Vasa

	Vasa
	Vaasa (finska)
	Kommun
	Vasa stadsvapen
	Vasa stadsvapen
Land	Finland
Landskap	Österbotten
Admin. centrum	Vasa centraltätort
Area	575,13 km² (2016-01-01)
- land	364,54 km²
- vatten	210,59 km²
Folkmängd	67 615 (2021-12-31)
- män	34 000 (2020-12-31)
- kvinnor	33 551 (2020-12-31)
Befolkningstäthet	185,48 invånare/km²
Politik
- Kommundir.	Tomas Häyry
- Kommunfullm.; ordf.	Joakim Strand (SFP)
- Kommunstyr.; ordf.	Maria Tolppanen (SDP)
Kommunkod	905
Geonames	632979
Språk ; - Finska:; - Svenska:; - Övriga:	; 67 %; 23 %; 9 %
Admin. data
- Landskapsförb.	Österbotten
- Regioncentrum	Vasa
- Skattebyrå	Vasa
- Sjukvårdsdistrikt	Vasa
- Försäkringskrets	Västra Finland
- Nödcentral	Österbotten
- Räddningsverk	Österbottens
Läge; - Latitud:; - Longitud:	; 63° 05′ 45″; 21° 36′ 57″
	Vasa stads läge Vasa stads läge

För skeppet som sjönk 1628, se Regalskeppet Vasa. För adels- och kungaätten, se Vasaätten. För andra betydelser, se Vasa (olika betydelser).

Vasa (finska: Vaasa, åren 1855–1917 officiellt Nikolaistad, finska: Nikolainkaupunki) är en stad i Finland och landskapet Österbottens centralort. Staden ligger vid Bottniska vikens östra strand. Vasa är en universitetsstad och ett betydande kulturellt centrum för Svenskfinland. Staden har &&&&&&&&&&067615.&&&&&067 615 invånare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1852 låg Vasa i det område som nu kallas för Gamla Vasa, ungefär sju kilometer sydost om stadens nuvarande centrum. På 1300-talet sträckte sig havet in dit och platsen där Vasa senare grundlades var en ö som hette Mustasaari (Svartholmen).^[3]^[4] Mustasaari socken nämns första gången 1348 i ett brev om handelsfrihet utfärdat av kung Magnus Eriksson.^[5] På 1360-talet anlades Korsholms slott på en holme i närheten av handelsplatsen – det vill säga nuvarande Korsholms vallar i Gamla Vasa. Slottet blev förvaltningscentrum för Korsholms län som fram till 1441 omfattade hela området kring Bottenviken, både norra Sverige och norra Finland.^[4]

På handelsplatsen i Mustasaari eller Mussor, som den ofta kallades på svenska, anlades en stad den andra oktober år 1606 av Karl IX. Staden erhöll sina första privilegier 1611 och tilldelades samtidigt namnet Vasa till åminnelse av Sveriges då regerande konungaätt, Vasaätten. Karl IX var den yngste sonen till Gustav Vasa.

Under 1808–09 års krig utkämpades på stadens gator den 25 juni 1808 en häftig strid mellan en avdelning landstigna svenska trupper under Bergenstråhles befäl och ryska ockupationstrupper. Efter striden slut skedde i staden en fem dagar lång våldsam plundring som genomfördes av de ryska trupperna.

Efter att ha staden ödelagts i en brand den 3 augusti 1852 flyttades Vasa sju kilometer närmare havet till Klemetsö. Kyrkoruinen och det fåtal stenbyggnader som kvarstod efter branden kan beses i Gamla Vasa. Genom kejserligt manifest 1855, med anledning av några enskilda stadsbors anhållan, förändrades den nya stadens namn till Nikolajstad;^[6] finska Nikolainkaupunki (efter tsar Nikolaj I av Ryssland). Alla försök att få ändringen att återgå var förgäves, intill dess efter ryska revolutionen 1917. Då återfick staden sitt gamla namn, som hela tiden fortlevt i dagligt tal.

