Varbergs fästning

Varbergs fästning
Slott
Flygbild över Varbergs fästning (1997).
Land	Sverige
Landskap	Halland
Kommun	Varberg
Koordinater	57°06′20″N 12°14′23″Ö
Kulturmärkning
Byggnadsminne	25 januari 1935
- Referens nr.	Getakärr 3:62
Byggherre	Jacob Nielsen
Ägare	Statens Fastighetsverk
Byggstart	Ca 1287
Byggnadsmaterial	Sten
GeoNames	12076734

Varbergs fästning, historiskt även Varbergs slott, är ett en befäst borg i Varberg, Halland, beläget på en klippa vid Kattegatt.

På Vardberget, som givit namn åt fästningen och staden Varberg, lät Jacob Nielsen, greve av norra Halland, uppföra en borg som skydd sedan han år 1287 dömts fredlös. Borgen byggdes ut under 1300-talet, då den omväxlande var i danska, norska och svenska händer. Tidvis utgjorde Halland i praktiken ett eget rike. Bland annat vistades kung Magnus Eriksson tidvis på Varberg slott. Under grevefejden belägrades och intogs borgen 1536. Svenskarna erövrade Varberg slott 1565 under nordiska sjuårskriget, men det belägrades och återtogs av danskarna 1569.

Kung Kristian IV lät åren 1588–1618 bygga ut den medeltida borgen till ett modernt fästningsverk med vallar och kasematter. Arbetet leddes av holländaren Hans van Steenwinckel den äldre. Därefter har fästningen aldrig varit involverad i någon militär konflikt. Genom freden i Brömsebro 1645 blev Halland och Varberg med fästningen svenskt. Med tiden förlorade fästningen sin militära betydelse och den avfördes slutligen 1830 från rikets försvar. Under 1800-talet fungerade Varbergs fästning främst som fängelse och ett modernt cellfängelse (kronohäkte) byggdes innanför dess murar 1856. Den sista fången lämnade fästningen 1931.

Numera är Varbergs fästning ett av Hallands viktigaste turistmål. Sedan 1916 har Hallands kulturhistoriska museum, med bland annat Bockstensmannen, sina lokaler där. Fästningen ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Den skyddas som statligt byggnadsminne sedan 1935.

Historia

Medeltiden

Varberg fästning byggdes 1287-1300 av den danske greven Jacob Nielsen. Han lät bygga den som skydd, då hans ställning blivit osäker efter att han anklagats för att ligga bakom mordet på Erik Klipping i Finderup på Jylland 1286. Han kom även att knyta kontakter med den norske kungen Erik Prästhatare och hans efterföljare Håkon Magnusson. I praktiken innebar det att Halland norr om Ätran blev ett självständigt rike under Jacob, som regerade med norskt beskydd. Med norsk hjälp lät Jacob anlägga Varbergs slott, som således redan från början spelade en stor roll i nordisk historia som huvudfäste för en utbrytarstat.

1305 överlämnade Jacob borgen och norra Halland till Norge. Kung Håkons dotter Ingeborg och hennes man hertig Erik Magnusson kom därefter att få södra Bohuslän och norra Halland som förläning av Håkon. De förlänade områdena bildade tillsammans med västra Sverige, som Erik erövrat av sin bror, kung Birger Magnusson, ett mer eller mindre självständigt rike fram till Eriks död. Deras son Magnus Eriksson kom sedan att tillbringa en betydande del av sin regeringstid på fästningen.

