Hoppa till innehållet

Vargjakt

Från Wikipedia
Vargjakt, oljemålning av François Desportes.

Vargjakt är jaktvarg, främst gråvarg.

Grand louvetier de France, vapenmantel utan personligt vapen, med infogade varghuvuden, för en hertig och pär av Frankrike.

Vargjakt bedrivs huvudsakligen i syfte att reglera vargpopulationernas storlek, men även för att begränsa spridningen av sjukdomar som vargar kan sprida.[källa behövs] Trappers har dessutom jagat varg för att tillvarata deras pälsar, vilka används till pälsverk som är täta, grova, långhåriga och varma. Den bästa kvaliteten anses komma från Sibirien.[källa behövs]

I Frankrike användes under l'ancien régime ett koppel med typiskt 20 – 30 hundar av en typ som har benämnts som Chien Gris de Saint Louis, samt dessutom kanske 6 – 8 vinthundar, och även ytterligare hundar av doggtyp, vilka kan ha liknat dagens Dogue de bordeaux, och även blodhundar vid parforsjakter. En särskild ämbetsman inom den kungliga hovstaten, "Le grand louvetier de France", ansvarade för vargjakten. Denne hade rätt att tillfoga två varghuvuden vid sidorna kring sitt vapen.

Dagens "lieutenant de louveterie" har således sitt ursprung i l'ancien régime, och det skall ha varit Karl den store som tillskapade dem 813. Dessa tillser numera vissa frågor som berör jakt och viltvård.

Vakjakt på varg

[redigera | redigera wikitext]
Jakttorn

Vid vakjakt på varg sitter jägaren tyst och dold i väntan på att en varg skall visa sig i skjutläge, och kulvapen används för denna form av jakt.

Ofta sitter jägaren i ett jakttorn, vilket ger jägaren en bättre överblick över det område där vargen kan visa sig samt innebär att skott skjuts nedåt, vilket i synnerlig utsträckning, om dock inte helt, minskar risken för skador.

I Kanada lär denna form av jakt på varg användas inte minst i provinsen Alberta, och där skall jakttornen, mot bakgrund av klimatet i dessa områden, till en stor utsträckning vara uppvärmda.[källa behövs]

Vakjakt kan även kombineras med andra former av jakt som lockjakt och åteljakt. Finns levande bytesdjur i närheten kan vargen söka angripa dem och därigenom komma i ett skjutbart läge. Varg är knappast i första hand en asätare, men det har likväl ansetts möjligt att använda en åtel vid jakt.[källa behövs]

Vargjakt med hundar

[redigera | redigera wikitext]
Efim A. Tikhmenev, Vargjakt med Borzoi, 1904.

Varg har tidigare jagats med hjälp av hundar. Vissa hundraser som Irländsk varghund och Borzoi avlades ursprungligen fram för detta ändamål, även om de inte längre främst används som jakthundar.

Vid hetsjakter släpptes ett koppel av hundar så att vargen, om jakten var framgångsrik, kunde dödas antingen av jägarna eller av jakthundarna själva, efter det att dessa lyckats hinna ikapp vargen.

Eftersom hundar normalt sett är rädda för vargar skall man i bland annat Ryssland ha använt sig av infångade vargar för att träna denna typ av hundar till att bli tillräckligt handlingskraftiga för att kunna användas vid jakt på varg.[källa behövs]

Fällfångst av varg

[redigera | redigera wikitext]
Varggrop

Fällor har använts för att döda eller fånga vargar. Vissa typer av fällor, till exempel fångstgropar anlades som fasta anläggningar. En varggrop kunde vara utgöras av en fångstgrop med en påle i mitten där man kunde binda fast ett byte, till exempel en tupp.[källa behövs] Grenar lades över gropen så att den inte var synlig. Då vargen gick till angrepp föll den ned i gropen och kunde senare fångas.

Andra fällor, som till exempel saxar, var mobila och placerades ut av jägaren på lämpliga platser. Merparten av de mobila fällorna torde ha förfärdigats på plats av trappern själv, då saxar var både tunga och kostsamma. Denna jaktform kunde ställa synnerliga stora krav på dess utövare.[källa behövs]

Bruket av sax är förbundet med djurplågeri, då den fångade vargen kan försöka frigöra sig med hjälp av käkarna. Djuret biter då med sådan kraft i saxens skalmar, att alla tänder utom framtänderna och den bakersta kindtanden, som inte når fram till saxen, splittras och bryts sönder. Men detta är inte nog. Vargens kamp gör att saxen skaver djupt ned i käkbenen, och även stora delar av tandrötterna nöts bort. Det är uppenbart, att detta måste tillfoga djuret oerhörda smärtor.[1]

Det fordrades ingående erfarenhetsbaserad kunskap om vargens beteende för att avgöra var fällorna skulle placeras. Vargar har ett mycket gott luktsinne, varför trappern var tvungen att beakta sådana faktorer som vindriktningen i förhållande till den position vargflocken troddes ha relativt trapperns positioner under färdvägen för att undvika att sprida vittring av sig själv.