I augusti 1855, under det pågående Krimkriget bombarderade den engelska flottan Brändö hamn.

Under finska inbördeskriget 1918 tog en del av landets regering sin tillflykt till Vasa, som blev det vita Finlands centrum. Den vita senaten, Finlands Senat, höll till i stadshuset. Som erkänsla för det understöd stadens invånare lämnat erhöll staden efter krigets slut rätt att i sitt vapen föra Finlands frihetskors. På de rikssvenska frivilliga brigadmedlemmarnas hjältegrav i Vasa, den så kallade Svenska kullen, har på initiativ från Sverige rests ett monument med de stupades namn.

Isvägen över Kvarken från Umeå uthamn i Holmsund till Vasa utgjorde en viktig försörjningsrutt för Finland under vinterkriget 1939–1940, då Vasa utsattes för ryskt bombardemang. I Tiklasparken, mittemot Malmögården, har ett minnesmärke i form av en gyllene hand på en låg piedestal placerats till minne därav.

Några av Vasas nuvarande stadsdelar som tidigare tillhörde Mustasaari socken, har en historia som kan spåras ända tillbaka till medeltiden. Till dem hör Sundom, eller Murmursund som byn hette, och Höstves eller "Hösteuesi" som man skrev. Syningsmän från de båda byarna deltog år 1440 vid en rågång i dåvarande Mustasaari socken.^[7] Namnet Gerby förekommer i dokument från 1470-talet.^[8]^[9] Namnet Västervik, eller "Westeruick" som det stavades, återfinns i ett dokument från 1543.^[10]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Förteckning över orter och platser i Vasa stad[redigera | redigera wikitext]

I kommunen ingår byarna och bosättningsområdena:

Aspnäs fi. Haapaniemi
Bobäck (finska: Purola), Brändö (stadsdel med högskolor och universitet som Yrkeshögskolan Novia)
Centrum
Dragnäsbäck (där ishockeylaget Vasa Sport en gång grundades)
Gamla Vasa (den svenska yrkesutbildningen i Yrkesakademin), Gerby (Vasas största stadsdel)
Hemstrand, Högbacken, Höstves
Kappsäcken, Kilskiftet, Klemetsö (industriområde), Korsnäståget, Kronvik (badstrand)
Melmo, Molnträsket (sjö och naturområde)
Orrnäs (finska: Teeriniemi)
Prästgårdsbacken
Roparnäs (med mentalvårdsanstalt), Runsor (med Vasa flygplats och industriområdet Vaasa Airport Park)
Stenhaga (finska: Kivihaka) (affärsområde), Sandviken (med många av idrottsanläggningarna, exempelvis Sandvikens fotbollsstadion), Sunnanvik (med bostadsmässo-området från 2008), Sundom (den svenskaste stadsdelen i Vasa och en intressant landsby med Söderfjärden och Öjberget intill)
Vapenbrödrabyn, Vikinga, Västervik, Vöråstan (med relativt välbevarad trähusbebyggelse)

Enligt vetenskaplig datering finns vasaregionens äldsta spår av mänsklig aktivitet uppe på Öjberget, för 4 000 år sedan.

Här finns också stranden Risöfladan, berget Öjberget, öarna Domarskäret, Långskäret (med fiskehamn), Smulterö, halvöarna Borgaren (med oljehamn), Utterön, grundet Gåsgrund (med fiskefyr), fjärdarna Korshamnsfjärden, Kråkfjärden, Norra Stadsfjärden och Södra Stadsfjärden, sundet Penikarströmmen samt viken Metviken.