En del utbyggnader av borgen skedde i början av 1300-talet. Bland slottets befälhavare efter Valdemar Atterdags erövring 1366 kan nämnas Bosse Paris 1376-1377, och senare var Conrad (Cort) Moltke hövitsman 1369-70. Han satt då i danska riksrådet och förutom Varberg, var han också hövitsman på Vordingborg slott på Sjælland och på Stegeborg slott i Östergötland och spelade en framträdande roll i förhandlingarna som ägde rum i Stralsund mellan kung Valdemar och hansestäderna och senare i oenigheterna omkring tronföljden efter Valdemar Atterdags död. År 1389 var drottning Margaretas fogde på Varberg Jep (Jakob) Muus, som kallar sig "advocatus Wardbergh", då riddare, men som hansestäderna klagade bedrev sjöröveri i stor skala. Hans efterträdare som hövitsman samma år blev Abraham Brodersen Baad (af Halland) till Skedala. Skicklig på militärområdet och kapitalstark - genom sitt äktenskap hade han förvärvat stora gods och styrde hela det sydvästra Småland, hade han redan under 1370-talet affärsförhållanden med kronan och drottning Margrethe, och tack vare sin likviditet kunde han låna drottningen betydande summor pengar och erhålla det ena län efter det andra. Det var från Varberg slott som drottning Margareta dirigerade 1388 sina danska, svenska och norska styrkor för att utmana Albrekt av Mecklenburg, vilket resulterade i den avgörande segern vid Åsle i februari 1389. Albrecht inte bara förlorade slaget, men alla hopp om att vinna den svenska kronan. Även om det inte är känt om Abraham Brodersson deltog i slaget vid Åsle, blev han straks därefter slagen till riddare. Som riksråd, var han ofta skickad på uppdrag och bortsett från sina resor för att besöka hans omfattande gods och gårdar, verkar Varberg slott ha varit där han hörde hemma. Brevväxlingar finns från Varberg slott, 1392, 1396, och han nämns som länsherre där 1407, men skall ha förlorat det när han blev halshuggen år 1410 för att ha begått våldtäkt. Strax efter hans död var drottning Margrethe på Varberg slott, där hon gjorde en inventering: i slottets skattkammare var bland annat 2 stora silverpokaler, 24 silvermugg och lika många silverskålar, och i kistar fanns inte mindre än 2400 engelska dubbel dukater och 400 mark i Stralsund och Greifswald mynt.

Axel Pedersen (Tott), hövitsman på Helsingborg slott 1414, tog över Varbjerg slott 1415, där han återigen nämnts som hövitsman 1419, såväl som länsman för Falkenberg, Skanör och Falsterbo. Förseglade alliancen med hansestäderna 1423, men ledde sen en flotta mot dem 1428. Under Engelbrektsupproret 1434 överlämnade han Varbjerg mot halva inkomsten. Var möjligen den sista danska riksråd som sade då upp unionskung Erik av Pommern sin tro och lydnad, även efter att hans söner hade gjort det och endast under hot om en belägring av Varberg, men fick livsbrev på Varbjerg av nya kungen Kristoffer. Faktisk fick han slottet i livstid och kunde behålla länet sex år efter hans död för en av sönerna. Ingick med sina nio söner ett avtal om Varbjerg, och hans son, Åke Axelsson till Hjuleberg, hövitsman på Örebro slott 1432, på Falkenbjerg 1434 - där han belägrades af Engelbrechts styrkor - fik "livsbrev" på Varbjerg slott 1441. Fadern hade också fått de två härad som låg till Falkenbergs slott för Åkes livstid och slutligen Gärds härad och staden Vä i Skåne. Åke åkte till Sverige med sina bröder 1453, missnöjda med kung Christian I, och förlorade därför sina län Varbjerg, Falkenbjerg och Halmstad, men förenades snart med kungen och fick dem tillbaka. Var återigen 1469 på kant med kungen, som berövade honom länet och förstörde Hjulebjerg. Fick vid mötet i Kalmar 1472 hans pantlän Halmstad härad och Falkenbjerg tillbaka och kort efter blev också dömd Varbjerg, vilket bekräftades vid ett nytt möte i Kalmar 1474. Hans son, Erik Åkeson (Tott), deltog 1477 i en överenskommelsen med kungen, skulle s.å. har tagit över Varbjerg län, men fick det inlöst.

1500-talet

Danskarna återtar Varbergs slott 1569.

