa för att utveckla sig själv och sina sinnen; Osmund Kåresons ungdom och Osmund och Aftonstjärnan.

Utöver sina romaner har Nyman också skrivit flera prosalyriska böcker om Åland och då speciellt om Finströms socken. I På åländska vägar till lands och till sjöss berättas det om hans resa längs den åländska naturen där han tar upp kulturhistoria och naturvetenskap i förening med en stark hembygdskänsla. Även hans stora Finströmskrönika finns där. I denna finns alla Finströms byar dokumentarade, både genom hans egna upplevelser och kunskaper, men också från släktforskning och utredningar. Bland dessa dokumenterande verk kan nämnas böcker som Grelsby kungsgård (1985) och Postvägsbyarna (1989). Han författade även en biografi över den åländske konstnären Joel Pettersson, Pojken och den gråa byn (1977). Nyman utgav även flera av Joel Petterssons efterlämnade skrifter. Han var också redaktör för Åländsk antologi (1977).

”	Vet man något om de vattenvidder stävarna klyver och om de fjärrblånande, närgröna land man lyckas urskilja, är resan genom denna i världen alldeles enastående arkipelag dubbelt nöjsam. Dock – det finns mer storslagna landskap, det finns skönhetssyner av mer affischklatschigt mondän natur eller mer vilt ödemarksromantiska. Vad vi i detta landskap ser, är den älskades anlete, intimt, med det outsägbaras charm, öppnande sig som blomman för den enkelt fattiga kärlekens allvarsljus".	„
– Valdemar Nyman

Bibliografi

• 1944 – Som tusen liljor

• 1945 – Sko, sko hästen

• 1947 – Broder Kilian

• 1947 – Personhistoriska förbindelser mellan områdena för de gamla Linköpings och Åbo stiften

• 1950 – Margareta Jönsdotter till Bastö

• 1951 – St Colombas arvingar: Den skotska episkopalkyrkan

• 1954 – Den stora flykten

• 1955 – Åland, midsommarstängens land

• 1964 – Längs åländska vägar

• 1967 – Längs åländska sjövägar

• 1968 – Längs åländska sjövägar

• 1972 – Osmund Kåresons ungdom

• 1974 – Osmund och aftonstjärnan

• 1977 – Pojken och den gråa byn Joel Pettersson 1892–1937: En livsbild

• 1980 – På åländska vägar

• 1985 – Grelsby kungsgård

• 1988 – Kyrkogränden

• 1989 – Postvägsbyarna

• 1989 – Från Tuna till Ljugarn

• 1990 – Joels brev till Werner Eker

• 1990 – Vassrike

• 1991 – Thul i Thule

• 1991 – Getakarla marklag

• 1993 – Slant i håven

• 1994 – Kom Videla – kom Vadela

• 1994 – Jag är en stenskärva som det roar gudomen att kasta smörgås med

Redigerade verk

• 1972 – Pettersson, Joel: Jag harju sett (utgivare)

• 1973 – Pettersson, Joel: Eldtände (utgivare)

• 1974 – Pettersson, Joel: Frifågel (utgivare)

• 1975 – Pettersson, Joel: Hallonskogen (utgivare)

• 1977 – Åländsk antologi (redaktör)

Priser och utmärkelser

• 1964 – Riddare av Nordstjärneorden

• 1973 – Lybeckska priset

• 1978 – Tollanderska priset

• 1978 – Teologie hedersdoktor vid Åbo Akademi

• 1996 – Svenska Akademiens Finlandspris

Externa länkar

• ”Valdemar Nyman”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5505-1416928958111