Cirka 10 kilometer söder om Vasa ligger Söderfjärden, där det skedde ett meteoritnedslag för ungefär 520 miljoner år sedan. Det är unikt så tillvida att hela området är fast mark. Alla de tio övriga meteoritkratrarna i Finland är täckta av vatten. Kraterns randberg är klart synliga, i norr till exempel Öjberget, som också är Vasas vintersportcentrum. Infjärden (finska Pukinjärvi) är en sjö i Vasa.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i Vasa stad, valen 1976–2021[redigera | redigera wikitext]

Statistik över kommunalval i Finland finns tillgänglig i statistikcentralens publikationer för enskilda kommuner från valet 1964 och framåt. Publikationen över kommunalvalet 1968 var den första som redovisade komplett partitillhörighet. Ytterligare material finns i Riksarkivet^[11]

Valår

Grafisk presentation, mandat och valdeltagande

TOT

%

Könsfördelning (M/K)

1976

10

14

1

2

12

1

11

10

14

12

11

51

74,1

1980

10

13

1

2

12

2

11

10

13

12

11

51

73,5

1984

5

13

1

3

1

2

13

2

11

5

13

3

13

11

51

71,3

1988

5

15

1

2

1

13

2

11

5

15

13

11

51

68,9

1992

6

17

3

1

12

2

9

6

17

3

12

9

51

70,0

1996

4

14

4

1

14

2

11

4

14

4

14

11

51

60,8

2000

4

13

4

1

2

13

3

11

4

13

4

13

3

11

51

55,4

2004

5

11

3

4

2

13

2

11

5

11

3

4

13

11

51

58,4

31

20

2008

5

11

3

1

2

13

2

11

5

11

3

13

11

51

62,2

28

23

2012

4

14

3

9

4

15

3

15

4

14

3

9

4

15

3

15

67

58,4

38

29

2017

4

13

4

6

2

18

2

10

4

13

4

6

18

10

59

60,6

28

31

2021

2

11

3

9

2

16

2

10

11

3

9

16

10

55

55,8

25

30

Kolumnen övriga representerar:
- För valet 1984 Yhteislista A.
- För valet 1988 Yhteislista KomD.
- För valen 2000-2008 Pro Vaasa.

Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Vasa har följande vänorter:^[12]

Ekonomi och infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Högre utbildning[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors universitets juridiska utbildning i Vasa
Västra Finlands designcentrum (Muova)
Svenska handelshögskolan
Yrkeshögskolan Novia
Vasa yrkeshögskola
Vasa universitet
Åbo Akademi

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Kvarkentrafiken[redigera | redigera wikitext]

En viktig kommunikationslänk till och från Vasa är Kvarkentrafiken, det vill säga färjeförbindelserna Umeå–Vasa (start 1948) och Sundsvall–Vasa (start 1967). Det var dels en viktig infrastruktur och en kommersiell och lönsam verksamhet för Vasabåtarna, som senare ändrade namn till Vasa Line fram till 1991 och därefter för Silja Line, vars flaggskepp Wasa King (sedermera Estonia) trafikerade rutterna under åren 1991–1992. År 1999 upphörde till följd av ett EU-beslut den skattefria ombordförsäljningen på färjor som trafikerar medlemsländerna. Detta drabbade Kvarkentrafiken hårdare än någon annan färjeförbindelse inom hela EU-området, då Finlands och Sveriges höga alkohol- och tobaksskatter medfört att tax free-försäljningen ombord varit en viktig del av Kvarkenrederienas lönsamhet. Silja Line drog år 2000 in färjeförbindelserna till Vasa, och kvar fanns bara en ytterst blygsam trafik mellan Umeå och Vasa som upprätthölls av RG-Line, som gick i konkurs 2011. Trafiken fortsatte dock, och sedan början av år 2013 trafikerar Vasabåtarna (ett samägt bolag mellan Vasa och Umeå kommuner) rutten med en nygammal färja.

Gästhamnar i Vasa kommun[redigera | redigera wikitext]

Långskär gästbrygga
Vasklot hemmehamn
Vasklot gästbrygga
Vasklot servicehamn
Brändö servicehamn
Granskär gästbrygga
Kopparfuruskär utfärdshamn

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Vasa stad 1975–2020^[13]

År			Folkmängd
1975			58 829
1980			58 335
1985			59 270
1990			58 394
1995			60 399
2000			61 470
2005			61 889
2010			64 345
2015			67 619
2020			67 551
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.