År 1535, under grevefejden i Danmark, blev tysken Marcus Meyer fånge hos borgherren Truid Ulfstand på Varbergs slott, efter att han tillfångatagits i en batalj vid Helsingborg. Borgerskapet i Varberg var emellertid emot Ulfstands stillestånd med svenskarna. Ulfstand gav Meyer stora friheter under tiden som fånge, vilket gjorde att han kunde konspirera med varbergarna mot Ulfstand. Natten till den 11 eller 12 mars 1535 hjälpte han dem att klättra in i slottet på en repstege genom det avträde som hängde på översta våningen på norra slottslängans västra gavel. Slottets manskap övermannades när Ulfstand gått ut på morgonen, och Marcus Meyer blev ny borgherre. Under 15 månader förde han ett våldsamt regemente på Varbergs slott, innan Ulfstand återvände och började beskjuta slottet med kanoner den 27 maj 1536. Slottet föll snart, och Meyer fördes till Helsingör där han avrättades den 17 juni. Ulfstand blev sedan återigen borgherre, en post han innehade till sin död 1545.

Under nordiska sjuårskriget erövrades det danska Varbergs slott av svenska trupper under Charles de Mornays befäl år 1565, se Varbergs erövring. Svenskarna var i behov av en hamn i väster, sedan danskarna tagit Älvsborgs fästning. I och med erövringen av borgen fick svenskarna även kontroll över Varberg hamn. Fyra år senare, 1569, belägrades fästningen av danskarna under Daniel Rantzaus befäl. Rantzau dödades under beskjutningen, varpå befälet övertogs av kung Fredrik II personligen. Svenskarna kapitulerade efter att befälhavaren Bo Birgersson Grip stupat, se Varbergs kapitulation.

Kristian IV:s fästningsbygge 1588–1618

Kanongluggar vid bastionen Vita munken.

Vid 1500-talets slut och 1600-talets början, under Kristian IV:s regeringstid, skedde den stora utbyggnaden av Varbergs slott till en fästning av stjärnforttyp – ett av norra Europas modernaste befästningsverk – med bastioner och kasematter. Det var byggmästare Hans van Stenwinkel, en flamländare som kom till Danmark på 1570-talet, som ledde arbetet. Under en arbetsdag var omkring 1 000 bönder sysselsatta med fästningsbygget, som inleddes 1588 och pågick i 30 år, under vilka omkring två miljoner dagsverken beräknas ha utförts.

Av det berg greve Jacob byggde sin borg på syns inte mycket idag. Hela borgklippan kläddes in med jord, runt vilket fem bastioner byggdes, en i varje hörn samt ytterligare en mitt på muren mot havet. Bastionerna har olika namn. Medurs är dessa Vita munken i nordost, Grå munken i sydost, Röda munken i sydväst, Dammbationen i väster och Smedjebastionen i nordväst. Särskilt starka gjordes befästningarna i syd och sydöst, eftersom fienden kunde ställa upp kanoner på Rantzauklippan, vilket också skedde 1565 under nordiska sjuårskriget.

I bastionerna fanns kasematter – kanonrum – från vilka man kunde skjuta utmed fästningens murar och därmed tillintetgöra en fiende som försökte storma fästningen. Kasematterna byggdes i tegel. De är försedda med ett sinnrikt system av runda öppningar i murarna, nära taket, avsedda att leda bort dels den giftiga krutröken, dels den tryckvåg som bildades då kanonerna avfyrades.

Utöver själva befästningsverken uppfördes även diverse andra byggnader på fästningsområdet, norr om den gamla borgen som förblev fästningens kärna. Mest framträdande är kanske det Mellersta valvet, uppfört 1612, mot vilket en backe leder. Nedanför backen ligger den byggnad som kallas Karl XI:s stall. Det uppfördes på 1610-talet och fungerade ursprungligen som stall, därav namnet, men blev sedan tyghus.

Bland byggnaderna på fästningen bör också nämnas Kockenburg i bastionen Grå munken, en tunnel som leder i en spiral runt ett djupt schakt, kallat "lyktan". Genom öppningar i muren lyses Kockenburg upp av det ljus som kommer ner i lyktan. Tunneln fungerade som transportgång för kanoner, som drogs av hästar varför gången som lutar brant neråt saknar trappsteg. Rundetårn i Köpenhamn är utformat på samma sätt.

