Valdemar Thisted

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Valdemar Thisted.

Valdemar Adolph Thisted, född den 28 februari 1815, död den 14 oktober 1887, var en dansk präst och författare, son till Jørgen Thisted.

Thisted blev teologie kandidat 1840, adjunkt vid högre realläroverket i Aarhus 1846-53, kyrkoherde i Nord-Slesvig 1855 och i ett pastorat nära Kalundborg 1862-70, utgav under pseudonymen Emanuel St. Hermidad 1843 En vandring i syden, där hans fantasi och framställningsförmåga ersatte hans brist på autopsi. Senare följde flera äfventyrsromaner, såsom Havfruen (1846), Tabt og vunden (1848), Sirenernes ö (1852) och Familieskatten (1855; svensk översättning 1877), reseskildringar och lyriska, episka och dramatiska dikter ("Danmark bestaaer", 1848), nu nästan alldeles glömda.

Under intryck av sin prästerliga verksamhet författade han Praestekald, en samling breve af Herodion (1858), betraktelser över kyrkliga förhållanden och prästens ställning, och de följdes av Sögnedagspraedikener af praesten i Hvilsled (1860). Största uppmärksamhet väckte dock Thisteds Breve fra helvede af M. Rowel (1866, 4:e uppl. 1871; översatt till flera språk, bl. a., i sammandrag, till svenska, 1867), som jämte en moraliserande, fantastisk teckning av de fördömdas tillstånd ger en sentimental framställning av ett kärleksförhållande. Hans sista bok var legendsamlingen Högholt (1868).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Thisted, Valdemar, 1904–1926.