Eftersom även en beväpnad jägare riskerade att bli dödad av en vargflock[källa behövs] hade denne god anledning att vara uppmärksam för att minska dessa risker. Fällorna måste även vittjas kontinuerligt då en fångad varg annars kunde bli ett byte för andra rovdjur, varvid vargens päls skulle bli förstörd.

Drevjakt på varg

[redigera | redigera wikitext]

Vid drevjakt på varg drev drevkarlarna vargarna i riktning mot skyttarna så att dessa skulle få ett skottillfälle. En sådan jaktform fordrar ett stort antal deltagare, och det förekom därför att deltagande i dessa drevjakter var en lagstadgad skyldighet. En variant av denna jaktform bestod i att ett vargnät spändes upp där vargarna kunde trassla in sig i för att senare kunna avlivas.

Lockjakt på varg

[redigera | redigera wikitext]
Ylande vargar

Lockjakt på varg innebär att jägaren efterliknar vargarnas ylande för att locka dem till sig. Då jägarnas och vargarnas ylande blir unisont är detta ett tecken på att vargarna kan förväntas vara beredda att närma sig jägaren.[källa behövs]

Shooting wolves with a pig, skiss av M. von Dardel, graverad av Mason Jackson, 1858.

Det fordrar stor skicklighet och betydande övning för att kunna åstadkomma sådana ljud att vargar tror att det är än annan varg som frambringar detta ylande. Lockjakt på varg skall vara vanligt förekommande i Mongoliet.[källa behövs]

En mycket speciell form av lockjakt på varg bestod i att jägarna färdades tillsammans i ett område där det fanns varg och att de då medförde ett levande djur vars läte lockade vargar att angripa ekipaget.[källa behövs]

Det torde i praktiken ha rört sig om grisar som användes vid sådan jakt[källa behövs], och slädar skall ha använts som transportmedel, vilket möjliggjorde att mer en skytt kunde medverka, vilket ansågs fördelaktigt då jägarna själva riskerade att bli byte för en vargflock.[källa behövs] Följaktligen utövades denna jaktform endast på vintern. Den skall främst ha utövats i Ryssland, men även i Fennoskandien.[källa behövs]

En variant av denna jaktform, som lär ha utövats i Ryssland, bestod i att en människa till häst själv utgjorde lockbetet för vargarna.[källa behövs] När vargflocken gick till angrepp så flydde denne in i ett hägn med två ingångar. När vargflocken hade kommit innanför hägnet kunde ryttaren lämna hägnet genom den andra vägen. Vargflocken blev således instängd och kunde därefter dödas.

Spårjakt på varg

[redigera | redigera wikitext]
Spår av varg i förhållande till en människas hand.

Vid spårjakt på varg söker jägaren efter spår av varg, och om dessa påträffas följer denne efter dessa tills det att ett tillfälle yppar sig för jägaren att fälla vargen. Vargens spår liknar hundens, men vargens är betydligt större än vad som är fallet för flertalet hundar.[2]

Vargjakt på skidor, tecknad på trä av Alex Fussell och graverad av Mason Jackson, 1854.

Eftersom denna jaktform förutsätter goda spårförhållanden torde den i realiteten endast vara möjlig att utöva under vintern, primärt då det har fallit nysnö, som är möjligt att använda som spårsnö, så att det går att identifiera färska spår.

Jägare har således, i varje fall tidigare, använt sig av skidor i samband med utövandet av denna jaktform.

Då vargar är mycket vaksamma torde denna jaktform ha ställt synnerligen betydande krav på dess utövare, så att vargarna inte uppfattade att de hade blivit förföljda av jägare.[källa behövs]

Dessa jägare måste även vara exceptionellt uthålliga då tiden från det att ett spår påträffas till det att jägaren kommer så nära vargen att den kan fällas torde ha kunnat sträcka sig över flera dygn.[källa behövs]

Av ovan sagda skäl torde denna form av vargjakt i huvudsak ha historiskt intresse, även om det, därest gällande lagstiftning så medger, kan vara möjligt att använda sig av moderna hjälpmedel som snöskoter härvidlag.

Användning av giftåtel för vargar

[redigera | redigera wikitext]
Varglav (Letharia vulpina).

Benämningen förgöring har i svensk rätt använts som beteckning för dödande av vilda djur genom användande av gift, eller medvetet spridande av smittämnen. Användningen av sådana medel skall alltjämt förekomma i Ryssland.[källa behövs]

Varglav har använts för att bereda dödliga droger, eftersom laven innehåller vulpinsyra, som är giftigt och angriper det centrala nervsystemet. Detta kan leda till andningsdepression, vilket leder till att döden inträder. Dessa droger har nyttjats för att preparera åtlar, som kunde bestå av köttrester blandat med varglav, i syfte att döda vargar. Denna användning gav upphov till lavens namn.