Fästningsbygget avslutades 1618. Efter utbyggnaden har fästningen har aldrig blivit intagen eller erövrad, ej heller indragen i någon militär konflikt. Genom freden i Brömsebro 1645 övergick fästningen i svensk ägo.

Tiden som fängelse

Fästningen fungerade också i flera hundra år som fängelse. Redan i de medeltida byggnaderna finns fängelsehålor. Fästningen miste efterhand sin roll som viktig försvarspunkt, och avfördes från rikets försvar 1830. Den fortsatte dock, i likhet med andra fästningar, att fungera som fängelse. Kasematterna, som inte längre fyllde sin funktion som kanonrum, byggdes om till stora gemensamma fängelsehålor där många interner förvarades. Det var dock först 1848 som fästningen officiellt sett blev fängelse. Från år 1885 till 1897 fanns också Värvade arméns disciplinkompani vid fästningen.

I mitten av 1800-talet uppförde man ett modernt kronohäkte, som stod klart 1852. Där hade varje fånge en individuell cell. Fängelseverksamheten fanns kvar fram till 1931, då den lades ner och fångarna flyttades till Halmstad.

• 

  Varbergs fästning från söder.

• 

  Marscherande soldater på fästningen i början av 1900-talet.

• 

  En av internerna på Warbergs fästning 1861, fånge nr 168 C. Pettersson, av de andra internerna kallad "Wargen".

• 

  De gamla fängelsecellerna fungerar idag som vandrarhem. Foto från 2005.

Fästningen idag

Den gamla slottskärnan inrymmer idag Hallands kulturhistoriska museum, som bland annat visar det medeltida mossliket Bockstensmannen som hittades vid gården Bocksten i Rolfstorps socken 1936, den kulknapp som har påståtts ha dödat Karl XII 1718, målade allmogebonader, konst av Varbergsskolan med mera. Museet grundades av Albert Sandklef under namnet Varbergs museum.

Inom fästningens murar finns också restauranger, vandrarhem och privatbostäder. Mot havet finns under sommarhalvåret restaurangen Fästningsterrassen.

Fästningens byggnader

Karl XI:s stall till vänster.

Varbergs fästning, cirka 2017.

Inom fästningens murar ligger ett flertal byggnader.

Gamla kronobageriet

Gamla kronobageriet uppfördes på 1850-talet. Här bakades bröd till fästningen. Huset byggdes om 1889 för Oscar II:s stiftelse för värkburna underofficerare. Idag finns en restaurang i huset.

Kasernen (Gamla artilleribaracken)

Kasernen eller Gamla artilleribaracken uppfördes på 1750-talet. Den västra delen av huset fungerade på 1800-talet som kronohäkte. Idag inrymmer huset delar av vandrarhemmet på fästningen.

Kronohäktet

Kronohäktet i Varberg stod klart 1856. Fästningen fick därmed ett modernt cellfängelse med 24 celler. Häktet lades ned 1931.

Bevakningsbefälhavarens bostad

Bevakningsbefälhavarens bostad ligger intill Kronohäktet. Huset uppfördes 1852, och fungerade då som tjänstebostad för bevakningsbefälhavaren på fästningen. Idag finns här fästningens vandrarhem, där de boende sover i de före detta fängelsecellerna.

Karl XI:s stall

Karl XI:s stall bär namn efter kung Karl XI, men är uppfört redan kring år 1610 under den danska perioden. Byggnaden fungerade då som stall, vilket den även gjorde en bit in på den svenska tiden (efter 1645). Därefter fungerade huset som tyghus (vapenförråd). Idag har Länsmuseet Varberg delar av sina utställningslokaler i huset.

Norra befälsbyggnaden

Norra befälsbyggnaden är uppförd kring år 1750. Ursprungligen var huset en verkstad för artilleriet, men kom sedan att bli befälsbyggnad. Idag inrymmer den privatbostäder.