Tvåspråkighet[redigera | redigera wikitext]

Staden hade fram till 1920 svenska som majoritetsspråk. De finskspråkigas andel har sedan dess stigit som en följd av industrialisering och inflyttning. En kraftig arbetskraftsutvandring av finlandssvenskar till Sverige ledde till att finskans ställning som majoritetsspråk stärktes ytterligare. Vasa är ännu en tvåspråkig stad och den svenskspråkiga besökaren klarar sig i allmänhet bra på svenska i olika sammanhang i staden. Trots att svenskan är minoritetsspråk i Vasa har den landsbygd som omger staden stark svenskspråkig dominans. Som exempel kan nämnas att i Vasas närmaste grannkommun Korsholm är två av tre invånare svenskspråkiga.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Vasa stadsorkester med 31 musiker ger regelbundna konserter i Stadshuset som har 400 åhörarplatser. Konsertverksamheten inleddes 1930 i samband med att en orkesterförening bildades. Orkestern kommunaliserades 1974. Den ger symfoni- och underhållningskonserter med mera och samarbetar med Vasa Operastiftelse och Vasa stadsteater.^[14]

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Österbottens museum är regionmuseum och är beläget i Vasa. Som konstmuseum räknas det som ett av de mest betydande i Finland med verk av många namnkunniga konstnärer. Kvarkens naturcenter Terranova finns i bottenvåningen och fungerar också som infopunkt för Finlands första och enda Unescos världsnaturarv i Finland: Kvarkens skärgård (Höga kusten/Kvarken).

Mitt på Söderfjärden finns den nyaste sevärdheten i vasatrakten: Söderfjärdens Meteoria (finska Meteoriihi), invigd 27 juni 2008 av minister Ole Norrback. Den är ett besökscenter, uppbyggd i en ria. Inne i rian finns utställningar om meteoritnedslaget och den i många avseenden unika Söderfjärden. En tio minuters multimedia-visning (finns på svenska, finska och engelska) berättar åskådligt om detta. Bakom projektet står Sundom Bygdeförening och ett flertal sponsorer. I rian finns också inrymt vasaregionens enda astronomiska observationspunkt med ett rymdteleskop. Den astronomiska föreningen Andromeda i Vasa svarar för observatoriedelen. Söderfjärden är Finlands viktigaste rastplats för höstflyttande tranor. Hösten 2019 fanns samtidigt över 10 200 tranor på Söderfjärdens tröskade åkrar.

På ön Vasklot (uttalas vassklo:t, finska Vaskiluoto) strax utanför Vasa centrum finns hamn, järnvägsstation, badanläggningen Tropiclandia och campingplatsen. Nöjesparken Wasalandia verkade här åren 1988–2015.

Mellan hamnen i Vasklot och Umeå (Umeå hamn i Holmsund i Sverige) fungerar världens nordligaste färjlinje med daglig trafik året runt. Sedan 2013 trafikeras linjen av Wasaline. Vasklot fick järnvägsförbindelse år 1900 och stationen är ritad av arkitekten Bruno Granholm. Stationsområdet är skyddat av Museiverket. De intilliggande byggnaderna är från 1890- och 1910-talet.

Vasa kasernområde är skyddat av Museiverket. Den äldsta kasernbyggnaden i området är ett trevåningshus från 1860 ritat av arkitekten Ernst Bernhard Lohrmann. Den ortodoxa kyrkan S:t Nikolai är byggd i tegel mellan åren 1857 och 1862 efter ritningar av Carl Axel Setterberg. Träkasernerna är byggda 1880–1882, arkitekten A. Boman.

Wasa Teater är en svenskspråkig teater, grundad 1919. Manskören Wasa Sångargille grundades 1930 och ger julkonserter i Vasa med omnejd.