Stryknin har använts som varggift, främst i de västra delarna av USA och i Japan.[källa behövs] Emellertid påverkar detta gift snabbt pälsens kvalitet varför vargen bör flås snarast.[källa behövs] I Kanada startades ett projekt 1948 där man bekämpade varg med cyanid och stryknin sedan vargstammen hade spritt sig söderut och kommit nära befolkade områden. Man fruktade spridning av rabies, och stammarna av ren i de norra territorierna hade minskat kraftigt. 39 960 specialvapen med 106 100 cyanidskott delades ut, liksom 628 000 pellets vilka innehöll stryknin.[källa behövs] Det har förmodats att 17 500 vargar blev förgiftade i Kanada mellan 1955 och 1961.[källa behövs]

En av de vargar som från 1879 till 1882 dödade ett stort antal barn i Egentliga Finland[källa behövs] förgiftades till döds 1882.[3] I Ryssland skall myndigheterna på licens tillhandahålla en beredning som består av en syra baserad på bariumfluorid för detta ändamål.[källa behövs]

Användning av luftfartyg vid jakt på varg

[redigera | redigera wikitext]
Antonov An-2

Luftfartyg anses som den kanske mest effektiva plattformen från att bedriva jakt på varg. I det forna Sovjetunionen användes flygplan av typen Antonov An-2 och Polikarpov Po-2 för detta ändamål.

Vid skyddsjakt på varg har statliga myndigheter i Sverige använt helikopter för att kunna skjuta vargar inom renbetesområdet, emedan dessa anses utgöra en betydande olägenhet för rennäringen.

Med hänsyn till de cirka 4000 samer som. helt eller delvis, har sin utkomst från renskötseln[källa behövs] har det således ansetts erforderligt att tillse att vargar inte etablerar revir inom cirka halva Sveriges yta, eftersom denna area kan anses tillhöra renbetesområdet, och det är av denna anledning som den svenska staten har ansett det vara nödvändigt att fälla vargar med hjälp av luftfartyg.

Falkenering av varg

[redigera | redigera wikitext]
Falkenerare från Kirgizistan.

Falkenering av varg förekommer i Centralasien. I Kirgizistan har kungsörnar kommit att användas för detta ändamål,[källa behövs] och denna jakt har främst varit inriktad mot vargvalpar, eftersom vuxna vargar kan bjuda för svårt motstånd även för en vältränad kungsörn.

Kungsörnen skall, vid denna jaktform, sätta en fot i nacken på vargen och den andra vid vargens sida, närmare hjärtat och lungorna.[källa behövs] Eftersom vargar kan stå emot rovfåglar, så måste falkeneraren befinna sig i dess närhet för att kunna bistå den då vargen skall avfångas.

Vargjakt för rekreationsändamål

[redigera | redigera wikitext]

Vargjakt för rekreationsändamål torde för närvarande främst utövas i Mongoliet samt även i Folkrepubliken Kina, och i Ryssland.[4] I dessa länder, inte minst i Kina, skall även jakt på varg, mot betalning av avgift, kunna erbjudas för utländska medborgare.[5]

  1. ^ Våra större rovdjur. Skola björnen och vargen utrotas? i Nordisk familjeboks månadskrönika (1939)
  2. ^ ”Spår och spårtecken”. Vargfakta. 28 november 2011. https://www.vargfakta.se/nyheter/spar-och-spartecken/. Läst 1 oktober 2025. 
  3. ^ Enligt äldre uppgifter skall det ha varit 22 barn som blev dödade, nyare forskning tyder emellertid på att cirka 35 barn kan ha blivit dödade. "Not all of these attacks were equally well documented, and some were only based on rumours, while others were well documented. All victims were apparently children.", John D.C. Linnell, Erling J. Solberg, Scott Brainerd, Olof Liberg, Håkan Sand, Petter Wabakken, Ilpo Kojola, Is the fear of wolves justified? A Fennoscandian perspective (PDF) Arkiverad 7 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine., Acta Zoologica Lituanica, 2003, Volumen 13, Numerus 1, ISSN 1392-1657, s. 29.
  4. ^ Enligt mongolisk rätt finns det, pro forma, inskränkningar i sådan jakt, det är således inte tillåtet att jaga varg med hjälp av helikopter vid jakt i rekreationssyfte, emellertid torde det vara uppenbart att sådana former av jakt, de facto, anses som acceptabla i Mongoliet.[källa behövs]
  5. ^ BBC, China to promote wild animal hunt, Den 9 Augusti 2006, Läst den 2 april 2013.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]