Södra befälsbyggnaden

Södra befälsbyggnaden ligger intill Norra befälsbyggnaden. Även den är uppförd i mitten av 1700-talet och fungerar idag som privatbostäder. Historiskt har den varit tjänstebostad och kasern.

Panorama över fästningen och Barnens badstrand från kallbadhuset.

Avbildning på Stockholms centralstation

Vid ombyggnaden av Stockholms centralstation 1927 och tillkomsten av den nya Centralhallen utfördes på den östra sidan av vänthallen åtta väggmålningar med olika landskapsmotiv från Sverige. De är skapade av konstnärerna John Ericsson och Natan Johansson. Varbergs fästning är motivet på den sjunde målningen från norr.

Se även

• Arkitektur i Varberg

Referenser

Tryckta källor

• Feiff, Christer (1999). Fästningsfångar. Mölndal: Mölndals bokförlag 
• Grimbeck, Lars; Gustafsson, Stefan (2007). Bilden av Varberg: röster från förr om en stad vid havet. Varberg 
• Petersen, Björn (2008). Vandra i Varberg: sju promenader samt en hel del mera. Kulturmiljö Halland och Länsstyrelsen i Hallands län 
• Sandklef, Albert (1963). Varbergs historia. Varberg: Varbergs stad 

Vidare läsning

• Bruun, Henry, Abraham Brodersen. Historisk Tidsskrift, 11. fran https://tidsskrift.dk/historisktidsskrift/article/view/50324
• Hallberg, Karl (1988). Plan över Varbergs slott och fästning. Varberg. Libris 9032545 
• Hähnel, Märta (1969). Studier i Varbergs fästnings historia. Varberg. Libris 2484983 
• Jönsson, Johan Eberhard (1872). Anteckningar till Warbergs fästnings historia. Warberg. Libris 1973887 
• Jexlev, Thelma (1971). Varberg len i Frederik den andens og Christian den fjerdes tid, s. 15-29, Historisk tidskrift för Skåneland: https://www.tidskriftenale.nu/pdfale/ALE-1971-2_v02.pdf
• Karlsson, Anna; Karlsson, Andreas; Alebo, Inger (2012). Varbergs fästning 1612. Varberg: Hallands kulturhistoriska museum. Libris 14559114. ISBN 978-91-637-1834-2 
• Källström, Charles (1907). Lifstidsfången: märkliga upplefvelser inom svenska fängelser / berättade af honom själf ; [utg. efter muntlig berättelse af en benådad fånge.]. Stockholm. Libris 2755315. http://runeberg.org/kclifstid/ 
• Person, Bengt-Arne (1978). Varbergs slott och fästning. [Varberg]: [Varbergs mus.]. Libris 444043 
• Petersen, Björn; Persson Arne (2006). Husesyn: Hallands byggnadsminnen. Halmstad: Länsstyrelsen i Halland i samarbete med Kulturmiljö Halland och Länsmuseet Varberg. sid. 124-133. Libris 10143515. ISBN 91-631-8267-X 
• Sandklef, Albert (1952). Bilder från Varbergs slott och fästning och från Varbergs museum: Pictures from the castle and fortress of Varberg and Varbergs museum. Varberg: [Varbergs museum]. Libris 1446952 
• Sandklef, Albert; Tell, Adolf (1923). Varbergs fästning : till besökandes tjänst. Varberg: Lundgrens bokhandel. Libris 1469498 
• Sandklef, Albert (1966). Varbergs slott och fästning. Svenska fornminnesplatser, 0349-4187; 49. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 938669 
• Varbergs slott och fästning - och samtida försvarsverk. Årsbok / Varbergs museum, 0083-5536; 46(1995). Varberg: Varbergs museum. 1995. Libris 7752026. ISBN 91-85720-27-5 
• Wiking-Faria, Pablo (2013). Varbergs fästning: och dess roll i Hallands historia. Varbergs Museum Årsbok, 0083-5536 ; 57(2011/2012). Varberg: Hallands kulturhistoriska museum. Libris 14087973. ISBN 91-89570-15-4 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Varbergs fästning.
  Bilder & media
• Hallands kulturhistoriska museum
• Varbergs fästnings historia