Medier[redigera | redigera wikitext]

I Vasa utges den svenskspråkiga dagstidningen Vasabladet samt dess finskspråkiga motsvarighet Pohjalainen. På nätet finns stadens egna nyheter på Vaasa.fi

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Organiserad idrottsverksamhet har långa traditioner i Vasa, den första gymnastikföreningen grundades 1860. I början av 1900-talet tog tävlingsidrotten fart och flera av de Vasaföreningar som fortfarande är aktiva bildades.^[15]

De största publiksporterna i Vasa är ishockey och fotboll. Ishockeylaget Sport spelade i FM-ligan när den bildades säsongen 1975/76 men föll ur och spelade i lägre divisioner fram till säsongen 2014/15 då man åter blivit ett ligalag. I fotboll nådde Vasalagen VPS och Vasa IFK framgångar på 1940- och 1950-talen då man vann två respektive tre finska mästerskap.^[15] Sedan Tipsligan grundades 1990 har VPS oftast spelat på högsta nivå medan Vasa IFK hållit till i division ett och två. Både FC Sport och Vasa IFK har spelat i Damligan.

Mycket av Vasas idrott är koncentrerat till stadsdelen Sandviken. Här finns Sandvikens fotbollsstadion, Sandvikens bobollsstadion, Vasa simhall och Vasa Tennis Center. Angränsande till Sandviken finns Vasa ishall och friidrottsarenan Karlsplan. Den 2016 nedlagda Vasa travbana fanns också i Sandviken. Inomhusarenan Botniahallen i Korsholm samägs av Vasa stad och Korsholms kommun. Öjbergets skidcentrum i Sundom cirka åtta kilometer söder om centrum består av såväl slalombackar som längdskidspår.

Vasa har fyra gånger stått värd för Kalevaspelen, det vill säga finska mästerskapen i friidrott, senast 2013 och nästa gång 2024.^[16] Wasa Football Cup är en internationell fotbollscup för juniorer som arrangerats varje sommar sedan 1989.

Bobollslaget Vaasan Maila har spelat flera säsonger på högsta nivå, senast säsongen 1992. I volleyboll nådde Vaasan Vasama stora framgångar på 1980- och 1990-talen då man vann totalt nio finländska dammästerskap.^[17] I herrarnas seriesystem för volleyboll spelar Kiisto. Futsal-laget Ruutupaidat har spelat flera säsonger på landets högsta nivå under 2000-talet. På 1990-talet spelade Roller Team i innebandyligan och på senare tid har SB Vaasa (tidigare Woodcutters) varit ett etablerat lag i division ett.

Det amerikanska fotbollslaget Wasa Royals (tidigare Vaasa Vikings) har med tanke på att sporten är relativt liten i Finland lockat stor publik till sina hemmamatcher. Då man 2014 vann finalen i division ett var det över 2000 åskådare på plats.

Kända personer från Vasa[redigera | redigera wikitext]

Karl Hedman (1864–1931) – Doktor och konstsamlare. Grundare av Hedmanska Stiftelsen, är en vasabördig allmännyttig stiftelse. Stiftelsens ändamål är att förkovra Hedmanska Stiftelsens samlingar som bevaras i Österbottens museum samt att befrämja museal verksamhet i Vasa. Stiftelsen kan även dela ut stipendier.
Ami Aspelund - sångerska
Monica Aspelund – sångerska (Amis syster)
Edvard Bergenheim – ärkebiskop
Edvard Bergh – publicist
Mattias Björkas - musiker
Arto Blomsten – ishockeyspelare
Peter Borotinskij – konstnär
Fanny Churberg – konstnär
Carl Johan Gerss – handelsman
Rabbe Grönblom – affärsman
Josefina Gullberg – ballerina
Barthold Rudolf Hast – läkare
Jarl Hemmer – författare
Mikaela Ingberg – spjutkastare
Björn Kurtén – paleontolog, författare
Toivo Kuula – kompositör
Regina Lund – skådespelerska, sångerska